Att folk försöker anpassa sig till världen och till andras förväntningar. Att de försöker leva upp till någon annan än de själva, medan du själv ser det tydligt och känner att du helt enkelt inte passar in.
hur kan det bli så fel, att om man är sig själv och lever enligt sig själv, passar man inte in?
Jag känner mig förjävligt ensam, och mår skit på grund av det. Men att hitta umgänge är nog fan det svåraste jag försökt mig på, för klart jag hittar folk som är okej och som tycker om mig. Men, de är ju inte sig själva! Jag tål inte sånt, sen att jag samtidigt är kräsen för hur en människa ska vara funkar inte ihop riktigt.
Det spelar ingen roll hur mycket människor jag har kontakt med eller träffar, känner mig lika ensam som innan. Så det jag söker är evig vänskap, djup vänskap med någon jag verkligen, ja det är det jag söker; någon jag ser upp till. För den enda jag ser upp till för tillfället är mig själv, kan låta bra men inte i den här situationen. Låter otroligt egoistiskt men söker någon som är som mig själv. Är det bara jag som känner så? Ensam fast man ändå inte är det, och frustrationen över att andra inte kan acceptera sig själva?
Om ja ska skriva lite mer om mig själv så har jag för tillfället nästan ingen vän, för jag gillar inte de jag har att välja på. Folk säger att ja ska umgås mer med den eller den men, for what point? Jag får inte ut något av det lix..
Lite luddigt inlägg kanske, men jag behöver skriva ut mig lite för snart blir jag galen.
Sen har ja ingen aning om det var rätt forums kategori, men jaja.
Näh, du är inte ensam.
HELT ensam i HELA VÄRLDEN!
Känner igen mig helt och hållet!
Om jag är mig själv skrämmer jag de flesta innan de lär sig acceptera det. Jag är också ensam, och det är väll för att jag inte heller hittat någon som är lika konstig som mig själv.
Jag är liksom ingen idiot, utan bara en smula annorlunda från det stora flertalet.
Alla andra ska vara så jävla 'normala' och passa in, men jag orkar fan inte låtsas vara någon jag inte är.
Vem fan vill vara normal? Jävligt överskattat.
I don't know if that even made sense, eller om det är samma sak ens, är för seg i hjärnan för att allt skulle fastna när jag skumläste, men wth.
^
this.
Helt rätt.. tyvärr. Men vissa kan man ju faktiskt vara helt och hållet sig själv med. Men med de flesta kan man inte det..
Nej du är absolut inte ensam om att känna så. Men det finns nog en plats för alla här i världen och den finner man nog förr eller senare. Jag måste tro på det!
Alkizaliz:
Att folk försöker anpassa sig till världen och till andras förväntningar.
det är vanligt
det är trist
men det är ändå någon form av ordning, om det nu ens är något positivt
jag tycker alla ska vara lite crazy och "sig själva"
man kan göra vad man vill
du är inte ensam. det är ett helt kapitel i min memoar
Alkizaliz:
Att folk försöker anpassa sig till världen och till andras förväntningar. Att de försöker leva upp till någon annan än de själva, medan du själv ser det tydligt och känner att du helt enkelt inte passar in.
Welcome to what we call, life.
Har aldrig försökt passa in för jag kan inte vara någon annan än mig själv, blir fel och konstigt då bara.
Man önskar att fler vore lika bra som mig 🙂
Men folk är ju som de är...
Rejmond D Röjter:
Jag är liksom ingen idiot, utan bara en smula annorlunda från det stora flertalet.
Alla andra ska vara så jävla 'normala' och passa in, men jag orkar fan inte låtsas vara någon jag inte är.
Vem fan vill vara normal? Jävligt överskattat.
Det är just det jag stör mig på, alla jävla oskrivna lagar i samhället att man ska vara såkallad "normal". JAg strävar själv efter att vara så mycket mig själv som möjligt, men har inget intresse för människor som inte är det.
Och jo, vet att det är det som vi kallar "livet" , att livet är inte alls så fantastiskt som alla vill att det ska vara. Men det gör så jag tappar motivation, för om livet bara går ut på piss, varför leva det då?
Alkizaliz:
Men det gör så jag tappar motivation, för om livet bara går ut på piss, varför leva det då?
Ehm att sluta leva för att andra personer vill vara precis som alla andra låter väldigt...onödigt...
Var dig själv, fortsätt vara dig själv och var nöjd med det. Optimism ftw!
Nej alltså, inte så jag menade!
Menade livet i allmänhet, vet inte varför jag gick in på det ämnet. Är trött.
Alkizaliz:
Och jo, vet att det är det som vi kallar "livet" , att livet är inte alls så fantastiskt som alla vill att det ska vara. Men det gör så jag tappar motivation, för om livet bara går ut på piss, varför leva det då?
Man ska försöka leva för att ha roligt, det är min filosofi i alla fall.
Även fast det gått ganska snett för mig i vissa anseenden, så försöker jag fortfarande göra det som jag skulle tycka vara roligt.
Varför ska man alltid följa normen, och skita i vad man själv gillar? Stör mig.
