TROTK. 

Det var också bra att de där filmerna gjordes innan filmvärlden hade blivit helt besatt av att använda CGI till precis allting.
De använde exempelvis en riktig skådespelare för att utföra Gollums rörelser, och de trixade med olika kameraperspektiv för att få hobbitarna att se väldigt små ut - lite grand som ett "Ames Room" - och orcherna spelades av riktiga människor i dräkter.
Jag tror faktiskt att det är mycket tack vare det rika användandet av fysiska tekniker och effekter som de där filmerna känns så levande.

Sen finns det givetvis användning för CGI också, exempelvis drakarna och Mount Doom, och som sagt givetvis Gollum - men det överanvändes inte på något sätt.

Hade varit rätt kul om de gjorde en filmserie om The Silmarillion också - väldigt häftigt "historielektion" för LOTR-fans i den boken - men den är så pass detaljerad och så fylld med olika komplicerade händelser att det nog aldrig kommer att hända.
Men de lyckades å andra sidan göra en bra bok av kapitlet "Om Túrin Turambar" som kallas för "Húrins Barn".
(jajamen, ett enda kapitel hade tillräckligt med material för en hel bok, lol)

Ännu häftigare är nog att hela LOTR-trilogin också är ett enda kapitel i den boken, och det betraktas som "slutet" av den mycket längre berättelsen i "The Silmarillion".
Varenda jäkla detalj i hela LOTR-trilogin har en lång, djup bakgrundshistoria som grund.

Var ett tag sen jag kollade igenom alla så kan ha glömt av lite men The Two Towers tror jag vinner!