För ca 2 år sedan träffade jag en kille via en kompis. Vi kan kalla honom "Leif" trots att det inte är hans riktiga namn. I början var vi väldigt stela mot varandra , gav korta svar och sa knappt hej till varandra. Det var stelt väldigt länge mellan oss. Det var något som gjorde att vi liksom blockade varandra på något vis. Träffades väldigt ofta ett tag då han var bästa kompis med min bästa tjejkompis kille. Men något gjorde att jag fastnade för honom trots att vi var väldigt frånvarande från varandra. Han är väldigt snäll och omtänksam som jag märkte genom att observera honom. Han är dessutom väldigt snygg och kallas "Snygg Leif" så ni kan ju förstå. Jag finner dock inte mig så attraktiv då jag är lite "mullig" så jag var förtjust i Leif i min ensamhet och tystnad då jag dessutom är VÄLDIGT BLYG när det kommer till känslor, jag är den som vill behålla mina känslor för mig själv och visar sällan dom.  Men till slut kommer några kompisar på mig att jag är kär och tvingar mig att berätta för honom. Han svarar att han inte är intresserad men att han är smickrad och att jag inte behöver oroa mig att vår vänskap fortsätter som vanligt.

Efter det är det som ett att en stor sten har lyft från vårat vänskap och vi blir genast mycket öppnare med varandra. Vi pratar om nästan vad som helst nu och har mycket lättare att umgås med varandra. Jag har fått jobba hårt för att få bort känslorna för honom. Leif är mycket mer öppen mot mig nu när han vet och jag mot honom. Han har en son från ett tidigare förhållande. Han kan inte sluta prata om sin son. Han pratar med mig om sonen jämt han är så stolt vilket jag tycker är en fin egenskap. Jag har träffat sonen snabbt några få gånger. Typ sagt "hej" Då Leif är noga med att sonen ska vistas kring bra människor som kan vara bra förebilder för sonen. Då sonen inte är så gammal än. Leif kan dessutom inte ha sonen så ofta eftersom han jobbar otroligt mycket. Så när han väl har sonen vill han vara själv med honom vilket är förståeligt.

Leif har börjat göra sådana där småsaker har börjat fått mig undra om han är små förtjust i mig än då. Tex. har vi en gemensam kärlek till dans. Jag älskar att dansa pardans och så var vi på en fest och diskuterade pardans han skröt om att han var så duktig. Då utmanade jag honom att bevisade det. Det slöt med att vi dansade i kompisens vardagsrum. En annan gång (vid nyktert tillstånd) bjöd han upp mig helt random i kompisen kök. Så då dansade vi pardans där. Så nu kan han bjuda upp mig till dans helt random och så dansar vi. Å han är duktig på att dansa.

Han bjuder mig på drink nästan varje gång vi är ute (Är inte festprisse men visst händer det att man festar) , jag försöker säga ifrån och säger att jag har egna pengar. Är lite av den där "försörjer mig själv typen av tjej" Han övertalar mig ändå om att få bjuda. Han frågar inga andra av kompisarna som vi är ute med som är en blandat kompott av både tjejer och killar varv en av tjejerna är han lite småförtjust i vet jag. Men han frågar bara mig om jag vill ha och bjuder bara mig.

Han har blivit fast besluten att följa mig hem varje gång vi är hos en kompis som bor längre bort och säger att jag inte borde gå ensam. Leif och jag bor grannar nästan så det är samma väg. Detta har han börjat med för än nu. Det har han ALDRIG gjort förut.. Då har vi varit hos denna kompis massor med gånger.Han blir lite "bus avis" om jag inte kramar honom när vi ses och säger "Jag då" när jag glömmer krama honom.

Som ni märker har jag och Leif en rätt så lång historia men det är först nu som vi verkligen har hittat ett fint och härligt sätt att vara med varandra och på senaste tiden jag och Leif börjat jävlas lite på skoj med varandra också typ bror och syster relation. Han har börjat blivit beskyddande mot mig. Just nu ser jag honom som en väldigt god vän med tanke på att han sagt förut att han inte är intresserad. Men nu gör han dom här småsakerna som börjat få mig att undra. Vad tror ni? Är han kär i mig eller inbillar jag mig? Att fråga honom om han är kär i mig kommer inte på fråga för jag vill inte förstöra den fina vänskapen vi har nu. Men också för att att jag är rädd för vilket svar han än kommer ge mig.