När jag gick i åttan började jag tycka att jag var jättetjock ( fastän jag var normalviktig). Jag slutade äta mat, åt väldigt lite knappt en halv måltid, mådde dåligt och kunde inte koncentrera under lektionerna. Jag gick då ner 5 kg väldigt snabbt. Sedan fick jag höra att det inte var bra att skippa måltider och att det kunde påverka kroppen på ett dåligt sätt, så jag började äta normalt.
Jag gick upp 2 kg och då fick jag ångesttankar. Jag stod inte ut med mig själv, vilket ledde till att jag stoppade in fingret i halsen och spydde. Verkar detta vara något som höll på att utvecklas till en ätstörning??
Just nu är jag inte direkt överviktig men jag har gått upp 10 kg. Jag är lite mullig. Jag är kanske inte helt nöjd med mitt utseende och jag försöker gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt.
tjockisen10:
Verkar detta vara något som höll på att utvecklas till en ätstörning??
Utvecklas? Du har ju redan kommit dit.
tjockisen10:
Just nu är jag inte direkt överviktig men jag har gått upp 10 kg. Jag är lite mullig. Jag är kanske inte helt nöjd med mitt utseende och jag försöker gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt.
Men nu har du gått upp helt plötsligt?
MEn då så.
Fast grejen är den att det känns som om jag håller på att få tillbaks tankarna.
Med tanke på ditt tillvägagångssätt och att du fick ångest sedan så ja
tjockisen10:
Verkar detta vara något som höll på att utvecklas till en ätstörning??
ja, utan att tveka. Ätstörningar handlar ofta om tankarna kring mat, inte vad man väger. Och om du får ångest av att äta så tyder det på någon form av ätstörning. Är själv överviktig, men har haft ätstörningar utan närmare specifikation sedan jag var 12 (som går ut på att jag inte äter).
