Lethuc:

Fast nu har ju INGEN svarat på den egentliga frågeställningen. Så jag ställer den igen.

"Men, om det nu skulle visa sig någon gång att fakta som presenteras utav Islamofober faktiskt stämmer. Fortsätter det att vara Islamofobiskt och inget som borde vara tillåtet att tala om i möblerade rum?"

Kan vara för att du använder ordet fel och därför blir hela tråden fånig. Det handlar inte om en fobi utan om rasism, och det vet du.

läste typ två rader sen dog mitt intellekt lite smått av uttråkning

Lethuc:

Bakom boken The truth about muhammed.

en rolig iakttagelse jag har gjort är att författare som använder ordet sanning i sina titlar tenderar att ljuga minst lika mycket som andra författare. en exempel är mao - den sanna historien, vilken innehåller väldigt mycket tvivelaktig information, men som genom sin populära negativa inställning till mao som en historisk figur anser sig stå för sanningen (eftersom den allmänna inställningen till mao är att han var ond).

nu har jag inte läst boken du refererar till, men jag ville belysa att den, titeln till trots, inte nödvändigtvis innehåller odiskutabla sanningar. precis som att mattias gardells texter inte heller gör det, han tenderar ju att fokusera på de positiva aspekterna med islam. islamofobi är att enbart ta till sig den negativa sidans argument och se frågan rent dualistiskt. på det viset finns det bara en sanning och allt annat är vägran att inse denna. det sunda alternativet hade varit att ta till sig argument från en mängd olika sidor, väga dessa mot varandra, jämföra med egna erfarenheter och sedan komma fram till en egen ståndpunkt. i den processen måste man se till både positiva och negativa aspekter och inte stirra sig blind på det ena eller det andra.

Jag skulle vilja säga att det i lika stor del beror på den vetenskapliga grunden som ditt förhållande till det berörda.

I grund och botten handlar ju fobi om irrationell rädsla vilket gör att något med stor vetenskaplig konsensus som behandlas just i sin kontext inte riktigt kan betraktas som fobi. Jag skulle definitivt kalla dig som islamofob och för den delen en rad andra negativt laddade epitet eftersom du faller inom ramen för vad jag skulle kalla ett osunt och konspirationsteoretiskt förhållningssätt till Islam. Eftersom du genomgående vrider på fakta och använder vissa saker som på alla sätt är fel och att du raljerar in på helt andra ämnen som inte hör till dina teser här samt att det existerar en viss problematik i att du använder dig av "en dansk psykolog" som något du baserar otvivelbar fakta på.

Däremot är jag övertygad om att du med tillräckligt god vilja, tillräckligt otvivelbar vetenskaplig grund och tillräckligt låg koncentration Flashbackkool-aid vid något enstaka tillfälle kan uttrycka dig sakligt om Islams problematik.

Men all religion är ju åt helvete
Dold text: nästan

Det är skillnad mellan att vara realist och att känna en rädsla för muslimer. Ordet "islamofobi" är verkligen missvisande eftersom det, som ordet antyder, inte handlar om hat eller missnöje.

Men har man baserat sin uppfattning på fakta så är man inte islamofob i mina ögon.

Lethuc:

Inget av det du skriver är till relevans till tråden. Skapa en egen om du vill diskutera islam i sin helhet, och då kanske jag hoppar på och ger dig seriösa svar.

Att svara på första posten är relevant.
Seriösa svar? Försök med svar som innehåller sanning.

Lethuc:

Presentation

Frågan var: Vad för kritik mot Islam har de framfört?

Lethuc:

Nicolai Senells säger att fenomenet inom den muslimska världen är omfattande. Sedan vad han anser att det ligger till grund för kan jag inte svara på.

Vad gör då påståendet under rubriken "fakta som stämmer om Islam"?

Sedan är det inte vidare smart att presentera "fakta" som enbart är baserat på ens egna resonemang.

Jag har inte läst igenom frågan ordentligt, men det finns en problematik med hela resonemanget med "islamofobi".

Islam är en ideologi, på samma sätt som buddhismen, kommunismen, liberalismen och vilken annan ideologi som helst. Därmed bör islam kunna kritiseras på samma sätt som alla andra ideologier.

Att säga att en person som är kritisk mot islam är rasist är i själva verket också rasistiskt, eftersom islam inte har någonting med hudfärg att göra, lika lite som exempelvis kommunismen har. Anser man att islamofober är rasister, är man alltså själv rasist, eftersom det är samma sak som att säga att islam sitter i huden.

Problemet är att den här frågan är extremt känslig i västvärlden just nu, eftersom den har kidnappats av nazister och främlingsfientliga partier. I muslimska länder finns svåra problem med kvinnans ställning, sexuellt likaberättigande etc. Detta beror egentligen mer på gamla traditioner än på islam i sig, men eftersom många muslimer i dessa länder själva berättigar kvinnoförtrycket genom att hänvisa till islam - som tex argumentet att barngifte är tillåtet pga av Muhammeds giftermål med Aisha - så får det samma resultat. Det viktiga för människors liv är trots allt hur en ideologi tillämpas i praktiken, inte hur den faktiskt är på papperet. Se bara på kristendomen, som till namnet är en kärleksreligion men som i verkligheten inte har varit det. Om en person utför ett attentat i tron att han gör vad som är korrekt enligt islam, så har det förstås med islam att göra i den meningen att han tror att det har det och hans tro på islam alltså var hans drivkraft. De här problemen - slöjan, tvångsgiftermålen, hedersmorden, tvånget att vara oskuld vid giftermålet, är viktiga problem som måste lösas. Det är ingen slump att de är vanliga i muslimska länder, och det är ingen slump att hedersmord förekommer bland svenskar från muslimska länder. Däremot har det inget med etnicitet att göra.

Problemet är att anständiga politiker är oroliga att ta tag i frågorna pga rädslan att betraktas som rasister. Därför kidnappas frågorna av nazister som faktiskt är rasister, och folk vänder sig då till de enda som vågar tala om problemen. Den här utvecklingen är farlig för demokratin. Ett resultat är röstresultatet i det senaste valet.

Jag läste nyligen en artikel i Aftonbladet där man tog upp det här dilemmat. Den handlade om att den demokratiska vänstern utsatte sig själv för en farlig paradox genom att försvara extremt kvinnoförtryck med hänvisning till respekt för islam samtidigt som de annars är för jämlikhet, något som överlämnar frågorna till högerextrema krafter.

Frågan är extremt känslig, så känslig och öm att nästan ingen utom just rasisterna vill tala om den, och därför blir det alltså deras version av saken som hörs i samhället. Det är en mycket farlig utveckling.

Asså sånna här trådar