Detta ämnet finns förmodligen i tusentals exemplar, men jag tänkte iallafall ta upp det här då mitt fall är lite.. ja, unikt!

Jag jobbar för tillfället inom detaljhandeln och jag har sedan en tid tillbaka märkt av att en manlig arbetskollega tittar på mig väldigt frekvent under mina arbetspass. Det är inga läskiga blickar eller så, utan snarare mer intresserade blickar om man kan säga så. Tidigare hade vi inte ens pratat utan då var det enbart blickarna. Men nu har vi pratat när vi t ex har haft rast samtidigt och då har han även satt sig vid samma bord i fikarummet, och då har det inte varit några konstigheter. Det märks dock att han är lite blyg och nervös av sig, eftersom han knappt vågar möta min blick när vi inte pratar. Så fort han sett att våra blickar har mötts så har han tittat bort lika fort igen för att sedan titta igen när jag vänt ryggen till (detta vet jag då vi har ett glasfönster framför oss i kassan där jag står).
Främst är det under arbetstid detta händer, men även utanför min arbetstid händer det. Igår var jag t ex på jobb för att inhandla lite småsaker och jag möter honom och då får han ett superstort leende och utbrister "nämen hallå!". Och idag kom jag gående i en gång och han är ungefär 15 meter framför mig och säger "tjena" och börjar fråga hur det är och börjar skratta när jag svarar honom med att det är drygt och så i och med att kunderna börjat gå hemåt.

Det är så frustrerande för jag vet knappt hur jag ska bemöta honom då jag är rädd att ge honom fel signaler?! Så, som rubriken lyder; tror ni han är intresserad eller är det bara inbillning?