Ja, som det står i titeln har jag fått bra betyg ända sen mellanstadiet(, och haft jävligt mycket stress p.g.a. pluggande sen dess). Började bry mig om att plugga när jag inte hade några kompisar och alltså inte hade något bättre att spendera tid på. Och det har ju gett bra resultat. Jag kom in på gymnasiet jag ville och kunde inte ha blivit gladare med mitt val. Men nu är kraven högre och omständigheterna inte optimala för det jag behöver för att plugga, alltså att sitta i en sal och tvingas att fokusera på en sak. Tycker det är alldeles för lätt att slinka ifrån skola till olika distraktioner på nätet nu och har därför hamnat efter i alla ämnen. Det är alltså inte något utomstående som distraherar, utan det är bara annan skit som poppar upp på skärmen om jag t.ex kollar på en artikel till en uppgift,
  Har även enda sen högstadiet haft perioder av ganska kraftig ångest/stress på typ några dagar som bara har blivit längre nu. Antar att de har börjat bli mer likt deppresion? Förstod inte att detta var något ovanligt faktiskt förrän detta året, tänkte bara att det var stress, men lärare och föräldrar har uttryckt oro då jag har skolkat (från zoom haha) när jag har mått dåligt. Får mycket ångest och börjar gråta typ så fort jag tänker på hur mycket jag har att göra och hur skit det har gått på de senaste uppgifterna jag har lämnat in. Även betygsystemet i gymnasiet, alltså att när man är klar med en kurs finns det inte nåt att göra åt den, gör att det känns värre. 
  Jag mår bra utanför skolan. Mådde toppen på lovet. Men när det kommer till skolan vet jag inte vad jag ska göra. Blir så överväldigad på bara tanken av allt att jag nästan börjar gråta på zoom ibland. Har pratat med kurator ett par veckor sen och vi ska höras igen nån gång, kände inte att jag fick jätte mycket ur det och som sagt blir ju bara läxhögen större liksom. Har någon upplevt nåt liknande? Har du nåt som hjälper/har hjälpt dig?