time: Avund/invidia

Kan inte påstå att någon skrämmer mig, men det är utan tvivel denna som vållar mig mest lidande. Avser framförallt en variant av svartsjuka.

time: Lättja/acedia

fan vad jag hade varit fucked

och hämnd; kan göra/säga/be andra göra saker jag ångrar sen när jag är ilsken eller irriterad

Inga "skrämmer" mig. Men ogillar alla lika mkt. : (

lättja, uppenbarligen. enda av dem som jag både ser som en dålig sak och har en tendens till ibland.

Nachac:

Kan inte påstå att någon skrämmer mig, men det är utan tvivel denna som vållar mest lidande för mig. Avser framförallt en variant av svartsjuka.

Jag hade valt den för ett par år sen men anser mig själv ha lyckats förstå vad och hur jag ska göra med mig själv när svartsjuka väl dyker upp. Iofs, för inte så länge sen skulle "frosseri" ha varit den läskigaste av förklarliga skäl. Det är det som fascinerar mig, hur man kan byta i takt med hur man växer upp. Även om det är katolskt nonsens tror jag att folk ändå kan relatera till de här olika känslorna.

player one:
lättja, uppenbarligen. enda av dem som jag både ser som en dålig sak och har en tendens till ibland.

Jag trodde for sure att du skulle välja avund.

Hämnd. 

Folk som är hämndlystna är farliga. Bitches b cray cray.

time:

Jag hade valt den för ett par år sen men anser mig själv ha lyckats förstå vad och hur jag ska göra med mig själv när svartsjuka väl dyker upp. Iofs, för inte så länge sen skulle "frosseri" ha varit den läskigaste av förklarliga skäl. Det är det som fascinerar mig, hur man kan byta i takt med hur man växer upp. Även om det är katolskt nonsens tror jag att folk ändå kan relatera till de här olika känslorna.

bästa sättet att handskas med svartsjuka är att prata om den, och att inte ta avstånd till det som vållar den.

time:

Jag trodde for sure att du skulle välja avund.

va, nej. det är inget som jag drabbas av, och inte i någon större utsträckning något som andra drabbas av i relation till mig på ett sätt som inte är fullt hanterbart.

jag menar, det har varit ett problem tidigare, men de problemen har löst sig självt (som doktor kosmos uttryckte det, "tack och hej, nästa tjej")

Eller om du menar vilken dödssynd som skulle bli ens fall i händelse av ett helvete är det ju utan konkurrens högmod.

time: Jag hade valt den för ett par år sen men anser mig själv ha lyckats förstå vad och hur jag ska göra med mig själv när svartsjuka väl dyker upp. Iofs, för inte så länge sen skulle "frosseri" ha varit den läskigaste av förklarliga skäl. Det är det som fascinerar mig, hur man kan byta i takt med hur man växer upp. Även om det är katolskt nonsens tror jag att folk ändå kan relatera till de här olika känslorna.

Jag är ju inte särskilt rädd för denna heller, har blivit duktig på att hantera det, men det är den enda av dem som jag faktiskt har någotsånär problem med.

Nachac:
Eller om du menar vilken dödssynd som skulle bi ens fall i händelse av ett helvete är det ju utan konkurrens högmod.

högmod är ett sånt där uttryck som är väldigt öppet för tolkning. är man bara bra nog så är det liksom inte ett problem hur höga tankar man än har om sig själv.

player one:

bästa sättet att handskas med svartsjuka är att prata om den, och att inte ta avstånd till det som vållar den.

Jag har, vid de tillfällen då svartsjuka begett sig, inte riktigt haft någon att diskutera det med, konstigt nog. Vid ett tillfälle var jag svartsjuk för att jag blivit lämnad för en annan (då kunde jag ju prata med mina vänner, som inkluderade tjejen jag blivit lämnad för) men den gång då svartsjukan blivit akut var jag i ett polygamt förhållande och han sa att jag måste leva med det (utan att vilja diskutera det närmare). Om jag någonsin frågade om diverse partners för att jag skulle få vara lite tryggare med infon blev jag avsnäst och anklagad för svartsjuka i alla fall. Så jag har aldrig kunnat diskutera just den känslan konstruktivt med någon det faktiskt handlat om.