jason:

Varför är det mer vanligt för tjejer att råka ut för detta än för killar?

De har kanske fått för sig att ju smalare desto bättre, och att killar gillar smala tjejer. Finns väl trådsmala skyltdockor och photoshopade modeller i tidningar osv som kan ha influerat dem.

Det ska ju alltid bantas i dagens samhälle också, på varenda fruntimmerstidning står det typ "bli smal och snygg" på omslaget. Kan ju vara sånt.

jason:

Varför är det så här egentligen? Varför är det mer vanligt för tjejer att råka ut för detta än för killar?

jag tror att det händer med fler och fler killar också. skulle också tro att bara tjejer får den uppmärksamheten och vågar visa det öppet mer medan killar skäms och inte vill visa sig svaga. samma sak med folk som skadar sig själva. överallt hör man hur fler och fler tjejer sysslar med sånt och har ätstörningar, man läser det i tidningen, man snackar i skolan, ser det på filmer. men aldrig tar nån upp att även killar gör sånt så därför gömmer vi oss kanske mer?

en tanke

jason:

Varför är det så här egentligen? Varför är det mer vanligt för tjejer att råka ut för detta än för killar?

Utseendehetsen är väl jämförelsevis större för tjejer, och dessutom handlar utseendet mer om vikt när det gäller tjejer medan killars utseendeideal fokuserar mindre på vikten. Dessutom förväntas killar vara aktiva och tjejer passiva, och det gör nog att tjejer uttrycker sig "inåt", dvs mot sig själv, och killar "utåt", dvs de kanske oftare blir aggressiva mot andra och slåss än aggressiva mot sig själva som tjejer, som svälter sin kropp och skär sig i armarna.

jason:

(Sorry för allt off-topic här, men behövde skriva ut mina tankar och minnen också....)

Det är ett av de bästa med att alls debattera/kommunicera: man får uttrycka det man känner/tycker, för sig själv också.

Hm, intressanta kommentarer!

Som jag förstår ätstörningar så handlar det egentligen inte om utseendet primärt. Det är en sekondär grej, något av en "bonus". Det primära, vad jag förstår, är känslan av kontroll, känslan av att kunna styra, ändra...

Av alla jag pratat med så är det denna grej som gör att de har så svårt att "släppa taget". De flesta är inte så pass verklighetsfrånvarande att de tror att 38 kilo på 175 cm lång kropp är sunt, friskt och snyggt.

Jag tycker det blir mer som ett rättfärdiggörande -- att man omedvetet tänker "om jag bara går ner till under 40 så är jag bra, är jag bra, då är jag snygg!"

Denna drivande till att gå ner i vikt blir väl mer som att man har en målvikt beroende på sin längd och så. Ibland kanske målvikten är skev. För mig var den 42 et tag (jag var inte så lång som i dag då) men jag ville under 42, ganska mycket under, för att överbevisa mig att jag kan klara av mer än mina mål. Jag är bättre än så! Oc att om man nu skulle gå upp i vikt av en anledning så har man lite "andrum" mellan ens nuvarande vikt och målvikten. T ex, väger man 45 kilo och målvikten är 50, kan man ha råd att gå upp till 48.

Och därför pressar man sig neråt, kanske...

I dunno.

För mig var det väldigt lite om utseende. Jag äcklades redan av min kropp. Kroppen var aldrig motivator i det att jag ville se smalare ut. Däremot blev ju effekterna på kroppen bevis på att det man gjorde var "bra". Ju fler revben som syntes, desto bättre kontroll hade jag.

Ungefär så...

Jag tror inte det handlar om utseendefixering egentligen... Det verkar väldigt förenklande.

jason:

Jag tror inte det handlar om utseendefixering egentligen... Det verkar väldigt förenklande.

jason:

För mig var det väldigt lite om utseende. Jag äcklades redan av min kropp.

jason:

Det primära, vad jag förstår, är känslan av kontroll, känslan av att kunna styra, ändra...

jason:

"om jag bara går ner till under 40 så är jag bra, är jag bra, då är jag snygg!"

Jag tycker du sammanfattar det bra här ovan: egentligen handlar det om självhat, vilket i sin tur handlar om en känsla av att man inte kan kontroller sitt liv. Då försöker man kontrollera sin kropp i stället. Man motiverar det som att man vill bli snygg, men utseendet handlar egentligen om "utseendet" på sitt liv.

I min förra kommentar svarade jag mest på varför det drabbade tjejer oftare, och menade att det nog var för att tjejer pga normen uttrycker sig inåt, på sig själva, medan killar uttrycker sig utåt, dvs på andra.

Nintendos BFF :

kanske mer?

jason:

Varför är det så här egentligen? Varför är det mer vanligt för tjejer att råka ut för detta än för killar?

För att killar har en större press från samhället att vara vältränade och inte just smala, skulle jag gissa.
Har bara varit nära en person med ätstörningar, det var en han, så är väl ingen expert.

Exner:

kanske mer?

huh? asså på riktigt, jag är inte ätstörd

Nintendos BFF:

jag är inte ätstörd

men har väl att göra med att tjejer bryr sig mer om utseende osv, iaf enligt de traditionella könsrollerna. + allt det som patrick bateman sa.

På en annan punkt känns det som om något mer "killrelaterat" också borde räknas som ätstörning, men inte gör det, nämligen överdriven träning där man tar med proteindryck, räknar kcal och verkligen nitiskt strävar efter den där "idealkroppen."

Nachac:

idealkroppen

Föredrar du naturlig skönhet?

Exner:

Föredrar du naturlig skönhet?

Onaturlig skönhet existerar inte.

Nachac:

ämligen överdriven träning där man tar med proteindryck, räknar kcal och verkligen nitiskt strävar efter den där "idealkroppen."

FU

Fast nitiskt strävar efter, njaae. Och jag räknar inte kcal så noga heller direkt.