Hej! Varning för långt inlägg, tack till dej som läser allt. Men måste skriva av mej, och skriv gärna om ni själva känner som mej eller har nåt tips eller nåt.. Jag är btw tjej, 17 år, bra att veta kanske haha

Det är iaf så att jag träffar typ en kille nu. Han är 2 år äldre än mig. Det börja med att jag skrev med hans kompis (inte så "haff" sättet, utan vi är asbra kompisar nu), det va så jag hitta han som jag träffar nu. Sen skulle vi tre, plus en tjejkompis till mej träffas bara vi fyra. Vi vart fulla alla haha, och han och jag strula och höll på lite meeer hehe. Jag tyckte han va snygg och jag ville bli något med han, så jag började få intresse för honom, och han för mej tror jag. Så vi börja skriva mer, och träffades själva. Men jag är sjukt feg av mej och mitt självförtroende ligger någonstans långt ner på botten, så jag är rätt blyg och så. Och jag är en sån som bryr mej skiitmycke om vad alla andra ska tycka om mej, så jäkla jobbigt är det! Vi har träffats själva 2-3 gånger bara tror jag.

Men mitt problem dårå.. Som jag skrev är jag sjukt feg, och undrar alltid vad folk ska tycka. Så nu har jag börjat hitta fel på honom. Han är sjuuukt smal, vilket jag är rädd att mina vänner skulle ba "fyfan va smal han va dåå???", jag blir alltid attraherad av killar om de är lite större eller muskligare o så. Sen för att va 95:a är han ganska töntig av sig typ, och är ganska feg av sig han också. Två fega går inte ihop liksom, jag tycker det är "osexigt" med killar som har dåligt självförtroende. Inte för det är killarnas jobb att ta intiativ, men han är rätt så feg han också, så det är inte alltid mycke som händer i sängen (hahah asså..). 

Och med mitt självförtroende är jag alltid såhär ba "hur ska jag bete mej om jag träffar på han och hans kompisar??", "hur ska jag göra om jag träffar på mina bästa kompisar med honom?" (eftersom jag bryr mej så mycke om va folk tänker). Asså jag vet att jag tänkter för mycke, borde ba ta saker som de kommer.

Alla säger ju alltid att om man känner så som jag gör så är man inte kär och borde berätta det. För det är just det, jag kan va helt mej själv med han, och det känns som vi har känt varann jättelänge. Så det känns liksom mer som han är en asbra vän till mej, inte en som jag ska sitta o pussa på. Jag känner liksom att om vi ska träffas så hoppas jag att han säger att han inte kan, för jag har typ ångest för att träffa han, men samtidigt vill jag inte "släppa honom". Dels vill jag verkligen inte förlora honom som vän, vilket jag kanske skulle göra om jag skrev att jah inte ville mer. Plus är jag bra vän med hans kompisar, och hur skulle det då bli? Sen har vi sagt att vi ska utomlands tillsammans. Och mina föräldrar skulle undra varför jag inte träffa han mer, när han bara för några dagar kom o hälsa på för första gången. 

Han verkar gilla mej, men jag känner inte för honom på det sättet. I början vart jag asglad när han ville träffas, men nu hittar jag bara brister och vill inte mer, men VILL inte förlora han!! Han är en asfin person annars..

Sorry för rörig text haha, men help meeee plzz!!