postis_per:

så brukar jag göra jättebekvämt

Du är en elak människa...

Göteborgstrollet:

Du är en elak människa...

hehe jag vet

postis_per:

hehe jag vet

Hade du varit min flickvän och gjort så hade du brytit ner mej totalt och ja hade inte klarat av å göra nånting på mycket länge...

Göteborgstrollet:

Hade du varit min flickvän och gjort så hade du brytit ner mej totalt och ja hade inte klarat av å göra nånting på mycket länge...

mes...

postis_per:

mes...

Jepp... Jag är rätt känslig när det gäller sånna saker...

Wikingline:

Vet inte hur länge jag kommer vara singel isåfall. kanske träffar jag någon jag känner starkt för efter bara några veckor?

Ja det är ju risken. Men som du också säger har man nog inte kommit över någon man delat 2 år med så fort. Jag kan inte ens tänka på andra killar just nu. Kan inte tänka tanken att göra något med någon annan och absolut inte att gå in i ett nytt förhållande. Då lär det bara bli samma sak efter 2 år igen. Tror faktiskt att man behöver ensam-tid däremellan. Bara lära känna sig själv och umgås med sina vänner. Visst kan man kanske mysa el så med någon kille, man behöver ju närhet men göra klart för honom att det e allt. Men nej jag kan inte alls tänka i dom banorna än, tror det beror på skuldkänslorna..

Wikingline:

Jag orkar inte låtsas inför honom varje gång vi träffas

Jag förstår vad du menar. Jag va själv bara irriterad när vi sågs och han märkte det ju självklart. Tror att dom märker att man beter sig annorlunda och att något är fel.

Ja det värsta är ju att man förlorar sin bästa vän :(. Det är det som är hårdast. Att inte kunna prata om allt med honom, skratta åt dom spec sakerna som bara vi delar med varandra. Kunna vara sig själv fullt ut. Men man kan inte va tsm me någon av en sån orsak tyvärr :/.

Vi hade inte heller något att prata om. Varje gång han ringde ville jag bara strunta i att svara. Varje gång vi hade sex kunde jag nästan börja gråta för att jag inte ville. Jag va jättetorr också och därför gjorde det bara ont. Till sist skyllde jag bara på att jag hade ont och inte kände för det då. Han klagade jätteofta på att vi inte hade sex men man va bara inte upphetsad. Attraktionen var liksom borta.

Wikingline:

Tänk om jag inte kan ha sex med någon annan utan att känna ångest liksom.

Precis, nu hade jag till och med sex innan vi gjorde slut men nu känns det nästan värre. Nu vill jag inte ha någon annan överhuvudtaget.

Jag tror dock att när man själv har gjort slut och velat det ett tag kan man så smångingom glömma personen mer och mer. Det får ta sin tid men en dag efter mkt gråt och ångest känner man sig kanske starkare som lyckades ta sig igenom det?.

Var det ditt första riktiga förhållande med denna killen?
Det var det för min del och jag gav allt för honom. Trodde vi skulle leva tsm för alltid när vi blir tsm. Man är så naiv med sin första kärlek. Självklart blir man besviken när det inte blir som man tänkt sig. Man vet inte heller hur det är/ hur man mår när man gjort slut med någon eller hur lång tid det tar tills man mår bra igen.

Jag känner starkt att jag vill ha honom tillbaka! men vet att det e för att jag saknar tryggheten med honom, inte honom.

Gör en lista över varför du inte ska va ihop med honom/hans dåliga sidor. Titta på den varje gång du börjar tänka positiva tankar om ert förhållande, typ "det var ganska bra ändå"..

Träffa vänner och snacka med dom! Jag har inte kunnat göra detta än eftersom jag är sjuk men tror det hjälper att göra det. Ut och festa när du får tillfälle! Men gör inget dumt med en annan kille förrän du kommit över honom är mitt råd.

Lycka till du också.. Du klarar det :). Tänk: Om alla andra klarar det så gör jag det också!

Göteborgstrollet:

Jepp... Jag är rätt känslig när det gäller sånna saker...

så gåre när man är överemotionell.

postis_per:

överemotionell

Va menar du med det nu då?

Göteborgstrollet:

Va menar du med det nu då?

bah

majkie2:

Hur klarade du det?
Hade blivit total mental breakdown för min del.

herregud, folk skiljer sig efter 25 år och överlever?

typlsd:

herregud, folk skiljer sig efter 25 år och överlever?

Tja, jag hade absolut inte klarat av det iallafall.
Eftersom att jag har väldigt svårt att tycka om folk på det sättet, och ännu svårare att hitta någon överhuvudtaget. Jag har varit kär en gång i hela mitt liv, eller snarare lite förälskad bara.
Så, om jag skulle ha hittat någon, och haft ett förhållande med den kvinnan i två år, så skulle det kännas som om hela mitt liv blev förstört och som om mitt sista hopp försvann om det tog slut.

Är fortfarande "kär" i mitt ex, fast vi gjorde slut för två år sedan ungefär. Det är inte kul verkligen.

"Min teori om detta beteende handlar om att kvinnor är mer lyhörda för sina känslor.

Kvinnor grubblar mer, och har en romantisk bild över ett perfekt liv, och har svårt för att inse att även den bäste Romeo till sist blir en vanlig man som man lever ett grått vardagsliv med.
Då känner kvinnan sig instängd, tror att någonting är fel och att alla andra har det bättre. Hon varnar ofta mannen på något subtilt vis, men männens receptorer är inte tillräckligt känsliga.
"Klart att allt är bra", säger vi, och somnar om, medan kvinnan ångestfylld ligger och tänker på allt hon går miste om. Allt som var så bra i början!

Efter en tid tycker kvinnan att hon har varit tillräckligt länge instängd i ett förhållande som kväver henne. Hon måste bli fri, slå sig ur sina bojor! Detta gör hon genom att åka på semesterresa med sina kompisar. Där tillbringar hon två dagar med att tala illa om mannen med sina vänner, som håller med henne, medan de njuter av alla uppskattande blickar.

Resten av veckan tillbringas med Juan-Pedro Jönsson, nationalitet valfri, och när vi sedan kommer och möter henne till flygplatsen har hon ett överlägset flin på läpparna, och hennes kompisar fnittrar när de ser dig. Du fattar ingenting, och bryr dig inte heller. Kvinnan är hemma igen, allt är normalt.

Efter några veckor av intensiv telefonkontakt med J-P stormar hon in i vardagsrummet och säger att hon har levat under ditt förtryck tillräckligt länge, allt är slut nu, du skall ut!
Det kommer som en överraskning för dig. Allt har ju varit perfekt i flera år nu?
Du bönar och ber, hon erkänner, du förlåter, men hon "är inte säker på sina känslor" och "vet inte vad hon vill". Då inser du att allt är över, men kan inte släppa taget, vilket gör dig till en sorglig figur som förödmjukar sig själv gång på gång.

Repetera.

Kvinnor tänker för mycket, kvinnor behöver mycket tid för att lära sig att ett normalt vardagsliv är ofrånkomligt. Tio år.
Att tänka sig att hon hålls nöjd med lite blommor nu och då, en fotmassage om kvällarna och några fina middagar varje månad är idioti. Man kan inte hållas med i hennes nycker."

Skrivet av Anemi (från flashback om jag inte missminner mig).

Tråden låst på grund av inaktivitet