Jag har varit smal i hela mitt liv, men jag har alltid sett mig själv som normal tills två år sen (?). Men sen så tyckte jag att jag såg helt normal ut. För ett år sen började jag tänka på att min mage såg lite gravid ut, eller som ölmage typ. Men släppte det efter ett tag.
För nån månad sen så slutade jag äta när jag var i skolan, och middagen hemma åt jag inge mycket alls, jag skyllde på att jag ätit så mycket lunch i skolan, som jag egentligen hoppat över.
Men när det hållit på en vecka blev jag väldigt sjuk i influensa. Jag gick då ner 1 kilo. Och efter det började jag äta mängder av mat istället. Jag tänkte att tänk om någon ser? ( går i dansskola och dansar 12h/vecka. Eftersom man har tajta kläder var jag rädd lärarna skulle se.) Vad ska dom tänka om mig då? Jag trodde att dom skulle tro att det var min mammas fel, att hon inte märkte och stoppade det. Så jag började istället att äta hela tiden.
Jag fick till slut tillbaka min tidigare vikt på 40kg, är 158cm.
Men nu har jag slutat igen. Och när jag vägde mig (vägt mig varje dag de senaste året) såg jag att jag gått ner till 38,4. Detta var på kvällen och i morse vägde jag 4hg mer. Jag blev först glad och sen rädd. Jag kollade ner på mina ben och såg att mina lår var ovanligt stora, inte feta. Men större.
Nu tänker jag, är detta bara något jag inbillat mig eller borde jag bli orolig för mig själv?
Förlåt för en rörig text.
Kanske ska tillägga att jag inte räknar kalorier åh sånt.Bara slutar äta, särskilt det med mycket fett och socker i.
du bör bli mycket orolig
Det bästa är att börja äta lagom och regelbundet innan det blir ett problem. Bry dig inte om din vikt, du har mycket kvar innan du ens kan börja anses vara normalrund.
novemberbarn:
40kg, är 158cm.
![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
novemberbarn:
gått ner till 38,4
![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
Ja, du har ÄS.
Dan_the_ironman:
Bry dig inte om din vikt, du har mycket kvar innan du ens kan börja anses vara normalrund.
Det jag bryr mig mest om är hur jag ser ut.
OF 5:
du bör bli mycket orolig
Det finns ju så många med tex anorexi som ser mycketmycket smalare ut än mig. Känns inte som om det kan vara så allvarligt för mig då...
OF 5:
du bör bli mycket orolig
novemberbarn:
Det jag bryr mig mest om är hur jag ser ut.
Du ser antagligen sjukt smal ut, och om du vill se bra ut så ska du försöka lägga på dig mer. Jag känner personligen ingen kille som inte gillar lite junk in tha' trunk!
Dan_the_ironman:
Du ser antagligen sjukt smal ut, och om du vill se bra ut så ska du försöka lägga på dig mer. Jag känner personligen ingen kille som inte gillar lite junk in tha' trunk!
Jag bryr mig inte om dom tycker jag ser för smal ut, jag vill själv vara nöjd. Men jag vill absolut inte att de ska tycka jag e tjock
novemberbarn:
Jag bryr mig inte om dom tycker jag ser för smal ut, jag vill själv vara nöjd. Men jag vill absolut inte att de ska tycka jag e tjock
Grejjen är att vad jag än säger inte kommer kunna hjälpa dig, jag har försökt prata med en som hade ätstörningar och jag lyckades väl hjälpa typ ett halvår sen gick det käpprätt åt helvete.
Du måste förstå att det är ett problem själv, och du måste förstå att det här inte handlar om din vikt egentligen. Mitt enda vettiga råd är att kontakta BUP.
Dan_the_ironman:
Mitt enda vettiga råd är att kontakta BUP.
Känns så töntigt och överdrivet, det finns ju de som har mycket värre. De kommer bara tycka att jag överdriver och slösar deras tid.
varför kännr jag igen den här trådstarten så mycket? ![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
novemberbarn:
De kommer bara tycka att jag överdriver och slösar deras tid.
har de lediga tider är det ju slöseri att låta dem gå till spillo ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
novemberbarn:
ns ju så många med tex anorexi som ser mycketmycket smalare ut än mig. Känns inte som om det kan vara så allvarligt för mig då...
"allt är inte som det synes vara" Du själv tycker ju att du är betydligt fetare än vad du är, det gör att du även ser många som smalare än vad dem kanske egentligen är.
Dessutom är det mycket enklare för dig att ta till dig hjälp som tidigt som möjligt, precis som med andra sjukdomar
But its up to you.
novemberbarn:
Känns så töntigt och överdrivet, det finns ju de som har mycket värre. De kommer bara tycka att jag överdriver och slösar deras tid.
OF 5:
Dessutom är det mycket enklare för dig att ta till dig hjälp som tidigt som möjligt, precis som med andra sjukdomar
Jag instämmer med OF 5.
Jag har själv varit där, och jag fortsatte att gå dit efter det lugnat sig bara för att de ville försäkra sig om att jag inte mådde dåligt.
Och om det nu inte är illa som du säger (vilket jag betvivlar) så är det inte argumment nog, för det kommer barka åt helvete om du inte tar tag i det.
Psykiska sjukdommar är absolut inget att skämmas över, tyvärr har det blivit så att folk anser det. Skriv ett mail till BUP, beskriv din situation och låt dom göra en bedömning.
