Tjejer som varit gravida och gjort abort.
Hur handskades ni med all ångest angående aborten? Om ni hade någon sådan. Men jag antar att de flesta tjejer som blivit med barn har mått dåligt över att göra abort, även om man inte vill behålla barnet egentligen.
Några veckor och så är det för sent för medicinsk för min del. Jag har varit där. Och gått därifrån. Jag klarar bara inte av det. Även om jag inte vill behålla ungen, som bara är ett fedt misstag. Jag mår så sjukt jävla dåligt. Jag klarar helt enkelt inte av ens tanken. Det känns så hemskt att döda (nej jag ser det inte som mord på så vis) ungen, bara för att jag vill plugga, leva livet osv... även om det är bäst för ungen som inte skulle få det bästa livet. Jag är ju bara 18.
Den logiska delen av mig själv säger att sånt här kan hända vem som. Och att man kommer över det. Men den emotionella delen av mig hindrar mig från att få det överstökat och låta mitt liv bli som vanligt igen.
ÄNDRAT 2008-12-21 19:45
gör abort, man får väl snacka med en psykolog efter?
lockbete:
gör abort, man får väl snacka med en psykolog efter?
och före.
jag är gravid, valde dock inte aborten. men innan jag visste hur jag skulle göra fick jag prata med en psykolog.
I love Lucy:
och före.
jag är gravid, valde dock inte aborten. men innan jag visste hur jag skulle göra fick jag prata med en psykolog.
Psykologer is not the shit för mig. Och ja, jag har fått snacka med en, men det gjorde inte det hela bättre.
Lätt att säga "gör abort" när bara tanken får en att vilja kräkas och... faktiskt kräkas.
die_pianistin_:
Och ja, jag har fått snacka med en, men det gjorde inte det hela bättre.
Nej, det beror mycket på hur de är som människor också.
die_pianistin_:
Lätt att säga "gör abort" när bara tanken får en att vilja kräkas och... faktiskt kräkas.
Ja, jag förstår dig. Var i samma sits, men jag valde som sagt att behålla det.
Jag tror att ska man göra abort ska man göra den fort efter + på stickan.. Inte tänka.
Men det är svårt. ./
Min kompis gjorde abort och blev knasig efter det. Typ tråkig.
I love Lucy:
Jag tror att ska man göra abort ska man göra den fort efter + på stickan.. Inte tänka.
Men det är svårt. ./
Hann ju tänka innan det var dags xP det är för jävla svårt 🙁
die_pianistin_:
Hann ju tänka innan det var dags xP det är för jävla svårt 🙁
Förstår det. :/ Jo, vi gick och tvekade i nästan en månad. Då var man rätt fäst vid tanken av barnet.
Men det här är ditt beslut och bara ditt. Kom ihåg det, vad du än väljer!
I love Lucy:
Men det här är ditt beslut och bara ditt. Kom ihåg det, vad du än väljer!
Ja det vet jag. Det som är problemet. xP
Jag vill ju inte ha ungen. Jag är bara emotionellt bajskomplicerad och klarar inte av att göra abort.
die_pianistin_:
Jag är bara emotionellt bajskomplicerad och klarar inte av att göra abort.
Jo, man får ju massa jävla hormoner också. ;P
Hoppas det löser sig ;/
I love Lucy:
Jo, man får ju massa jävla hormoner också. ;P
Hoppas det löser sig ;/
Ja... men jag har alltid varit komplicerad på så vis, men ja, nu är det väl värre.
Hoppas jag med. Tack
hade jag varit du hade jag nog inte gjort abort ändå.. det verkar som att du inte vet vad du vill riktigt och du har kanske inte hunnit tänka på barnet som ditt än eller som ett barn överhuvudtaget.. vilken vecka är du i?! jag ville inte ha kvar barnet när jag fick reda på att jag var gravid men jag tänkte att det är inte ens värt att se hur det blir om jag gör abort och nu tycker jag jättemycket om den där ungen som växer i magen på mig haha.. jag hoppas för din skull att du gör vad som är rätt att du inte ångrar ditt beslut, men det gör du säkert ändå 😛 men inte så mycket att det går helt åt skogen.. lycka till och en jättekram till dig!
ponnyplutten:
det verkar som att du inte vet vad du vill riktigt
Ungen är ett misstag, och jag kan inte ta hand om det själv. Farsan varken vill eller kan. Hade inte velat behålla det i vilket fall. Men tanken på att ta döda ungen... gah, kan tänkas verka så löjligt, men nu är det helt glasklart för mig, vad man egentligen gör när man gör abort.
Dessutom har jag väl ett emotionellt band till ungen på så sätt att jag älskar pappan. Men det har aldrig varit något mellan oss och kommer troligen aldrig bli något. Så ungen kanske är lite något jag knyter mig till eftersom det är hans. kankse försvårar det hela, men i grund och botten vill jag inte ha ungen, eller ja, den logiska delen av mig själv säger det.
Jag vill ha mitt liv tillbaka, plugga å så... Men de tär så svårt stt få det gjort när det väl är dags..
ponnyplutten:
vilken vecka är du i?!
snart en månad...
ponnyplutten:
att du inte ångrar ditt beslut,
Känns inte direkt som en win-win situation.
ponnyplutten:
nu tycker jag jättemycket om den där ungen som växer i magen på mig
glad för din skull =)
ponnyplutten:
lycka till och en jättekram till dig!
detsamma =)
die_pianistin_:
Men den emotionella delen av mig hindrar mig
tsts så typiskt kvinnor
postis_per:
tsts så typiskt kvinnor