Jonnybravo91:

Kär->Förälskad->Älska

jaha jag antar att vi varderar orden olika men det var en bra förklaring du hadde 🙂 tror dock inte på kärlek vid första stund untan då anser jag att det är förälskelse

Jonnybravo91:

Ursäkta min nyfikenhet... Men hur står det till med ditt självförtroende respektive din självkänsla?

fråga på detta är intresant ju 😀 Jag anser att jag känner mig själv välldigt bra, ja gär medveten om mina brister och styrkor mm och därför är jag stolt över mig själv istället för att skämmas för de min självkänsla är alltså bra den med:D varför undrade du? 🙂

Lici:

jaha jag antar att vi varderar orden olika men det var en bra förklaring du hadde 🙂 tror dock inte på kärlek vid första stund untan då anser jag att det är förälskelse

Kärlek vid första ögonkastet menar du? Det tror jag på, dock att det är ytligt. Alltså att man bara är kär efter min form av kär. Se bara hur meningsbyggnaden är: Kärlek vid första ögonkastet. (Kan också kanske kopplas till att man känner kärlek tills man är förälskad, alltså att man är kär i någon och leken i hur man får denne att bli sin. )

Lici:

varför undrade du? 🙂

Jag är väldigt intresserad om ämnet och vad det kan bero på helt enkelt och har försökt göra kopplingar till självbilden, utan större framgång såklart.

Låt mig fråga något annat istället; Vilket stjärntecken är du född under och hur ser du på din barndom?

Jag tror bara du är bög då

Jonnybravo91:

Det kan vara hormoner som spökar, men det kan också vara möjligt att du är bi-emotionell men inte bi-sexuell.

Psykisk men inte fysisk.

då är jag nog psykiskt

Jonnybravo91:

alltså att man är kär i någon och leken i hur man får denne att bli sin.

haha du är smart som tänker meningen i orden i självaste ordet, men jag tror du och jag tänker likadant men vi sätter olika ord på det hela 😉

Jonnybravo91:

Låt mig fråga något annat istället; Vilket stjärntecken är du född under ?

jag är vågen (tror inte riktigt på astronomi eller vad det heter men hur tolkar du det) 😛

min barndom är kompliserad skickar et tpm till dig om den xD

Om du gillar både killar och tjejer är du väl rimligen bisexuell i någon utsträckning. Om det är en övergående grej eller inte märker du senare.

Jonnybravo91:

. Alltså att man först blir kär - ytligt, man behöver inte ens veta personens namn, följt av att man blir förälskad och sist älskar. Tycker ordens detaljer säger det... Kär->Förälskad->Älska.

Jag använder förälskad som motsvarighet till engelskans crush, och kär som motsvarighet till in love.

Lici:

jag är vågen (tror inte riktigt på astronomi eller vad det heter men hur tolkar du det) 😛

min barndom är kompliserad skickar et tpm till dig om den xD

Fortsätter diskussionen över Pm.

mablethorpe:

Jag använder förälskad som motsvarighet till engelskans crush, och kär som motsvarighet till in love.

Vilket nog är också anledningen till att så många är emot mitt talessätt. Men titta på orden även i engelskan. Crush->In love->Love. Samma händelseförlopp i orden som vi också borde ha. Nu har vi dock inga rätt eller fel vidare om man är kär först eller förälskad först, då det skiljer sig på lokal nivå.

Jonnybravo91:

Nu har vi dock inga rätt eller fel vidare om man är kär först eller förälskad först, då det skiljer sig på lokal nivå.

Känns som om det bore finnas, men icke. Ser hur du resonerar, dock.

mablethorpe:

Jag använder förälskad som motsvarighet till engelskans crush, och kär som motsvarighet till in love.

det gör jag med 😉

biemotionell?

Jonnybravo91:

Jag är väldigt intresserad om ämnet och vad det kan bero på helt enkelt och har försökt göra kopplingar till självbilden, utan större framgång såklart.

Kan vara din framgång. Har aldrig varit kär, är rädd för att bli nobbad till den grad att jag inte vågar släppa någon inpå livet.
En koppling mellan själbild/självförtroende och kärlek.

antrax:

Har aldrig varit kär, är rädd för att bli nobbad till den grad att jag inte vågar släppa någon inpå livet.
En koppling mellan själbild/självförtroende och kärlek.

Tack! Det är sådana här upptäckter som gör mig motiverad att fortsätta söka svar.

Har inte logiken spelat in sin roll ännu i dina känslor? Jag menar att ha en ständig rädsla för att släppa in någon för att det skulle kunna resultera i att man aldrig skulle våga släppa in någon, bryter lite mot logikens regler kan jag tycka...

Varför inte bara ta chansen? Kan din rädsla spåras till din uppväxt på något sätt? Skilsmässobarn? Förlorat någon viktig i ditt liv? Mobbad?

Jonnybravo91:

Det är sådana här upptäckter som gör mig motiverad att fortsätta söka svar

Gut

Jonnybravo91:

Varför inte bara ta chansen?

Ja man tycker ju det. Men som sagt, rädd och förvirrad.

Jonnybravo91:

Kan din rädsla spåras till din uppväxt på något sätt?

Mjaa, mamma har alltid haft låg självkänsla och pappa ställer stora krav. Men annars har jag haft en bra uppväxt.

Jonnybravo91:

Skilsmässobarn?

Nej. Inget sådant. Mina föräldrar är varandras bästa vänner osv.

Jonnybravo91:

? Förlorat någon viktig i ditt liv?

Egentligen inte. Men är väldigt rädd fär det (som alla andra...)

Jonnybravo91:

Mobbad?

Inte ett dugg.

Grejen är att jag hela mitt liv varit rädd för saker som det egentligen inte finns någon anledning att vara rädd för. Irrationellt. För mycket fantasi, för mycket ångesttankar.
Istället för att bara göra (gällande kärlek, annars har jag inga problem med att vara spontan) så överanalyserar jag och tänker att det är ingen idé, han vill ändå inte ha mig... Sådant som jag blir irriterad på när andra gnäller om.