En sak som alla mina "vänner" använder som ngt negativt...Det är att eftersom jag är ihop med en kille som har barn tycker dom att "Jag är 18 och stymorsa". Dom säger det men en underklang som om jag ska få dåligt samvete att just den person jag råkar vara kär i har barn sen tidigare. Och att jag bara var 10 år själv när det barnet föddes. Men vaf ska det vara negativt om man verkligen älskar varandra?
När folk säger att jag ärstyvmamma det håller jag med och säger att jag KÄNNER mig som det. För allt känns så bra. Även min kille tycker det och vi har planer för framtiden och så.
Jag vet att jag direkt när jag gick in i förhållandet hade ett större ansvar och så. men av egen erfarenhet med små syskon i ungefär samma ålder och barnpassning tycker jag det funkar bra. Och ser det bara som ngt possessivt att jag "har ett barn" elr är "plastmorsa". Det känns så himla bra när vi är alla tre, känns verkligen typ som att vi är en familj elr att vi kan bli en om vi är ihop så länge som vi båda vill.. för alltid. (A)
Men nu till själva forum frågan.
1. Är det fel av mig att gilla tanke att i praktiken blir jag juh styvmamma elr bonus mamma.
2. Vad går jag egentligen in på? vad blir liksom min roll som "plastförälder"?
3. Är det idioti att ha ett sånt här förhållande även om vi båda älskar varandra och jag och barnet fungerar väldigt bra ihop?
![[love]](/img/smilies/love.gif)
solbränd:
Vad går jag egentligen in på?
förälder det är vad du blir. Så enkelt är det. Känns inte det bra så är det dåligt att fortsätta ert förhållande.
OF 5:
förälder det är vad du blir. Så enkelt är det. Känns inte det bra så är det dåligt att fortsätta ert förhållande
Det känns jättebra med att ha en tredje part i vårat förhållande! 🙂
solbränd:
Det känns jättebra med att ha en tredje part i vårat förhållande! 🙂
behåll den känslan så kommer det bli bra det där ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
OF 5:
behåll den känslan så kommer det bli bra det där
jag hoppas det. För de flesta i min ålder tycker bara det är idioti känns det som. Men om vi älskar varandra så fattar jag inte vad felet är lix 😛
1. Många tjejer resonerar likadant som dig, du behöver nog inte oroa dig.
2. Ehm, precis som vilken lossas mamma som helst?
3. Trots allt är han tio år äldre och det får mig att känna ett stort "äckel". Men du verkar trots allt stortrivas i din roll och älskar din partner. Så fortsätt med det.
oj, du låter precis som en vän jag har.
Jag tycker också att det är lite hm. Jag vet inte hur jag själv skulle ställa mig till att bli tillsammans med en äldre kille med barn, men är du kär i honom och trivs med dem finns ju ingen anledning till att göra slut på ert förhållande bara för sakens skull. Du får en mammaroll, om åttaåringen vill ha dig i den rollen 🙂
x_marty:
Trots allt är han tio år äldre och det får mig att känna ett stort "äckel". Men du verkar trots allt stortrivas i din roll och älskar din partner. Så fortsätt med det.
Min kille är inte tio år äldre än mig utan 8år. Han är 26 och jag är 18.
Men däremot är jag tio år äldre än mitt bonusbarn. 😛
Nu tror jag att barnet är för gammalt för att få känslan av att du är dens "styvmamma". Jag har två "styvföräldrar" och jag har aldrig fått någon annan känsla än att de är mina föräldrars partners. Finns inget känslomässigt band. Då "fick" jag dom ändå när jag var 4 -5 så vad vill jag säga med denna lilla historia? Jo, att det är nog ganska chill. Ta det som det kommer bara. Och gör det inte större än vad det är
![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Postorderhoran:
Du får en mammaroll, om åttaåringen vill ha dig i den rollen 🙂
Jag vet inte vad barnet tycker om det men han har tytt sig väldigft bra till mig ända sen första gången vi träffades. Och det känns bra. Barnet lyssnar på mig om jag säger ut det och så.. Barnet trivs överlag bättre hos sin pappa så tror h*n accepterar mig. Enligt pappa och vad jag känner så tycker nog barnet väldigt bra om mig. 🙂
solbränd:
Han är 26 och jag är 18.
End of the story.
Res nullius:
mina föräldrars partners. Finns inget känslomässigt band. Då "fick" jag dom ändå när jag var 4 -5 så vad vill jag säga med denna lilla historia? Jo, att det är nog ganska chill. Ta det som det kommer bara. Och gör det inte större än vad det är
nee, klart det ända jag typ vill är att det ska funka när vi är alla tre och att barnet går med på att dela sin pappa med nån annan och lyssnar och accepterar mig. Och allt det fungerar bra och vi alla tre trivs väldigt bra ihop vilket känns ... väldigt bra.
Det är juh (kanske låter dumt sagt) bra träning att ha det här "bonusbarnet" tills jag får ett eget barn. 🙂 skulle verkligen vilja ge min killes barn ett syskon! (A)
x_marty:
End of the story.
vad menar du nu?
solbränd:
vad menar du nu?
Det säger sig självt, en "plastdotter" som bara är tio år yngre än en själv. Det fungerar inte. Men jag önskar dig all lycka till.
Kväv det inte till döds bara. Och kom ihåg att den redan har en mamma, okej. Helvete. KVÄV DET INTE!
Låt den komma till dig, självmant. Tvinga dig inte på det. Och bete dig inte som om du vore likvärdig dens mamma.
Fan jag borde bli barnpsykolog. Sån fallenhet jag uppvisar...
