jag hatar mig..
jag är elak/taskig
jag har slagit min pappa!? SLAGIT MIN PAPPA! förstås. det var en månad sen.
äter, sover, dricker ingenting. Inte duschat på 3 veckor. rymt hemifrån. Bråkat med pappa, mamma.
Bråkat sedan 4an. går i 8an nu.
Vi har haft psykiskt och fysiskt våld. han har slagit mig, förstört mina saker, har lätt att bli arg och våldsam när han dricker. Jag är rädd för honom, det är troligen därför jag blir rädd/arg/våldsam mot honom. Jag hatar honom. Ibland gillar jag honom.
Jag är intelligent har stort samvete. när jag bråkar kopplas min intelligens bort och sedan blir jag deprimerad och arg på mig själv och tycker synd om mina annars snälla föräldrar.
Mina föräldrar är inte annars dumma. dom är jättefina och trevliga och vanliga. dom bryr sig mycket.
har flyttat skola i 7an där jag hade alla mina kompisar, till stan. Alla är bögar/sportnördar/nördar/rökare där. alla är trevlig mot mig, men jag ser att jag
ser allting mycket negativare nu än förut. Måste vara emons fel. blev typ jävligt deppad i 7an när jag började få koll på emos
Jag blev jättekär för första gången i en fin emotjej. Nu hatar jag emon. Kanske är jag avundsjuk för att jag inte få färga mitt hår svart.
har dålig självförtroende i skolan.
hatar skolan nu. när jag går stirrar alla på mig. Jag ser typ bra ut och hade många kompisar och flickvän i 6an och minus. blivit kriminell i 7an. börja röka, dricka med mera.
jag VILL vara mammas pojke!
Har varit deprimerad i en månad nu. inga uppgångar.
deprimerad i en djup rak linje. ingen glädje, ingen smak, ingen lukt, ingen kärlek. jag brukar tänka på livet/atomer/universum/framtiden och sånt. jag var till ett höghus förut som var 5 vån högt.
därinne fanns det trappor runt ett "hål" i mitten av byggnaden.
jag ville ta självmord. Jag kan ta självmord.
jag tycker själv att min historia är löjlig men jag känner verkligen att jag ska/vill/planera/tänker på att ta självmord.
har en hemsida nu.
allt snurrar i huvudet. jag vet inte vad jag ska tänka.
fram hit, älska dit, gråt dit, bråk dit, pengar där, berömmelse här. hatar det!
jag börjar bli galen. jag vet inte var jag är just nu, har ingen uppfattning om tiden och har ingen aning om det var igår,förra veckan eller bara en dröm om en händelse. börjar tro att jag kan styra andras tankar, blir besatt av det, och det börjar göra mig galen. allt som någon annan gör tänker jag: kom hit, öppna där, prata här...
har gått till psykolog osv. fått nu medicin. jag går ut och hatar mig själv. köper upp allt jag har och börjar tappa mina kompisar.
har inget liv just nu. JAG VILL TA SJÄLVMORD eller jag VET INTE!
jag vet inte om det är rätt. jag vet vad som kan hända.
jag har slutat bry mig om skolan och för några veckor sedan så skolkade jag dag på dag utan att veta någon form av verklighet.
verkligheten börjar tina bort, försvinna.
jag börjar leva i min egen verklighet.
mamma sa att hon älskade mig och att jag var det bästa som har hänt hon. jag gråter och jag hatar mig själv.
mamma ser så oskyldig & dåligt själförtroende ut.
jag tycker synd om henne. jag har kallat henne fet, ful, äcklig, idiot, gammal, pensionär.
även om hon kan vara bitcshig tillbaks så blir hon ledsen och gråter sen. Jag tär på mitt eget förvirrande hjärta och mina föräldrars. Stackars dom. stackars dom.
jag provocerar. har ångest för att det är fredag.
Vill inte gå på någon aktivitet, känner inte av någon känsla utan huvudtaget. Bara stress, oro, meningslöshet, ilska, ångest, ledsamhet och samvete.
vet inte om jag vill ha positiva kommentarer. Vet inte vad jag vill ha. jag är kanske inte redo ännu för en förbättring kanske inte men, jag låter det bara gå.
det går bra med kommentarer
tl;dr
du ska inte ta självmord![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
mörknäs:
tl;dr
GJ.
Lägg in dig på psykhem för övrigt, det här går nog inte att fixa med hemsnickeri.
men asså jag är inte galen, bara deprimerad
Ok
jaxan:
äter, sover, dricker ingenting.
Fortsätt med det ett tag till så löser det sig av sig självt.
Kanske snacka med föräldrarna? inte kallprata utan djupt isåfall ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Du sa du VILL va mammas pojke och annat, och VILL man så KAN man ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
jaxan:
jag har slagit min pappa!? SLAGIT MIN PAPPA!
Pfft, jag har haft ett regelrätt slagsmål med farsan, dock var vi båda lite fulla fast han var fullast så han fick mest stryk. ![[rolleyes]](/img/smilies/rolleyes.gif)
![[cute]](/img/smilies/cute.gif)
jaxan:
det går bra med kommentarer
du mår ju bara sämre om du fokuserar på de kvaliteter du har som är dåliga.
Den stora frågan är vad som är själva grunden till det hela.
Vad är det som gör att du gör på det sättet du gör?
Jag ska försöka svara så vettigt jag kan.
Det finns mycket, mycket i ditt liv som snurrar runt i din skalle, jag förstår det.
Jag frågar dig:
Vem är du? VAD är du?
Svara nu inte det som du tycker att du är för tillfället, börja inte med att rabbla upp allt detta du tror att du är; ”elak, våldsam, mindre värd, looser med stor L i pannan” Nej, hörru, stopp ett tag!
Jag menar verkligen vad jag frågar, jag frågar; Vem är du EGENTLIGEN? Vad är du EGENTLIGEN? Allt det där du tror att du är, är bara lögn alltihop. Allt om hur dålig du är, allt om alla dina nackdelar, allt om dina misslyckanden, det är en enda STOR, FET LÖGN!
En stor, megafet lögn som du har präntat in i din skalle.
Utan, vem är du egentligen?
Den du är och det du är är helt enkelt det du vill vara, det du verkligen djupt inne i ditt inre bara så gärna vill, vill och vill vara.
Det du kan tänka på och sedan verkligen känna att ”ja det där är bara så ”Jag”. Det är det som är du. Så vem är du egentligen?
Du är unik, fantastisk, underbar, omtyckt, älskad och du har såna enormt bra egenskaper och det kan du lita på! För det du är KAN INTE vara dåligt, för DU(ditt sanna jag) ÄR helt perfekt. Du är något som alla kommer att älska. Du är något som alltid har något att ge. Du är något som alltid har något att komma med.
Så försök att verkligen fundera över detta. Försök se dig själv framför dig som den person som bara skriker ut JAAAAAAG så det blixtrar om det.
När du vet vem du är, då kan du börja ta fram den personen.
Men som sagt; du är något fantastiskt bra, så är det bara! Försök inse det!
Du vill kanske ha bekräftelse på att du verkligen är så duglig som jag säger, du vill ha bekräftelse från andra, och det kan jag förstå men vet du… även DU är en person. Du kan bekräfta dig själv. Och tycker du inte att det är nog med det så har du ju mig. Jag säger att du duger, och jag menar det! Självklart duger du! Off course! Absolutely! You rule! You rock! You are a god. Ser inte du också det?
Kanske du varit elak, slagit din pappa, druckit, bråkat och slagits men det är inte du. Håller du inte med om det? Håller du inte med om att det är som om en annan person kommer och tar över och börjar bråka? För du skrev ju själv att du vet att du är intelligent. Det där du gör är egentligen inte du. Det är någon annan.
Jag brukar se det som att vi är som två personer i en.
Vi är människor, med en kropp, sen har vi även en själ. Och det är själen som är ditt sanna jag. Det är den som vill komma ut. Under våra liv kommer vi fram till en stund då vi känner att vi inte riktigt vet vem vi är och vi vill lära känna oss själva. Det är ungefär som om det finns en person bakom dig (själen) som säger åt dig vad som du egentligen vill. Sen är det upp till den andra personen om den vill lyssna på det eller om den ska tro på det.
Själen talar, kroppen agerar.
Det själen riktigt brinner för är att få kroppen att bli en kopia av den själv. Själen vill synas utifrån din kropp. När du inte lyssnar på din själ så mår du inte bra. Då mår du pyton och ibland vet du inte varför och du undrar varför du mår som du gör. Men om du lyssnar riktigt noga på din själ och börjar lita på den så kommer du att bli mer och mer lik dig själv. Alltså mer och mer lik den person som egentligen är du. När du står där som två exakta kopior bredvid varandra då kommer du känna frihet.
Själen vill skapa en kopia av den själv. Vill du samarbeta med den?
Ge dig själv förlåtelse.
Jag förlåter dig. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
KRAM
Sen ska jag väll skriva oxå att det finns hjälp att få utifrån. Men dessa är endast som sagt hjälpemedel. Det mesta hänger på dig. Biland räcker det inte med att någon annan säger en viss sak och försöker hjälpa dig hela tiden. Du har makten, ingen annan.
Men det finns phykologer och även BRIS: 0200-230 230
Men som sagt; sätt inte allt ansvar på dom och räkna inte med att enbart deras handling ska hjälpa dig. Du måste hjälpa dig själv, med deras hjälp som hjälpmedel i din egen självhjälpning.
