Försök att tänka på att kroppen lägger av om du inte får i dig nåt~

så är de me mej med :S
jag tänker att jag vill gå ner i vikkt.. å tänker att jag ska börja äta jätte nyttigt å träna.. sen orkar jag inte.. så får jag typ ångest att jag e tjock.. äter inget på hela dan.. sen på kvällen e jag jätte sugen på nått.. äter jätte mkt.. å sen försöker spy , men de GÅR fan nt å då får jag mer ångest å bara tycker jag e tjock tjock tjock fast jag kanske igentligen e normal.. som jg tycker andra dagar.. förstår inte vf de e såhär.. nån annan som känner lika dant??

så är de me mej med :S
jag tänker att jag vill gå ner i vikkt.. å tänker att jag ska börja äta jätte nyttigt å träna.. sen orkar jag inte.. så får jag typ ångest att jag e tjock.. äter inget på hela dan.. sen på kvällen e jag jätte sugen på nått.. äter jätte mkt.. å sen försöker spy , men de GÅR fan nt å då får jag mer ångest å bara tycker jag e tjock tjock tjock fast jag kanske igentligen e normal.. som jg tycker andra dagar.. förstår inte vf de e såhär.. nån annan som känner lika dant??

så är de me mej med :S
jag tänker att jag vill gå ner i vikkt.. å tänker att jag ska börja äta jätte nyttigt å träna.. sen orkar jag inte.. så får jag typ ångest att jag e tjock.. äter inget på hela dan.. sen på kvällen e jag jätte sugen på nått.. äter jätte mkt.. å sen försöker spy , men de GÅR fan nt å då får jag mer ångest å bara tycker jag e tjock tjock tjock fast jag kanske igentligen e normal.. som jg tycker andra dagar.. förstår inte vf de e såhär.. nån annan som känner lika dant??

oj :S de kom 3 gånger :S cpt !

Och de dagar ni inte äter alls känner ni er stolta över att ni "lyckats"? Och de dagar ni faktiskt äter normalt eller hetsäter så har ni ångest?

Vet hur det är...helt fruktansvärt att leva så här..Jag lever mest på äpplen och annan frukt under dagen och nu för tiden får jag ångest över vad jag än äter för annan mat: även fast det är en tallrik yoghurt! Jag liksom inser det samtidigt som jag vägrar förstå att kroppen snart kommer lägga av om man inte får tillräckligt med näring.

Mår dåligt av att ni också har det som jag...ni är säkert inte överviktiga utan normalviktiga också; hur långa är ni och hur mycket väger ni? Ska inte leka psykolog-mamma men kan vara skönt att prata av sig!

tjorven88:

Mår dåligt av att ni också har det som jag...ni är säkert inte överviktiga utan normalviktiga också; hur långa är ni och hur mycket väger ni? Ska inte leka psykolog-mamma men kan vara skönt att prata av sig!

jag känner precis exakt likadant! om ingen pratar med mig och jag berättar så märks det inte alls. fast jag känner att jag håller på att förlora kontroller successivt. Jag är 175cm lång och väger ca58 kilo, alltså normalviktig.. Hur gör man !?

CloudsInYourEyes:

jag känner precis exakt likadant! om ingen pratar med mig och jag berättar så märks det inte alls. fast jag känner att jag håller på att förlora kontroller successivt. Jag är 175cm lång och väger ca58 kilo, alltså normalviktig.. Hur gör man !?

Det känns som om de inte bryr sig om en förrän man är grymt underviktig och har ett breathtaking BMI. Jag är mest vältränad, och väger lite mer än dig, men när man väl har fallit in i dessa okontrollerade svackor finns det inte mkt man kan göra åt. Ingen märker något på mig, de berömmer mig snarare för jag tränar (som en missbrukare) och äter någerlunda nyttigt (som kommer upp igen). Jag förstår det inte... Jag har noll kontroll längre och kan inte tänka på någonting annat.

tja, jag blev inte trodd på förräns jag hade bmi 16.9... nu är det på 18.2... så det går väl "framåt" =S

tjorven88:

Mår dåligt av att ni också har det som jag...ni är säkert inte överviktiga utan normalviktiga också; hur långa är ni och hur mycket väger ni? Ska inte leka psykolog-mamma men kan vara skönt att prata av sig!

jag känner precis likadantsom du gör! jag är 170 lång och väger 50 kg. jag vet att det är lite men ändå vill jag bara gå ner. känner mig så äcklig...

Vem bryr sig om vad du äter? (eller inte äter)

MissB:

Jag orkar snart inte. Jag vet ärligt talat inte vad det är med mig. Vissa dagar mår jag så dåligt att jag inte äter överhuvudtaget.

Vi är många som vet hur det känns. Det viktigaste i början är inte att försöka tvinga sig att äta, utan att börja bearbeta de grundläggande problemen. Det låter som att du är deprimerad, och då är troligen ätstörningen sekundär? Finns det nbågon du kan prata med? Sånt här löser sig sällan av sig självt, utan man måste jobba på det, varje dag. Lycka till

känner likadant, men jag måste äta hemma.
kan itne komma undan från mina föräldrar.
känner mig jätteäcklig när jag äter mat

Usch, vad jag känner igen mig..