Hej! 
Till att börja med så vill jag inte höra "vilken dålig människa" jag är i denna tråd, jag har redan förvirrade tankar och behöver inte fler! 
Nu till varför jag skriver detta... 
För ca 2 år sedan föll jag pladask för en kille, för textens skull kallar vi honom Ä, vi umgicks jämt och ständigt. Sov över hos varandra, umgicks med respektive vänner och en del familjemedlemmar till och med. Dock valde jag att gå min egna väg i livet och resa bort, jag älskar att resa! Jag kunde bara inte låta den chansen jag hade flyga förbi mig utan att ens försöka. Sagt och gjort, jag berättade för Ä hur det låg till och vi båda blev sårade av det, han mer än jag skulle jag tro... 
Ca 1 månad efter min avresa från lilla landet lagom hade han redan skaffat sig en ny tjej och de blev officiellt ett par. (OBS. Vi var aldrig officiellt ett par, kan låta så, men nej.) Jag levde vidare med mitt lilla liv utomlands och kunde inte fått det bättre! Jag ångrar inte att jag reste. 
Nu är jag iallafall tillbaka på Svenskmark sen en tid tillbaka och Ä har för ca 3-4 månader sedan inlett ett samboförhållande med sin tjej, för textens skull kallar vi henne L. 
Vet inte hur jag ska formulera allt detta men jag har fortfarande kännslor av någon sort för Ä, hade han varit singel när jag kom tillbaka från resandet så hade jag mer än gärna satsat på ett förhållande med honom, men som sagt så har han nu ett samboförhållande och verkar vara lycklig i det beslutet! 
MEN. 
-snabbspolar framåt i tiden en aning-
För några dagar sedan smsade vi som vilka vänner som helst när han plötsligt frågar om jag kanske kan sova hos honom i helgen. Det har sen tidigare varit tecken på att han fortfarande är intresserad av mig, så jag tackade ja till hans erbjudande och sov hos honom nån kväll senare. Ni hör väl vart dehär tar vägen? 
Ja- Vi kysstes, vi myste och ja... vi hade sex. På HANS initiativ! Jag frågade honom om och om igen (minst 4 gånger) om han var säker på att han ville, påminnde honom om L (som btw uppenbarligen inte var hemma denna kväll.) Han stannade såklart upp och funderade innan vi fortsatte, återigen på HANS initiativ. 
Efter sex och en snabb dusch för oss båda berättade han att han och L haft och har en lång period med gräl och bråk och utan närhet. Han är less på att ha en sån vardag och påpekade att jag var "något annorlunda och glädjande" i vardagen, men i samma mening säger han även att han 'såklart' älskar L. 

På ett sätt skäms jag för vad som hänt, jag vill inte såra någon men jag vet att om L får reda på detta så blir det garanterat så. Å andra sidan så är jag nöjd (?) stold (?) glad (?) att han fortfarande visat någon form av attraktion för mig. Som sagt, ängeln och djävulen... 

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta detta vidare ur någon synvinkel och tankarna flyger runt hej vildt. Jag har pratat med en några få väl valda vänninor om detta och de anser att det är fel, vilket jag håller med om! Men de säger också att det är Ä's fel då han tog initiativet och jag frågade honom upprepade gånger om han var säker. 
Dem tror, liksom jag, att risken/chansen (beror på hur man ser det) är att om Ä och L avslutar sitt förhållande kan han komma krypande till mig. Vilket jag inte skulle säga nej till! Som sagt, jag känner fortfarande något för honom! 

Nu vet jag inte hur man avslutar en text som denna eller hur jag ska formulera en fråga men... Hjälp?