TJENA SMULAN, STÅR DU HÄR & ÄTER KEX? 

Jag tänker på honom. Ofta. Mycket. Men har inte stake till att skriva till honom..egentligen?
Jag har en 'plan' av att jag ändå skall skriva till honom nästa vecka, då jag vet att jag har kosing till resan och så,
men samtidigt så biter känslan i att jag inte vill, inte kan vänta så länge då han kan gå förlorad. Att jag förlorar honom.
Men hur kan man 'förlora' någon som inte ens är sitt eget? Och damn, är osäker i sig, om han möjligen kanske redan har flickvän?
Är det någon annan som känt liknande? Finns det något knep på hur man dämpar saknaden? Och bör jag skriva?
'Skriv redan nu, säg!' Men hur awkward är väl inte det..
För en simpel dialog nu like..
'Hej, hur mås det?'
'Bara bra, tack.'
'Hittat på något special nu i sommar?'
'Jag har gjort ditt och datt.. x x'
'Fan vad najs'
-Jupp!'

..För att sen veckan därpå ba..
'Hörrudu, ska vi ta å ses?'

Man vill ju sounda spontan! Å andra sidan har vi inte setts privat, utanför plugget innan..
..Så det kanske blir 'awkward' hur jag än gör? Men shit. Tänker på honom gör jag ju.
Och en stark känsla säger fortfarande  att han kan ha tycke för mig också, hintar som man snappat upp, som kanske inte alls är meningen!?
Nog har jag gått och blivit insajn. Hjälp å så? Filmtips kanske på köpet, för att få lov att tänka på annat? DAMN.. 

Flamsigt i tanket. Men du fattar. Och om du orkar kommentera så är du cool.
Jag kan till och med vara så generös att jag delar en låt som jag funnit tycke för senaste. 

Sweet June. Fjuck Feelings. SAKNAR DIG JU, ELLER!?