Donald Duck:

Den som jag är inte densamma som den jag var för ett år sedan. Min stol har förändrats under 10 år

Det är ju just människorna omkring en som har förändrat en.

Donald Duck:

Men jag förstår inte riktigt, när du hänvisar till att man kan vara "sig själv", vad menar du då? Ett mer fullständigt, mer sant jag?

Det finns vissa egenskaper som är genetiska, sådana som även kan komma i efterhand i och med ens uppväxt.

Det jag vill komma fram till, är att det inte är vi som styr över hurdana vi blir, och är därefter inte de som tar de beslut som tas eftersom det är vår personlighet, tankar och värderingar som styr detta, någonting som inte vi själva har utformat.
Om man själv inte styr över den man är, existerar verkligen individen då?

Srbija:

Kan man verkligen älska någon för den den är, när den inte är den den är?

I och med att man aldrig kan veta till hundra procent vem någon annan är så kan man ej heller älska dem helt för vem dom är.

Däremot så kan man älska dem för deras 'persona', och det är väl så nära vi nånsin kommer att komma

Peacemaker:

I och med att man aldrig kan veta till hundra procent vem någon annan är så kan man ej heller älska dem helt för vem dom är.

Däremot så kan man älska dem för deras 'persona', och det är väl så nära vi nånsin kommer att komma

Det var inte så jag menade.

Srbija:

Det var inte så jag menade.

Nej, men det var vad du skrev.

Peacemaker:

Nej, men det var vad du skrev.

Men det var inte meningen att man skulle tolka det så, då jag även skrev

Srbija:

Blir vi verkligen unika när det inte är vi som styr vår personlighet och tänkande?

Vi är inte de vi kunnat vara, vi blev sådana för att människorna i vår närhet gjorde oss sådana.

Srbija:

Vi är inte de vi kunnat vara, vi blev sådana för att människorna i vår närhet gjorde oss sådana.

Ja, när ett barn föds så är det fullt av potential.
När det sen växer upp så tappar det ju den mesta av potentialen och blir vad det blir.

Srbija:

Om man själv inte styr över den man är, existerar verkligen individen då?

Jag förstår dina tankar om att man inte bestämmer vem man är, men jag förstår inte varför detta skulle innebära att individen ej skulle existera.

Vad exakt är individen för dig?

Personligen anser jag dock att man faktiskt väljer hur man ska vara, men att det valet inte uppkommer förrens man uppnått en viss självinsikt. Man måste veta vem man är för att kunna förändra på sig själv. Dock så är jag inte helt säker på att jag tror på det direkta valet, t ex ta ett glas vatten eller inte göra det, det är snarare så att man förändrar den person man är som sedan förändrar det direkta valet i längden.

Srbija:

Kan man verkligen älska någon för den den är, när den inte är den den är?

Man lär förhoppningsvis känna personen i fråga på djupet.

Jag är mer mig själv än vad Ragnar Dahlberg är!

Tråden låst på grund av inaktivitet