dacapo
hej , har nu skrivit om igen, vad tycks!
Sociala mediers
påverkan
Jag sitter och tänker tillbaka på förra lördagen då jag och
mina före detta klasskompisar satt och åt middag tillsammans. Det var en vanlig
lördag och inget märkvärdigt förutom att vi alla var samlade kring samma
matrumsbord.
Allting var trevligt och vi hade väldigt kul men när det var
dags för middag så hände det som inte skulle hända. Någon tog fram telefonen
för att fotografera sin mat eller för att berätta för omvärlden vad vi skulle
äta till middag. Trots att jag är uppväxt med det här beteendet och agerar ofta
likadant själv så var jag den här lördagen värd och ville att alla skulle få en
trevlig kväll. Jag ville att vi skulle snacka, skratta och dela glädje mellan
varandra och inte sitta fängslade framför en fyrkantig skärm som vi gör resten
av dygnet. Meningen med att vi hade samlats var ju för att prata, skämta och
berätta om våra nya händelser i livet.
Jag brukar ibland tänka på detta, hur en konversation eller
middag med ens vänner hela tiden kan hacka upp sig för att någon ska kolla
facebook eller ta en bild och skicka till en vän på andra sidan stan. Det
slutar alltid med en massa avbrott på grund av de sociala medierna som vi är så
beroende av. Jag klandrar ingen för vi är nästan alla likadana när det kommer
till det här med teknik. Det går snabbt, enkelt och smidigt och man kan visa
för hela världen vad man håller på med. Men ibland kan jag tycka att det går
över gränsen för vad som är acceptabelt.
Alla andra måste inte hela tiden veta vad vi gör och vem vi
umgås med. För om vi tänker efter vad som egentligen är roligast tror jag att
vi alla kommer fram till samma svar. Att sitta och pilla på en fyrkantig skärm
eller att umgås med de som man verkligen älskar och har som roligast med. Ja,
svaret säger sig själv.
Det är dags för oss alla att titta upp och inse att leva i
nuet och fånga varenda stund som ett minne. Men då kommer vi ända tillbaks till
kameran och medians värld, så kanske är det omöjligt.
Fastän vi hela tiden påverkas av sociala medier och alltid
är uppkopplade, så måste vi kunna ’’dra ut kontakten och gå offline för en
stund’’ För en sak vet jag i alla fall och det är att livet inte är till för
att sitta framför en skärm som ’’skriker efter uppmärksamhet ’’ För tittar vi
aldrig upp hur ska vi då kunna fånga allting som händer.
Tycker den verkar mycket bättre nu men jag känner iallafall att du är lite otydlig när det gäller vad du tycker i krönikan, tycker också att du fortfarande upprepar dig många gånger. Du börjar med att beskriva en personlig händelse, vilket är bra, men sedan tycker jag att du svamlar lite mycket om samma saker utan att gå direkt på sak.
Hade jag skrivit om ämnet, alltså att folk tittar för mycket på sina mobiler, så hade jag börjat med att beskriva en egen händelse, precis som du gör. Sedan skulle jag i nästa stycke gått rakt på sak vad jag tycke eller vad min tes i krönikan, varför jag tycker så, hur det påverkar oss och också ta med ett mer allmänt perspektiv, exempelvis att detta problem är vanligt bland alla människor, som en motsats till ditt första stycke där du beskrev problemet utifrån dig själv.
I stycket efter det hade jag fokuserat mer på vad jag vill ska hända istället, hur det ideala samhället ser ut för mig och varför detta är ett bättre samhälle än det när alla tittar ner i sina mobiler. Jag hade fortfarande varit väldigt tydlig i vad jag skriver, alltså verkligen betonat "Istället för att sitta och titta ner i våra mobiler bör vi...". I sista stycket hade jag bundit ihop krönikan, sammanfattat mina viktigaste iakttagelser och argument. och slutligen avslutat krönikan med någon snygg mening som verkligen sammanfattar hela krönikan.
tack för svaret ska kolla igenom och jobba vidare på den och återkommer!
NiklasW:
Tycker den verkar mycket bättre nu men jag känner iallafall att du är lite otydlig när det gäller vad du tycker i krönikan, tycker också att du fortfarande upprepar dig många gånger. Du börjar med att beskriva en personlig händelse, vilket är bra, men sedan tycker jag att du svamlar lite mycket om samma saker utan att gå direkt på sak.Hade jag skrivit om ämnet, alltså att folk tittar för mycket på sina mobiler, så hade jag börjat med att beskriva en egen händelse, precis som du gör. Sedan skulle jag i nästa stycke gått rakt på sak vad jag tycke eller vad min tes i krönikan, varför jag tycker så, hur det påverkar oss och också ta med ett mer allmänt perspektiv, exempelvis att detta problem är vanligt bland alla människor, som en motsats till ditt första stycke där du beskrev problemet utifrån dig själv.
I stycket efter det hade jag fokuserat mer på vad jag vill ska hända istället, hur det ideala samhället ser ut för mig och varför detta är ett bättre samhälle än det när alla tittar ner i sina mobiler. Jag hade fortfarande varit väldigt tydlig i vad jag skriver, alltså verkligen betonat "Istället för att sitta och titta ner i våra mobiler bör vi...". I sista stycket hade jag bundit ihop krönikan, sammanfattat mina viktigaste iakttagelser och argument. och slutligen avslutat krönikan med någon snygg mening som verkligen sammanfattar hela krönikan.
förresten när tycker du att jag börjar svamla för mycket och upprepar mig! och tycker du jag ska göra mindre ändringar i de styckena eller helt skriva om de styckena som du påpekade
Sociala mediers
påverkan
Jag sitter och tänker tillbaka på förra lördagen då jag och
mina före detta klasskompisar satt och åt middag tillsammans. Det var en vanlig
lördag och inget märkvärdigt förutom att vi alla var samlade kring samma
matrumsbord.
Allting var trevligt och vi hade väldigt kul men när det var
dags för middag så hände det som inte skulle hända. Någon tog fram telefonen
för att fotografera sin mat eller för att berätta för omvärlden vad vi skulle
äta till middag. Trots att jag är uppväxt med det här beteendet och agerar ofta
likadant själv så var jag den här lördagen värd och ville att alla skulle få en
trevlig kväll. Jag ville att vi skulle snacka, skratta och dela glädje mellan
varandra och inte sitta fängslade framför en fyrkantig skärm som vi gör resten
av dygnet. Meningen med att vi hade samlats var ju för att prata, skämta och
berätta om våra nya händelser i livet.
Jag brukar ibland tänka på detta, hur en konversation eller
middag med ens vänner hela tiden kan hacka upp sig för att någon ska kolla
facebook eller ta en bild och skicka till en vän på andra sidan stan. Det
slutar alltid med en massa avbrott på grund av de sociala medierna som vi är så
beroende av. Jag klandrar ingen för vi är nästan alla likadana när det kommer
till det här med teknik. Det går snabbt, enkelt och smidigt och man kan visa
för hela världen vad man håller på med. Men ibland kan jag tycka att det går
över gränsen för vad som är acceptabelt.
Min åsikt är att vi borde fokusera mer på varandra och inte
på våra mobiler och de sociala medierna. För om vi tänker efter vad som
egentligen är roligast tror jag att vi alla kommer fram till samma svar. Att
sitta och pilla på en fyrkantig skärm eller att umgås med de som man verkligen
älskar och har som roligast med. Ja, svaret säger sig själv. Men jag förstår
att alla inte har samma åsikt som mig när det handlar om de sociala mediernas
påverkan på våra privatliv. Det är bra vi ska inte alla tycka likadant utan det
behövs alltid en motkraft i vårt samhälle. Men detta beteende skrämmer och
irriterar i alla fall mig och jag är orolig för hur framtiden kommer se ut. Jag
säger inte att vi ska sluta att använda dessa smarta och unika sociala
medierna. Men det finns dock en gräns för hur mycket de ska påverka och
infiltrera vår vardag.
Om vi fördjupar oss lite inom de sociala medierna så är
allting inte perfekt eller prickfritt. Utan det finns många negativa effekter
som mobbning, falskhet och i allmänhet skrivs det mycket skit på nätet. Det
andra som jag har kommit och tänka på är namnet ’’sociala medier’’. För hur kan
man vara social med någon utan att ha ögonkontakt med personen man talar med.
Det är rätt missvisande på något sätt och man får inte samma inblick hur
personen man talar med är. Detta är också en stor anledning till varför jag
tycker som jag gör och själv möter jag hellre en person öga mot öga.
Nu har jag sagt vad jag vill om dessa sociala medier men än
är jag inte klar. Vi blir alla påverkade i vår vardag oavsett om du tänker på
det eller ej. Jag tror bara att vi vill inbilla oss själva motsatsen då
verkligheten skrämmer oss alla lite. Man väljer själv hur man vill göra och hur
man vill leva sin vardag. Men i framtiden så hoppas jag att vi kan krama om
varandra istället för att knappa på en telefon.
Har inte finslipat eller ngting och slutet ska jag nog ändra , men är detta bättre ? 🙂
Har inte finslipat eller ngting och slutet ska jag nog ändra , men är detta bättre ? 🙂
Tycker att du är bra och tydlig i början, när du först tydligt berättar en egen händelse, hur du i nästa stycke kopplar detta till ett mer allmänt perspektiv, exempelvis när du säger "jag brukar tänka på detta ibland..", väldigt bra. Gillar också hur du i stycket efteråt fokuserar på din egna åsikt, bra att du börjar med "min åsikt är", det blir väldigt tydligt då. Tycker också att slutet är väldigt bra och sammanfattande.
Men jag anser fortfarande att du svävar iväg lite mycket i vissa lägen. Ett exempel är när du pratar om mobbing på sociala medier, jag kan tycka att du lämnar ämnet lite. Kanske bara är jag, men jag anser också att du i vissa lägen upprepar dig lite. Vissa saker känns också lite överflödiga, som segmentet där du skriver att det är bra att alla inte tycker likadant. Det känns inte riktigt som du behöver säga detta utan att det är bäst ifall du fokuserar på din egen åsikt. Lite pratigt ibland också kanske. Jag tycker ändå att den är ganska bra nu, men som sagt det finns fortfarande förbättringar att göra.
Bättre?
Sociala mediers
påverkan
Jag sitter och tänker tillbaka på förra lördagen då jag och
mina före detta klasskompisar satt och åt middag tillsammans. Det var en vanlig
lördag och inget märkvärdigt förutom att vi alla var samlade kring samma
matrumsbord.
Allting var trevligt och vi hade väldigt kul men när det var
dags för middag så hände det som inte skulle hända. Någon tog fram telefonen
för att fotografera sin mat eller för att berätta för omvärlden vad vi skulle
äta till middag. Trots att jag är uppväxt med det här beteendet och agerar ofta
likadant själv så var jag den här lördagen värd och ville att alla skulle få en
trevlig kväll. Jag ville att vi skulle snacka, skratta och dela glädje mellan
varandra och inte sitta fängslade framför en fyrkantig skärm som vi gör resten
av dygnet. Meningen med att vi hade samlats var ju för att prata, skämta och
berätta om våra nya händelser i livet.
Jag brukar ibland tänka på detta, hur en konversation eller
middag med ens vänner hela tiden kan hacka upp sig för att någon ska kolla
facebook eller ta en bild och skicka till en vän på andra sidan stan. Det
slutar alltid med en massa avbrott på grund av de sociala medierna som vi är så
beroende av. Jag klandrar ingen för vi är nästan alla likadana när det kommer
till det här med teknik. Det går snabbt, enkelt och smidigt och man kan visa
för hela världen vad man håller på med. Men ibland kan jag tycka att det går
över gränsen för vad som är acceptabelt.
Min åsikt är att vi borde fokusera mer på varandra och inte
på våra mobiler och de sociala medierna. För om vi tänker efter vad som
egentligen är roligast tror jag att vi alla kommer fram till samma svar. Att
sitta och pilla på en fyrkantig skärm eller att umgås med de som man verkligen
älskar och har som roligast med. Ja, svaret säger sig själv. Men jag förstår
att alla inte har samma åsikt som mig när det handlar om de sociala mediernas
påverkan på våra privatliv. En del människor ser inte detta som ett problem, utan
för dessa människor är detta ett sätt att synas på. För dessa människor så är
detta deras chans att få den uppmärksamheten som de verkligen förtjänar. Det är
möjligtvis tack vare de sociala medierna som folk känner att de blir
accepterade för vem de är. Jag kan faktiskt koppla detta till en personlig
händelse då min morfar sa till mig när jag var mindre, att syns vi inte så
finns vi inte.
Men detta beteende skrämmer och irriterar i alla fall mig
och jag är orolig för hur framtiden kommer se ut. Jag säger inte att vi ska
sluta att använda dessa smarta och unika sociala medierna. Men det finns dock
en gräns för hur mycket de ska påverka och infiltrera vår vardag. Jag börjar
alltid fundera när jag tänker på namnet ’’sociala medier’’. För hur kan man
vara social med någon utan att ha ögonkontakt med personen man talar med. Det
är rätt missvisande på något sätt och man får inte samma inblick hur personen
man talar med är. Detta är också en stor anledning till varför jag tycker som
jag gör och själv möter jag hellre en person öga mot öga.
Nu har jag sagt vad jag vill om dessa sociala medier men än
är jag inte riktigt klar. Vi blir alla påverkade i vår vardag oavsett om du
tänker på det eller ej. Jag tror bara att vi vill inbilla oss själva motsatsen
då verkligheten skrämmer oss alla lite. Man väljer själv hur man vill göra och
hur man vill leva sin vardag. Men i framtiden så hoppas jag att vi kan krama om
varandra istället för att knappa på en telefon.
emmeboi: hacka upp sig
haka
emmeboi: mobiler och de sociala medierna.
om jag hade varit du hade jag nöjt mig med "sociala medier"
hittade flera sådana ställen
emmeboi: Trots att jag är uppväxt med det här beteendet och agerar ofta
likadant själv
"ofta agerar likadant"
överlag tycker jag att det är långa meningar, och upprepningar. krönikan känns ytlig och säger ingenting nytt, utan känns mest klyschig. den kan säkert bli godkänd, men jag tycker personligen inte att den är särskilt bra
haka
om jag hade varit du hade jag nöjt mig med "sociala medier"hittade flera sådana ställen
"ofta agerar likadant"
överlag tycker jag att det är långa meningar, och upprepningar. krönikan känns ytlig och säger ingenting nytt, utan känns mest klyschig. den kan säkert bli godkänd, men jag tycker personligen inte att den är särskilt bra
tack för ditt svar. ändrade till det som var fel
ska även försöka korta ner meningar då jag har märkt att en del är långa.själv är jag rätt nöjd med texten men kan ändra lite till.Har jobbat mycket på den nu och tror definitivt det är högre betyg än E, men du har ju din åsikt och det fattar jag!
Men om du istället vill ge mig något tips som du tycker gör min krönika bättre vad skulle det i så fall kunna vara?
något stycke som ska bort eller ändras ? ska jag fördjupa mig någonstans kom gärna med förslag så jag vill att den ska bli så bra som möjligt!
tack på förhand
såååå...myck....mycket tääääääääääkst
NiklasW:
Mycket bättre. Skulle personligen gissa på ett betyg på D-C nånting.
tack! mitt mål är C så !
NiklasW:
Mycket bättre. Skulle personligen gissa på ett betyg på D-C nånting.
Men tycker du det finns något som jag kan göra för att höja den ytterligare?
