Ibland när jag lyssnar på låtar kan jag tänka att dom är så bra att jag önskar att dom aldrig gjorts, för dom beskriver mitt liv så bra att det borde varit jag som skrivit dom
nej men jag kan bli kortvarigt deprimerad över att alla andra lyssnar på sån skit och aldrig kommer att uppleva min awesome musik då jag lyssnar på någon riktigt bra låt
Vill ha ett punkband!
Fast popig punk
gayday eller vad dom nu heter finns ju redan
McLuver:
popig punk
som blink 182 då eller? fy fan, hellre genrebrytare som clash eller dylan som gör lite av allt.
Helt awesome beskrivet.
Maxwinner:
som blink 182 då eller?
syftade mer på typ ebba grön, sa popig punk inte ÄCKLIG MTV BLÄ JAG VILL KRÄKAS OCH DÖ-musik!
Alltså punk som har samma uppbyggnad som pop med vers-slagsordsrefräng-vers-osv men det ska vara rått och ångestladdat men inte så där tönt-hårt som typ kängpunk och inte bögmesigt som trallpunk. Utan typ som Ebba, fast bättre och mer hatiskt och ångestladdat. Sen vill jag ha kajal och saxofon!
McLuver:
fast bättre och mer hatiskt och ångestladdat. Sen vill jag ha kajal och saxofon!
NAAAAAAAJS Å RÅTT!!!!!!!!!!
McLuver:
inte bögmesigt
McLuver:
Sen vill jag ha kajal
dazed_and_confused:
Kajal är inte bögigt!
McLuver:
Kajal är inte bögigt!
Gay says what?
dazed_and_confused:
Gay says what?
luver, dylan hade smink på åttiotalet och han var som råast då
nej blir glad om jag känner igen mig i låtar
McLuver:
Fast popig punk
Bättre med poopig pung.