För cirka en vecka sedan så bråkade min tjej med sina föräldrar och hon var ledsen. Så jag tröstade henne, och för det fick jag skit av mina föräldrar.
efter den dagen så har jag inte fått träffa henne eller någon annan på vanliga dagar. Helger har varit min ända chans. Känner mig isolerad.
Att träffa folk är en så viktig del för mig, när jag var mindre så hade jag bokstavlig talat INGEN som var min vän. Var ensam på skolan och blev mobbad och var förstörd.
Sedan började det vända sig om, tillslut så hade jag många vänner och folk som brydde sig om mig, vilket kändes bra. Men nu börjar jag få tillbaka känslan om att vara isolerad från alla andra.
Mår otroligt dåligt av det här men när jag försöker förklara varför jag borde få träffa mina vänner (och speciellt min tjej) så blir de bara arga och börjar säga saker som ”jag orkar inte prata om det här nu” vilket de aldrig verkar orka.
Vad gjorde du för att trösta henne?
Smit ut ba så gjorde jag , dina föräldrar uppenbarligen inser dom gjort fel och vill inte ta ansvar över det och tänker säkert ba "rätt åt han"
Tagga bara mannen fuck va dina föräldrar säger d ditt liv inte deras =