Är jag född, så vill jag leva
och må väl på bästa vis,
som en Adam med sin Eva
uti paradis,
stekta sparvar uti munnen få,
dricka nektar, sova sött och uppå rosor gå,
klappa den mitt hjärta tänker på,
sjunga visor, dansa polska, tumla då och då.
Vid min flaska vill jag somna,
vid min flicka vakna opp —
när min hjärna börjar dommna,
saktar sig mitt lopp.

Mina dagar då försvinna
lustigt på vår sorgepark.
Venus, bliv vår hjärtgudinna,
Bacchus, strupmonark!
Snäser någn mig för fylleri,
hut för tunnor tusan, han skall alltid torstig bli!
Får jag inte Chloris ta uti,
ta mej tunnor tusan, i förtreten supa vi!
Kom kamrater, låt oss stimma!
Punch och bishoff upp i skyn,
till dess döden med sin dimma
skymmer för vår syn