Hade alltid en väldigt lätt inställning till graviditet och abort. Förstod mig alldrig riktigt på att tjejer blev så extreemt deprimerade och tyckte att det var SKIT JOBBIGT med abort.
Förstod att man kan tycka att det inte är så kul men tyckte att de bara överdrev lite och var säker på att JAG aldrig hade reagerat så extremt över en abort.
Men nu när det händer mig så förstår jag. och det känns nästan ännu jobbigare eftersom att jag vet att det är svårt för människor som inte upplevt detta att verkligen förstå, vilket gör att man känner sig väldigt uppgiven..
Det hade nog varit lättare om det var tidigare i graviditeten men nu är jag i 13:e veckan. Fick vänta en och en halv vecka tills jag fick träffa gynekologen (HELT JÄVLA OTROLIGT!)
och jag känner att jag blev oprofessionellt bemött utav gynekologerna.
De gjorde ulltrasound, de sa att de endast visar mig om jag vill. Jag trodde INTE man skulle se så mycket, jag trodde inte det var något allt för synligt mest någon klump bara, så jag var nyfiken och sa att jag ville se.
Men det jag fick se när skärmen vände gav mig en chock panik, jag kunde inte andas och började gråta. Man kunde se så tydligt, lilla huvudet, armarna, benen ... det var redan en människa där inne!!
Nu efter två dagar har jag börjat genomgå aborten men det känns så fel, det finns inget som känns rätt med att göra detta. Min abort blir att föda ett dött barn, de kommer även behöver klippa navel strängen.
Det känns sjukt och helt onaturligt att göra detta. Men jag gör det ändå för att jag vet att det inte är rätt tillfälle för att föda detta barn.
Men aldrig igen
säger bara efter att ha genomgått detta ANVÄND PREVENTIV MEDEL !
Jag hade sex i nästan två år och trodde jag var naturligt skyddad mot graviditet eller nått, eller jag pallade bara inte bry mig
jag ångrar mig inte eftersom sån är jag och för en anledning gör jag de valen jag gör, detta är något som var menat jag skulle gå igenom
Men jag önskar såklart att jag visste bättre..
Men lätt är det inte och nu på måndag ska jag genomgå en VÄLDIGT smärtsam abort ...
Ta hand om er själva tjejer
och döm inte andras sorg över saker och ting ...
🙁
oj jobbigt, hoppas det går bra. var stark, kram.
Låter som en väldigt tuff sak att gå igenom. Du har mina tankar.
Styrkekramar!
"Jag hade *oskyddatsex i nästan två år" (ville bara korrekta mig själv)
Skulle också må dåligt om jag mördade min framtida unge.
Uffa, har läst en del om "abort-depressionen", hade förmodligen blivit mycket ledsen också
Kram på dig 
🙁 kram, hoppas allt har gått bra för dig. Det är tufft och jag förstår vad du menar med att det känns "onaturligt" och ganska svårt att greppa liksom. Tycker själv det är rätt sjukt att vi kan styra så mycket över vår reproduktion, en art ska väl inte kunna utplåna sig själv liksom. Var inte rädd för att prata med folk om det!
Håll dig stark och det kommer gå bra. Du gör förmodligen det rätta valet och hoppas att det inte blir för smärtsamt för dig både psykiskt och fysiskt! Kram på dig och lycka till!
