Jag höll på att göra en uppgift inom skolan, sen kom jag in på en sida och såg det här:
Hej! Jag vet inte riktigt vart jag skulle lägga tråden under de är
väl bara att flytta den om jag lagt fel. Jag har ett jätte problem som
jag inte känt för att prata om med någon i min närhet. De är så att jag
har liksom tappat alla mina känslor för allt :S alltså de låter kanske
skit flummig och till en början va de skönt men nu har de blivit väldigt
jobbigt.. Jag vet inte riktigt när de blev såhär men de är väl kanske
2-3 år iaf. Jag vet inte hur man ska förklara för att ni ska förstå :S
Men tex för ett tag sen dog en nära anhörig som jag har tyckt om och ni
vet ju hur de brukar kännas när liksom ett rus igenom kroppen av glädje
eller sorg går igenom en, jag känner inget sådant alls. Träffar jag mina
"favorit" person jag alltid gillat att hänga med förut så känner jag
liksom ingenting jag kan lika gärna gå själv till saker och ting.
Träffar jag min sambo som jag verkligen gillade förut så känner jag
ingenting häller och de är ett problem i sig om man fortfarande ska
hålla ihop eller ej. Ja ni börjar nog förstå va jag menar nu men jag
blir så frustrerad över att jag inte känner ett skit för nått de är skit
trist. Jag försöker bli glad/ledsen men de går bara inte de händer
ingenting om man tittar på en rolig film tex.. Jag läste på forumet
förut om en kille som upplevde nått liknande men han hade brukat droger
en längre tid vilket jag aldrig varit i närheten av. Allt har ju blivit
som en "kamp" nästan att försöka slänga in skratt där jag tror att jag
skulle skrattat när tex någon säger nått kul.
Finns de någon som har en aning om varför de kan bli såhär ?
Fy fan va sorgligt :/ Måste vara sjukt jobbigt.
Låter som när mig när jag åt srri.
Är det vanligt tror du? :O
Nej absolut inte. Bara hört att folk missbrukat typ ecstasy o kroppen slutat tillverka glädje ämnen. Men inte av att det bara händer så där... Läskigt
Depression, droger eller trauma kan väl utlösa sådant. Tumörer kanske också.
Kan det vara att man också kanske inbillar sig saker?
Hur definerar ni också ordet psykisk sjuk?
Det är klart det kan komma perioder då man inte känner något alls men att det varar sådär länge är sällsynt inom både psykiatrin och sjukvården. Om jag var denna person skulle jag försöka söka till en psykolog eller något inom den stilen.
Aziiima:
Kan det vara att man också kanske inbillar sig saker?
Klart det kan vara att man inbillar sig dessa saker och då kan det vara en psykisk sjukdom inblandad men man ska ändå lyssna på historien och sen försöka utreda. Jag har gått på DBT för mitt självskadebeteende och där fick jag lära mig olika färdigheter, en färdighet jag tog vara på var att göra tanke-kedjor och då kunde man se vad som utlöste hela grejen. Men om det pågått sådär länge kan det vara svårt att gå tillbaka så långt i tiden men man kan ju alltid försöka.
Trolleeet:
Det är klart det kan komma perioder då man inte känner något alls men att det varar sådär länge är sällsynt inom både psykiatrin och sjukvården. Om jag var denna person skulle jag försöka söka till en psykolog eller något inom den stilen.Klart det kan vara att man inbillar sig dessa saker och då kan det vara en psykisk sjukdom inblandad men man ska ändå lyssna på historien och sen försöka utreda. Jag har gått på DBT för mitt självskadebeteende och där fick jag lära mig olika färdigheter, en färdighet jag tog vara på var att göra tanke-kedjor och då kunde man se vad som utlöste hela grejen. Men om det pågått sådär länge kan det vara svårt att gå tillbaka så långt i tiden men man kan ju alltid försöka.
oj, Jo.
