Hej! Jag ska försöka fatta mig kort. Jag har två probem, det ena är att folk dömmer mig eller antar att det är jag som har gjort fel när de inte ens vet om det hela och när jag förklarat för släkt och föräldrar varför jag avslutade mina praktiker som detta handlar om, så har de trott att jag inte gett praktikerna en chans trots att jag inte kunnat göra det pga att jag inte lärt mig något, eller som de gånger jag inte behövde vara på praktiken för att handledaren sa att jag kunde vara hemma då hon behövde vara på andra platser, eller att handledare har inte gjort sina jobb helt enkelt. jag har dåliga erfarenheter av praktiker och känner nu att alla jag varit på varit opedagogiska, jag har inte lärt mig något/kunnat utvecklas och sådana saker och därför valt att tillslut avsluta praktikerna både väldigt tidigt eller efter några veckor och detta är något jag kommit överens om med min jobbcoach att det går bra att avsluta praktikerna om jag känner att det inte funkar och jag har rätt att testa mig fram vilket det är jag har gjort och jag känner att praktik inte är min grej. varför får då folk en sån negativ bild då av mig och dömmer /antar så mycket när det vet så lite om hur det faktiskt gått till? Folk har sagt eller visat på olika sätt att de trott jag inte gett dem en chans och att de trott jag inte klarar av praktikerna eller liknande. Jag blir ledsen av att folk speciellt föäräldrar och släkt antar såhär om mig och när jag förklarat så har de bara trott att jag varit lat eller något sådant.
Det andra är att folk har sagt till mig om saker jag gjort fel men när det väl kommit till andra personer så har ingen reagerat eller sagt till dem att det gjort fel och jag undrar varför det är så. Oftast så har det varit att jag fått tillsagt av personer jag känner som vill ha tyst och lugnt på bussen och vill inte bli störda osv, eller personer som jag inte känner som varit dessa stör sig på minsta lilla grej. Men som en gång så pratade några personer lika högt/högre än mig och blev inte tillsagda/ingen reagerade utan jag blev tillsagd av en släkting samt att en främmande man sa åt mig, berättade att jag var egoist, att ingen brydde sig om vad han eller jag sa och sådant och jag kände direkt att han var en sådan som störde sig på minsta lilla grej. Han hade något märkte jag, om de var droger, diagnos eller liknande men något var det. För folk brukar inte säga till, vad jag har sett om det inte är jätte allvarligt. Tex jag var på en buss och en man hade en sjukdom men vet inte vilken och han sa väldigt konstiga saker men ingen reagerade men alla förstod att det var något och jag förstod ju att han menade ju inget illa utan det berodde på hans sjukdom eller vad han nu hade.
Eller som när jag gick i gymnasiet så tyckte några i klassen att jag gjorde fel som pratade med folk på fb, och jag menar, ursäkta? Fb är en social sida där man ska prata, eller har jag fel? och jag undrar fortfarande hur de fan tänkte och vad det var jag gjorde för fel om det nu ens var något fel med att prata med dom /folk på fb?
Jag vill veta lite vad ni tycker om detta och vill bara ha seriösa svar!
