HEJ!

jag tänkte se lite vad folket egentligen tycker om unga föräldrar? vad ni har för uppfattningar och om ni själva någongång har känt att ni vill ha barn som ung?

själv så heter Henny, och jag fyllde 15 år den 13 Januari.
jag har en dotter som heter Milja och är 9 månader gammal!
Jag skulle precis fylla 14 när jag blev gravid oplanerat med min en kille som jag träffade på en bjudning hos hans föräldrar.
Vi hade känt varandra sedan vi var små och våra familjer var mycket goda vänner. Killen som heter Jaques och är 3 år äldre än mig hade druckit endel cider och han var nog lite små-lullig utav det.
Han tog med mig in på hans rum och allt jag kände var, "komigen Henny, sumpa inte chansen med den här killen nu!" Jag var oerfaren, hade aldrig haft en pojkvän, och hade inte en tanke på att jag kunde bli gravid.
Ett par veckor senare, tog jag ett graviditetstest som visade positivt. Jag pratade med pappan om det och han tyckte att jag borde göra en abort, men jag var osäker på vad jag tyckte.
Efter mycket om och men, bestämde vi oss för att berätta för våra föräldrar för att få stöd. Våra föräldrar (som jag borde tillägga är katolska familjer båda två) tyckte att vi borde tänka igenom det riktigt noga innan vi bestämde oss, och vi tänkte och tänkte.
Tillslut kom vi fram till att, troligen var det såhär ödet ville att det skulle bli, så jag behöll barnet som på ett ultraljud senare visade sig vara en flicka, en liten Milja som kom ut den 1 September 2009 efter 19 timmars värkarbete! Hon var det vackraste jag någonsin skådat!
Både mina och min dotters pappas föräldrar var mycket stöttande under min graviditet och är det fortfarande. Utan dom hade vi aldrig klarat oss.

För att klargöra varför jag ens pratar svenska är för att jag har bott här i 5 år. Jag föddes i Frankrike i Antibes av en Amerikansk mor och en Tjeckisk/Fransk far, jag har 3 syskon, en bror, Anthony som är 19, en syster Melissa som är 17 och en lillasyster som är 13 och heter Ashley.
När jag var 5 flyttade vi till Sverige pga att pappa fick jobb som tågingenjör i Stockholm och där bode vi tills jag var 10 varefter vi flyttade tillbaka till Antibes.
Nu bor jag med min dotters pappa som också är min fästman och vi planerar att gifta oss. Jag är i Sverige ca en helg i månaden för att träffa gamla vänner.

Vad jag vill få fram med det här är att min dotter är det bästa som har hänt mig, jag kan inte tänka mig ett liv utan henne. Men jag vet att det finns unga flickor som inte är mer än 11-12 år som vill skaffa barn! och det är på tok för tidigt!!!!
visst är det gulligt, men graviditeten tar på kroppen och det är inte alltid lätt att föda barn, när man väl har fått den lilla bebisen så är allt inte gos och gull, man ska byta bajsblöjor, torka spyor, amma, byta kläder, gå upp flera gånger varje natt för att amma, byta blöja och trösta barnet.
När man är 12 är man abslout inte redo för att bli varken mamma eller pappa.
Det är jättemysigt men det är så mycket man vill hinna med i livet innan man ska ha barn! och för det första, man ska kunna ta hand om sig själv innan man tar ansvar för ett annat liv, för när man väl har det barnet, så går det före allt, inget och INGET annat är viktigare än sonen/dottern man har. och en 12-åring är inte heller redo för det ansvaret.
folk säger att man förstör sin framtid genom att skaffa barn tidigt, men det är också fel, man FÖRÄNDRAR sin framtid, men förstör den tycker jag är att överdriva.

so kids, tänk på vad ni gör !

kramar världens lyckligaste mamma - Henny