Jag försöker tänka tillbaka på hur jag levde förut, inte alls för så längesen. Ungefär 2-3 år sen.  Jag jämför mitt liv och mitt mående med nu. Det är sjukt hur mycket som kan förändras på så kort tid. Jag var en lycklig vanlig ungdom med många vänner, jag gick ut, jag träffade killar, jag åt och drack vad jag ville när jag ville, och brydde mig inte så mkt mer om det, jag gick och tränade för att leva nyttigt. Min självbild och framförallt mitt liv var så mycket bättre på den tiden.
Vad har hänt med mig nu? In och ut hos varje läkare och sjukhus för att kolla upp blodvärden och en hel del massa andra saker. Det är mitt fel och ingen annans, jag har förstört för mig själv, jag tillät min ätstörning kontrollera mig, och hela mitt liv.
Det började med att jag omedvetet började gå ner i vikt i turkiet, från 56 kg till mina 170 cm till 53 kg, hmm, jag börjar få en plattare mage tänkte jag. Just då blev jag glad, jag var riktigt glad över att ha gått ner lite, och det ledde till att jag åt vad jag ville med gott samvete. ’’Jag har ju ändå gått ner i vikt’’.  Jag vägde mig några månader senare, och såg att jag hade gått upp till 57 kg. Ångesten steg sig , och jag beslutade mig för att återigen gå ner i vikt, något jag idag ångrar något grovt. Jag slutade äta lika mkt och gick ner till 53 kg på några veckor, men slutade det där? Nej, jag fortsatte och fortsatte, tills jag nådde 46 kg, som är den minsta vikten jag har legat på. Vid det här laget, hade jag förlorat mensen, jag orkade inte träna, jag orkade verkligen inte plugga. Allt jag tänkte på var mat mat mat mat. Jag tog avstånd från mina vänner, och isolerade mig totalt, för jag brydde mig inte om något annat än att bli smalare o smalare. Senare ledde anorexian till bulimi. Nej jag spydde inte upp min mat, för jag kunde inte, lyckades kanske 4 gånger under hela året, så vad jag gjorde var att jag svälte mig i flera dagar som kompensation. Detta är också en typ av bulimi och jag fastnade i den här onda cirkeln. Hetsäta – svälta – hetsäta – svälta. Min dåvarande kille försökte få mig att sluta svälta, men han förstod inte.. jag fortsatte att hetsäta utan att svälta, men det ledde till viktuppgång igen och jag gick upp till 59 kg o när jag återupptog mitt beteende med att svälta, gick jag ner till 53 igen.
Sedan dess har jag pendlat upp och ner i vikt hela tiden.. Jag har blivit så mycket bättre nu, men jag är långt ifrån frisk. Jag vill inte väga sådär lite längre, jag vill vara frisk, jag vill väga 56 igen, (nu 53) men jag är rädd att om jag går upp igen, så stannar det inte där.. vem vet jag kanske har förstört min metabolism.. jag är livrädd för att gå upp i vikt samtidigt som jag vill bli helt frisk.
Jag har varken anorexia eller bulimi längre, trots att jag svälter mig just idag, så har jag inte det skulle jag säga, för det är inte så pass allvarligt som förut.  Men jag har definitivt en ätstörning. Jag har ingen normal relation till mat och jag vill mer än allt få det igen..

Men jag kommer inte ihåg hur jag var när jag var normal, jag kommer inte ihåg hur en normal portion är, eller hur mkt man ska äta. För mig är det svart eller vitt, allt eller inget, lite eller mycket. Det finns ingen mellanting för mig och jag undrar om jag någonsin kommer hitta den eller om denna ätstörningen kommer förstöra mitt liv.