En del av mig har nog alltid velat leva som hemmafru på 50-talet ett tag. Eller 60-talet. Swingersliv med grannar och färgglada klänningar och snygg man i kostym. Fast det var säkert hemskt på många sätt, såklart. Men man kan ju alltid romantisera grejer man inte varit med om lite.
lol det är inte 00-talet nu haha
50-talet eller 70-talet.
nuvarande, alltså 10-talet
Om man ska "romantisera grejer" däremot, och lägga ett skimmer över ett årtionde och exotisera det, så tycker jag nog det glada 20-talet, det årtionde då man gjorde sig av med det gamla 1800-talet och påbörjade den moderna nutiden med "den nya (sexuella) moralen", visade benen för första gången och var utmanande radikal på alla vis ett kort årtionde mellan den gamla konservativa tiden och den kommande fascismen
Tickstart:
lol det är inte 00-talet nu haha
😀
väljer 60-talet, hade gärna varit vad som helst då. tänk att skåda hippie-vågen som bister ansvarstagande s.k. vuxen. det hade varit jättekonstigt. om vuxen bara betyder att man inte är barn så väljer jag gärna samma, hade gärna varit i 20-30-årsåldern också då.
20 talet!
eller 50-60 talet. Beror på.
Beror såklart också på om du menar att leva i Sverige? I så fall 40-50 talet tror jag.
Men en helhetsbild så har jag alltid gillat det tidiga 1900 talet. Och 1920 är det närmsta/närmaste?.
önskar att jag hade varit född antingen typ slutet av 70-t eller i framtiden, typ 2020-2030
sexti
vill ligga m cornelis
tänk att skåda hippie-vågen som bister ansvarstagande s.k. vuxen. det hade varit jättekonstigt.
kan faktiskt mycket väl tänka mig detta 😀
undrar vad du hade tyckt om du-reformen när den kom och man plötsligt skulle ha "informella middagar" osv där man gjorde en grej av att säga "du" till alla istället för herr,fru,fröken,ni
70-90-talets Miami. Skulle vilja se i mina egna ögon hur kokain byggde upp allt i Miami.
efter. men det kommer jag ju också, så det är lugnt för min del. hade jag fötts 10-20 år senare hade dock inte det heller känts problematiskt, men då hade jag å andra sidan missat saker som jag inte hade velat missa, och varit sämre utrustad att uppskatta vad som komma skall.
player one:
efter. men det kommer jag ju också, så det är lugnt för min del. hade jag fötts 10-20 år senare hade dock inte det heller känts problematiskt, men då hade jag å andra sidan missat saker som jag inte hade velat missa, och varit sämre utrustad att uppskatta vad som komma skall.
Skulle du valt att leva efter att möjligheten att flytta medvetandet kommit i bruk?
kan svara även på resten när jag började tänka på de...
mens: 30-talet
Känns lite som an reaktionär skräcktid när 20-talets tillfälliga radikalism upplevde en brutal backlash, men det var ju snygg permanent och spännande som epok, romanvänligt och intressant med kolonialismen.
mens: 40-talet
Man tänker bara ransonering och filmer som utspelar sig under andra världskriget. Ett av de grymmaste epoker mänskligheten har upplevt. Lockas inte men spännande också, för spännande, passar i filmer men jag hade inte velat vara närvarande
mens: 50-talet
Det positiva är de söta klänningarna med alla stärkta underkjolar. I övrigt var det ett årtionde där folk ville vila och återhämta sig efter kriget genom att ha det enkelt och konservativt. Men sött mode.
mens: 60-talet
Början på vår toleranta tidsålder, det var en epokbrytande tid när man började säga du till alla och radikalism flödade, jag lockas av den, men radikalismen var ju ganska dubbelbottnad, man sade en sak men svårt att få till det på riktigt.
mens: 70-talet
Ungefär som 60-talet, radikalismen höll i sig, men jag pallar inte de brunta tapeterna, de bruna byxorna, de bruna, ja, allt brunt.
mens: 80-talet
Känns lite som dödtid mellan 70-talet och 90-talet, jag vill inte - men det var roligt med alla grälla pasteller och enorma hårmassor, och sveriges välfärd var skyhög.
mens: 90-talet
Ligger för nära för att ha en känsla för, så jag känner inget för det, men det var en tid av världsoptimism efter Sovjets fall 1991 och början på krigen mot terrorismen 2001.
