Notifications
Clear all

Är detta en bra krönika?


emmeboi:

Men tycker du det finns något som jag kan göra för att höja den ytterligare?

Det är svårt att säga konkret men det känns fortfarande som du är något otydlig i vad du vill. Kan ha att göra med att du använder väldigt långa meningar, att du ibland lämnar ämnet och att det ibland blir lite "pratig" text.  


   
ReplyQuote
Topic starter

okej förstår! , ska korta ner meningarna , kan du ge riktmärken på när jag ''lämnar ämnet lite för mycket'' ? 

tack!


   
ReplyQuote

emmeboi: För om vi tänker efter vad som
egentligen är roligast tror jag att vi alla kommer fram till samma svar. Att
sitta och pilla på en fyrkantig skärm eller att umgås med de som man verkligen
älskar och har som roligast med. Ja, svaret säger sig själv.

Först skriver du att vi alla kommer fram till samma svar, sen är det en mening emellan, och sen skriver du igen "ja svaret säger sig själv" det blir en upprepning. Jag tror det skulle räcka med en mening i stil med "Om vi tänker efter vad som är roligast mellan att sitta och pilla på en fyrkantig skärm, eller umgås med personer man älskar, tror jag vi alla kommer fram till samma svar." 

emmeboi: Det är
möjligtvis tack vare de sociala medierna som folk känner att de blir
accepterade för vem de är. Jag kan faktiskt koppla detta till en personlig
händelse då min morfar sa till mig när jag var mindre, att syns vi inte så
finns vi inte.

jag får en lite "jaha"-känsla av det här stycket. du skriver att folk vi asociala medier kan bli accepterade för vilka de är, men vidareutvecklar inte vad du menar, och skriver heller inget om att man till exempel själv väljer vad man vill dela av sig av (=hur man vill framställa sig). sen skriver du "jag kan koppla detta till en händelse..." och på det sättet du infogar det känner jag spontant att det inte tillför något.

emmeboi: Men detta beteende skrämmer och irriterar i alla fall mig
och jag är orolig för hur framtiden kommer se ut. Jag säger inte att vi ska
sluta att använda dessa smarta och unika sociala medierna. Men det finns dock
en gräns för hur mycket de ska påverka och infiltrera vår vardag. Jag börjar
alltid fundera när jag tänker på namnet ’’sociala medier’’. För hur kan man
vara social med någon utan att ha ögonkontakt med personen man talar med. Det
är rätt missvisande på något sätt och man får inte samma inblick hur personen
man talar med är. Detta är också en stor anledning till varför jag tycker som
jag gör och själv möter jag hellre en person öga mot öga.

detta stycke tror jag passar bättre om du byter plats på det med stycket ovan det


   
ReplyQuote

ett tips kan vara att läsa lite krönikor för att få en bättre känsla för hur de brukar vara skrivna


   
ReplyQuote

Blivande_japan:

Håller med!


   
ReplyQuote
Topic starter

nu då ? 

Sociala mediers
påverkan

Jag sitter och tänker tillbaka på förra lördagen då jag och
mina före detta klasskompisar satt och åt middag tillsammans. Det var en vanlig
lördag och inget märkvärdigt förutom att vi alla var samlade kring samma
matrumsbord.

Allting var trevligt och vi hade väldigt kul men när det var
dags för middag så hände det som inte skulle hända. Någon tog fram telefonen
för att fotografera sin mat eller för att berätta för omvärlden vad vi skulle
äta till middag. Trots att jag är uppväxt med det här beteendet och ofta agerar
likadant själv, så var jag den här lördagen värd och ville att alla skulle få
en trevlig kväll. Jag ville att vi skulle snacka, skratta och dela glädje
mellan varandra. Inte skulle vi sitta fängslade framför en fyrkantig skärm som
vi gör resten av dygnet.

Jag brukar ibland tänka på detta, hur en konversation eller
middag med ens vänner hela tiden kan haka upp sig. För att någon ska kolla
facebook eller ta en bild och skicka till en vän på andra sidan staden. Det
slutar alltid med en massa avbrott på grund av de sociala medier som vi är så
beroende av. Jag klandrar ingen för vi är nästan alla likadana när det kommer
till det här med teknik. Det går snabbt, enkelt och smidigt och man kan visa
för hela världen vad man håller på med. Men ibland kan jag tycka att det går
över gränsen för vad som är acceptabelt.

Men detta beteende skrämmer och irriterar i alla fall mig
och jag är orolig för hur framtiden kommer se ut. Jag säger inte att vi ska
sluta att använda dessa smarta och unika sociala medier. Däremot så finns det
en gräns för hur mycket de ska påverka och infiltrera vår vardag. Själv börjar
jag alltid fundera när jag tänker på namnet ’’sociala medier’’. För hur kan man
vara social med någon utan att ha ögonkontakt med personen man talar med. Det
är rätt missvisande på något sätt och jag möter hellre en person öga mot öga.

Min åsikt är att vi borde fokusera mer på varandra och inte
på våra mobiler och de sociala medierna. För om vi tänker efter vad som är roligast mellan att sitta och pilla på en
fyrkantig skärm, eller umgås med personer man älskar, tror jag vi alla kommer
fram till samma svar. Men alla inte har samma åsikt som mig när det
handlar om de sociala mediers påverkan på våra privatliv. En del människor ser
inte detta som ett problem, utan för dessa människor är detta ett sätt att
synas på. Detta är deras chans att få den uppmärksamheten som de verkligen
förtjänar. Det är möjligtvis tack vare de sociala medierna som en del människor
känner att de blir accepterade för vem de är. För genom de sociala medierna så
kan man leva ett annat liv och vågar säga vad man vill om saker och ting. Här
behöver man inte bry sig om vad andra tycker och tänker. Utan här får man
chansen att måla upp en egen bild av sig själv. Du kan ha ett liv i den
verkliga världen och ett helt annat på internet. Detta är något som fascinerar
väldigt många människor tror jag. Jag kan faktiskt koppla detta till en
personlig händelse då min morfar en gång sa till mig, att syns vi inte så finns
vi inte.

Nu har jag sagt vad jag vill om dessa sociala medier men än
är jag inte riktigt klar. Vi blir alla påverkade i vår vardag oavsett om du
tänker på det eller inte. Jag tror bara att vi vill inbilla oss själva
motsatsen då verkligheten skrämmer oss alla lite. Man väljer själv hur man vill
göra och hur man vill leva sin vardag. Men i framtiden så hoppas jag att vi kan
krama om varandra istället för att sitta fängslade framför vår telefon.


   
ReplyQuote

emmeboi: Jag brukar ibland tänka på detta, hur en konversation eller
middag med ens vänner hela tiden kan haka upp sig. För att någon ska kolla
facebook eller ta en bild och skicka till en vän på andra sidan staden.

Det känns som att du först skrev en mening som var jättelång, och sen bara kapade den på mitten och behöll den som den var. Det låter oftast inte bra att börja en mening med "för"

emmeboi: på grund av de sociala medier som vi är så
beroende av.

om jag var du skulle jag ta bort "som" i den här meningen

emmeboi: Men detta beteende skrämmer och irriterar i alla fall mig
och jag är orolig

Jag tycker du kan stryka "men i den här meningen

emmeboi: För hur kan man
vara social med någon utan att ha ögonkontakt med personen man talar med.

"för" låter som sagt inte bra att börja med. jag hade nog skrivit om hela meningne i stil med "Hur kan man vara social med en person utan att kunna ha ögonkontakt med denne" eller något liknande. blir konstigt när du först säger "någon" och sen "personen man talat med"

emmeboi: För om vi tänker efter vad som är roligast mellan

som sagt, stryk för

emmeboi: Utan här får man
chansen att måla upp en egen bild av sig själv.

jag tycker du ska ta bort "utan"

emmeboi: Jag kan faktiskt koppla detta till en
personlig händelse då min morfar en gång sa till mig, att syns vi inte så finns
vi inte.

"faktiskt" känns överflödigt i meningen

överlag är det dock betydligt bättre


   
ReplyQuote
Topic starter

Blivande_japan:

Det känns som att du först skrev en mening som var jättelång, och sen bara kapade den på mitten och behöll den som den var. Det låter oftast inte bra att börja en mening med "för"

om jag var du skulle jag ta bort "som" i den här meningen

Jag tycker du kan stryka "men i den här meningen

"för" låter som sagt inte bra att börja med. jag hade nog skrivit om hela meningne i stil med "Hur kan man vara social med en person utan att kunna ha ögonkontakt med denne" eller något liknande. blir konstigt när du först säger "någon" och sen "personen man talat med"

som sagt, stryk för

jag tycker du ska ta bort "utan"

"faktiskt" känns överflödigt i meningen

överlag är det dock betydligt bättre

Tack så mycket för svaret!!, har ändrat och finslipat den nu!
härligt att du tycker den ser bättre ut nu!


   
ReplyQuote

emmeboi:

Tack så mycket för svaret!!, har ändrat och finslipat den nu!
härligt att du tycker den ser bättre ut nu!

np!


   
ReplyQuote