Aviseringar
Rensa alla

Varför försvinner folk från kommunikation?


Ämnesstartare

Hej, jag ville med ett problem som jag tycker är urkasst : Jag får inte vara den jag är. 

Som tagget lyder: Ja jag är deprimerad, inte självmordiskt men på så sätt att mina tankar stängs in så att jag inte kan formulera riktiga tankar i ett riktigt sammanhang, men jag ber att nån har möjlighet att bearbeta texten på nåt sätt. Jag skriver inte något deppad skit i den här raden bara vad jag tycker är rent av taskigt.

Jag har alltid varit intresserad av att hitta kontakter att prata med, men dessvärre så vill dessa vänner enbart prata med mig ifall de inte har någon annan tillgänglig. De bryr inte sig ifall en av dem i skype (i samma konversation) säger att han kommer klappa till mig för att jag inte höll med om en viss funktion på spelet, så tycker de själva att jag ska tagga ner o lugna ner mig när jag enbart säger att de måste lägga ner med sin ilskna ton. 

Så blir jag ovän med en kompis som egentligen aldrig varit  snäll mot mig, egentligen ingen större förlust men lite märkligt att man ska behöva vara arg.
--
Jag har blivit van till att aldrig skriva till någon, så värst ofta. Varenda konversation jag försöker inleda, slutar med ett okej utan nån så vidare inlevelse från dem. Tack för det.

Jag skulle jätte gärna vilja hitta något magiskt sätt som gör att de faktiskt väljer att ha mig som en vän. Egentligen kräver jag inte mer än så men jag känns alltid som ett slags tredje-hands alternativ
--
Men hittar jag någon till slut att prata med , så kan det ibland ta någon månad tills de inger på sitt eget alternativ att prata med mig. Är det jag som begär ett tillfälligt prat däremot, så är det tydligen ointressant.

Sen har vi det här med personliga jaget: När jag mår dåligt då ska det vara mitt fel. För när jag försöker kontakta andra, kanske skriva hej hur mår du? Så får jag ett klart "Ja jag mår okej", då skriver jag att okej vad bra! Jag spelar det här spelet X, då skriver dem tillbaka: okej :). Med ingen vidare spaning.

Kompisarna har absolut ingen intention av att vilja skriva tillbaka, eller att prata med mig.  Det märks ofta när jag mår dåligt på nåt sätt, för då skriver jag inte längre lika "glatt" och de skriver ännu mindre som motkontrast.

Hur ska jag egentligen säga med att jag mår dåligt ; för att jag inte får den sociala kontakten? 
Vissa anser mig som en speciell datanörd för att jag spelar så mycket, vilket jag tycker är smått ironiskt eftersom de vill inte heller ha någon så vidare kontakt med mig. Kanske bara för att jag finns där ibland vad vet jag.


   
Citera