Ensamvargen:

Att gå vidare är att acceptera och fortsätta leva sitt liv och inte bara ligga på sängen och gråta.

Lär inte finnas någon vedertagen supermegadefinition, vi får acceptera att vi tycker olika, alt. måste en av oss dö. Nu skall jag vara OnT:

Man gör inte det, till en början. Man uthärdar bara den vidriga verkligheten.

Vad man kan göra är att sysselsätta sig, ständigt, med saker som kräver ens uppmärksamhet, såsom att ständigt umgås med vänner, gå med i föreningar, politiska organisationer et cetera. Ba' sysselsätta sig ständigt och förslagsvis därmed minimera ältningstiden.
Om man är lonely forever som jag kan man ägna sig åt att spela datorspel som kräver ens uppmärksamhet under tiden man spelar. Distraktion é bra.

Jag började träna karate och ju-jutsu och hade träning var kväll, det dödade tid som i annat fall skulle ägnats åt ångest och ältande, och gav endorfiner som jag inbillar mig kanske lindrade de jobbiga effekterna av det abruta slutet på kelande.

När man inte längre fullständigt förtärs av dödkaoshelvete hela tiden... Så, ptja. Då suger livet fortfarande, men inte riktigt lika intensivt och jättemycket. Som de första veckorna/månaderna/åren/decennierna.

Om man räknar samman tiden jag var dumpad (on-off, et cetera) tog det kanske nio månader för mig att vara helt fri i huvudet. Det hjälpte mig nog rejält att han var rätt elak och jävlig mot mig stundvis, var gott att koncentrera sig på't.

Ensamvargen:

och åt choklad.

haha har aldrig förstått det där med att äta bort smärtan. Är så jävla ohungrig man kan bli just nu

enhimmelskdrog:

man lär sig att leva utan det helt enkelt, även om det tar tid. man ska ta sig tid att sörja om man vill

tack

Fingerprints:

haha har aldrig förstått det där med att äta bort smärtan. Är så jävla ohungrig man kan bli just nu

Choklad innehåller ämnen som gör att man utsöndrar endorfiner, sådet så!

Tråden raderad från Forum PLUS/Motgångar och Problem