Hejsan!
Här är fem frågor och svar som Catherine har plockat ut.
Hej!
Kan man märka själv att man har anorexi?
Nästan alla jag känner säger att jag har det och tycker att det blir värre..
Men själv tycker jag faktiskt att jag är lite mullig..
Svar:
Hej fina du!
För att ha en ätstörning så behövs det att man har ångest över kroppen i samband med mat. Är det så att du kontrollerar maten, kanske tränar väldigt mycket och får ångest om du inte får göra det, undviker vissa typer av mat - oftast sådant med fett i så har du problem och behöver ta hjälp. En ätstörning är en sjukdom och precis som alla andra sjukdomar behöver man få vård för att ta sig ur den.
Om du känner igen dig i det ovanför så läs mina andra svar om hur och vart man kan söka vård. Du kan också kontakta http://www.abkontakt.se för mer information.
All värme till dig! Stor kram, Catherine
Fråga:
Hej , jag är en tjej som inte mår så jätte bra. . .jag känner mej alltid tjockare och fulare än alla andra. Försöker gå ner i vikt genom att inte äta så mycke, träna ofta och massa sånt. Men mina föräldrar blir typ bara arga på mej jämt för att dom tror jag har någon ätstörning eller något , de har jag ju liksom inte ? Och alltså jag är inte överviktig eller något .. men känner mej ändå tjock. har nästan bara väldigt smala vänner, älskar dom verkligen. men dom får mej känna mej fet..
vet inte hur jag ska göra , mår Dåligt efter varje gång jag har ätit. fast o andra sidan vill jag äta liksom, men ångrar mej alltid efter... känns jättejobbig :/
snälla hjälp mej, skulle vilja få ett svar...kram
Svar:
Hej fina du!
Bra att du ställer den här frågan för jag tror att det är väldigt många som kommer känna igen sig i den. Att man inte riktigt vet vart gränsen går mellan att vara frisk och sjuk, mellan att ha komplex eller ett riktig ätstörning.
Det är snårigt att veta. Jag brukar ge be de som undrar tänka efter hur tankarna kring vikten påverkar det övriga livet. Är det så att man tänker väldigt mycket på vikten, kosten och kroppen så att det upptar stora delar av en vakna tid så ska man ta hjälp.
Jag hör att du har insikt om att du inte är överviktig men kan ändå inte låta bli att klanka ner på dig själv, det är inte alls bra. Jag ger dig 2 råd. Börja med att jobba med självkänslan, läs gärna Mia Törnbloms böcker. Om du känner att det inte hjälper så behöver du ta ytterligare hjälp. Gärna ifrån tex en skolkurator, personal på Bup eller en ätstörningsenhet.
Du är värd att få tycka om dig själv och kroppen så gör det som behövs för att nå dit så att det inte utvecklar sig till en lång och svår sjukdom.
All värme och styrka! Stor kram, Catherine
Fråga:
Hej!
Jag har tidigare haft problem med äs, har väl det nu också psykiskt men klarar iallafall av att äta som jag ska om än med tankar, hjärnspöken och ångestattacker ibland.. Men min fråga är:
Jag har nu börjat träna på gym, har tidigare enbart hållit på med ridsport ca 5 ggr per vecka då jag har egen häst. Och nu tränar jag uppåt 4 dagar på gym + häst+skolidrott. Det blir som ett sätt för mig att få äta, jag får abstinens om jag inte tränar. Dock känns det som att jag nu gör det mindre för att just förbränna, även om det är det till en del, men mest för att det ligger som en tvångstanke och att jag mår dåligt om jag inte rör på mig minst ett träningspass per dag... Har dessutom panikkänslor över att jag gått upp tre kilo sedan jag började, säker muskelmassa men som vanligt vill ju inte hjärnan lyssna på sådant alltid.
Hur kan jag börja få ett sunt förhållande till mat och träning? Jag vill både kunna äta och träna när jag själv vill och känner för det, inte när jag blir tvingad eller får tillåtelse av mina kära röster...
Tack på förhand
Svar:
Hej fina kämpen!
Så här är det verkligen inte meningen att du ska känna!
En ätstörning sitter inte i vikten utan handlar just om tankar och känslor och vikten i sammanhanget är oviktigt. Därför vill jag verkligen göra dig uppmärksam på att du fortfarande kan ha en ätstörning även om du gått upp i vikt.
Jag råder dig varmt att ta hjälp för detta så att du kan börja njuta av livet igen. Det är inte meningen att du ska behöva röra på dig så oerhört för att må bra med dig själv. Du ska inte behöva röra på dig överhuvudtaget för att må bra med dig själv, du ska älska dig själv lika mycket oavsett fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet ska vara pga lust, inget annat.
Jag vill att du så snart som möjligt tar kontakt med en ätstörningsenhet nära dig. Alla ligger på hemsidan http://www.abkontakt.se. Om det steget känns alldeles för stort så kan du i första hand besöka tex en skolkurator eller någon på ungdomsmottagningen för att prata och få hjälp med detta och komma vidare.
I dagsläget ligger du i underkant för vad som är normalt, du snuddar alltså på undervikt. Oavsett om du skulle göra det eller inte så har man all rätt till vård. Åter, en ätstörning kan man ha oavsett om man är underviktig, helt normalviktig eller överviktig.
All värme och styrka till dig tjejen!
Stor kram, Catherine
(Om det inte är att göra reklam, det är inte meningen)
Fråga:
Hej .. jag har skrivit till dig förr. Och egentligen vet jag inte vad jag vill säga. Men kommer man nånsin bli frisk från anorexi/ätstörning, jag börjat seriöst fundera. Orkar inte längre med denna sjukdomen..
Svar:
Hej fina tjejen!
Svar JA. Så länge du fortsätter att kämpa och tar hjälp av vården. Tro mig, jag vet att man tvivlar men jag är ett levande bevis på att det går att bli frisk till 100%. Och vet du det bästa? Man ångrar aldrig jobbet man gjort eftersom man får ett fantastiskt liv utan ätstörningen. I föreningen har vi över 60 mentorer som kan säga dig samma sak. Behöver du pepp från någon som gått igenom samma sak så läs på hemsidan. http://www.abkontakt.se
Hejar på dig! All värme och styrka på vägen.
Stor kram, Catherine
Fråga:
Min bästa vän har anorexia. Enligt henne själv följer hon sitt mat schema och tränar aldrig och äter bara mer och mer. Men jag ser henne ibland, hon tar mat och slänger iväg i buskar. Ska jag då säga till henne?
Hennes mamma vaktar henne konstant. Ska jag då också vara en slags polis eller vakt? Är de det hon behöver? Eller behöver hon att jag stöttar henne oavsett vad hon gör?
Jag vill att hon ska bli bättre. Jag saknar henne.
Hur gör jag så det blir lättast för henne?
Svar:
Hej du fina vän!
Förstår att detta måste vara jobbigt för dig. Att se någon du tycker om må så dåligt.
Du ska absolut inte gå in i någon vårdande roll över din kompis och inte agera polis. Du är hennes vän och inte hennes förälder eller vårdare. Du gör ett toppenjobb genom att vara hennes frisk vän och som ger henne möjlighet att tänka på andra saker än mat i mellan åt.
Dock betyder inte det att du ska behöva hålla med henne om att det är bra att kasta maten, det kommer bara förvirra henne. Var ärlig, berätta att du ser att hon kastar och att du inte gillar det. Men låt det inte bli ett anklagande utan mer för att visa att du ser och att du bryr dig.
All värme! Kram Catherine
Erik Nahlén:
Hejsan!
Hej!
Tänkte bara kolla när deadline är för denna?
Sara Lundin:
Tänkte bara kolla när deadline är för denna?
Citerar då jag också undrar!
Sara Lundin:
Tänkte bara kolla när deadline är för denna?
Egentligen är deadline på hälsotexterna i morgon, men nu kom ju svaren ganska sent. Hinner du få klart innan torsdag? ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Marielle Hagblad:
Citerar då jag också undrar!
Fem freakiga frukter ska upp i forumet imorrn!
André Vifot Haas:
Fem freakiga frukter ska upp i forumet imorrn!
SKA DEN PUBBAS IMORN?! (Eller bara få en tråd?)
Marielle Hagblad:
SKA DEN PUBBAS IMORN?! (Eller bara få en tråd?)
André Vifot Haas:
upp i forumet
André Vifot Haas:
Hinner du få klart innan torsdag
Yes sir, fixar jag. Tanken var väl bara en litet intro och sen svaren?
Sara Lundin:
Tanken var väl bara en litet intro och sen svaren?
Ja, typ nåt sånt. Lite sammanfattande om anorexi, inledning till Cathrines svar och några ord om vem Cathrine är (finns att läsa på hennes presentation). Jag tycker personligen att frågorna bör snyggas till också så att de inte är fulla av stavfel och konstig grammatik. Vad säger
Erik Nahlén:
om det?
André Vifot Haas:
Jag tycker personligen att frågorna bör snyggas till också så att de inte är fulla av stavfel och konstig grammatik.
Håller helt med. Vi vill ju inte åsamka ögonskador på de stackars ungdomarna.
En alldeles för stor andel svenska ungdomar har ett osunt förhållande till mat och lider av någon form av ätstörning. Oron är stor och frågorna många. UM:s ätstörningsexpert Catherine Koff har nedan svarat på några av de vanligaste frågorna och funderingarna.
Att drabbas av en ätstörning betyder att ditt förhållande till mat blivit sjukligt och leder till psykisk lidande, en situation som är ohållbar. Du lyssnar inte längre på kroppens signaler när den är mätt eller hungrig och din kroppsuppfattning är väldigt negativ. Du tycker illa om, och är extremt dömande mot, dig själv. Den sjuke känner ett stort behov av kontroll och mycket tid går åt planera hur han eller hon ska undvika mat och maximera sin träning. Orsakerna till att någon blir sjuk kan vara många men en låg självkänsla eller höga prestationskrav är ofta centrala. Det går att bli frisk från sina ätstörningar och hitta tillbaka till ett bättre och gladare liv, men det kräver vård och behandling.
Catherine Koff arbetar inom Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt och hjälper människor med ätstörningar till ett mer hälsosamt liv. Hon är också expert på Ungdomar.se och har här plockat ut fem stycken av de mest vanliga frågorna hon får.
Fråga:
Kan man själv märka av att man har anorexi? Nästan alla jag känner säger att jag har det och tycker att det förvärras. Själv tycker jag faktiskt att jag är lite mullig.
Svar:
För att ha en ätstörning så krävs det att man har ångest över kroppen i samband med mat. Är det så att du kontrollerar maten, kanske tränar väldigt mycket och får ångest om du inte gör det och undviker vissa typer av mat, oftast sådant med fett i? I så fall har du problem och behöver ta hjälp. En ätstörning är en sjukdom och precis som alla andra sjukdomar behöver man få vård för att ta sig ur den.
Fråga:
Jag är en tjej som inte mår så jättebra, jag känner mig alltid tjockare och fulare än alla andra. Jag försöker gå ner i vikt genom att inte äta så mycket, träna ofta och massa sånt. Men mina föräldrar blir bara arga på mig jämt för att de tror att jag har någon ätstörning eller något, det har jag ju inte? Jag är inte överviktig eller något men känner mig ändå tjock. Jag har nästan bara väldigt smala vänner, jag älskar dem verkligen, men de får mig känna mig fet. Vet inte hur jag ska göra, mår dåligt efter varje gång jag ätit. Fast å andra sidan vill jag äta, men ångrar mig alltid efteråt, känns jättejobbig.
Svar:
Bra att du ställer den här frågan för jag tror att det är väldigt många som kommer känna igen sig i den. Att man inte riktigt vet vart gränsen går mellan att vara frisk och sjuk, mellan att ha komplex eller ett riktig ätstörning.
Det är snårigt att veta. Jag brukar ge be de som undrar tänka efter hur tankarna kring vikten påverkar det övriga livet. Är det så att man tänker väldigt mycket på vikten, kosten och kroppen så att det upptar stora delar av en vakna tid så ska man ta hjälp.
Jag hör att du har insikt om att du inte är överviktig men kan ändå inte låta bli att klanka ner på dig själv, det är inte alls bra.Jag ger dig två råd. Börja först med att jobba med självkänslan, läs gärna Mia Törnbloms böcker. Om du känner att det inte hjälper så behöver du ta ytterligare hjälp. Gärna ifrån till exempel en skolkurator, personal på Bup eller en ätstörningsenhet.
Du är värd att få tycka om dig själv och kroppen så gör det som behövs för att nå dit så att det inte utvecklar sig till en lång och svår sjukdom.
Fråga:
Jag har tidigare haft problem med ätstörningar, jag har väl det nu också psykiskt men klarar i alla fall av att äta som jag ska om än med både jobbiga tankar, hjärnspöken och ångestattacker ibland. Men min fråga är:
Jag har nu börjat träna på gym, jag har tidigare enbart hållit på med ridsport cirka 5 gånger per vecka eftersom jag har egen häst. Nu tränar jag uppåt 4 dagar i veckan på gym, plus ridning och plus skolidrott. Det blir som ett sätt för mig att få äta, jag får abstinens om jag inte tränar. Dock känns det som att jag nu tränar mindre för att just förbränna, även om det är det till en viss del, men mest tränar jag för att det ligger som en tvångstanke och att jag mår dåligt om jag inte rör på mig genom minst ett träningspass per dag. Jag har dessutom panikkänslor över att jag gått upp tre kilo sedan jag började, säkert muskelmassa men som vanligt vill ju inte hjärnan alltid lyssna på sådant.
Hur kan jag börja få ett sunt förhållande till mat och träning? Jag vill både kunna äta och träna när jag själv vill och känner för det, inte när jag blir tvingad eller får tillåtelse av mina röster.
Svar:
Så här är det verkligen inte meningen att du ska känna!
En ätstörning sitter inte i vikten utan handlar just om tankar och känslor och vikten i sammanhanget är oviktigt. Därför vill jag verkligen göra dig uppmärksam på att du fortfarande kan ha en ätstörning även om du gått upp i vikt.
Jag råder dig varmt att ta hjälp för detta så att du kan börja njuta av livet igen. Det är inte meningen att du ska behöva röra på dig så oerhört för att må bra med dig själv. Du ska inte behöva röra på dig överhuvudtaget för att må bra med dig själv, du ska älska dig själv lika mycket oavsett fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet ska vara på grund av lust, inget annat.
Jag vill att du så snart som möjligt tar kontakt med en ätstörningsenhet nära dig. Alla ligger på hemsidan http://www.abkontakt.se. Om det steget känns alldeles för stort så kan du i första hand besöka till exempel en skolkurator eller någon på ungdomsmottagningen för att prata och få hjälp med detta och komma vidare.
I dagsläget ligger du i underkant för vad som är normalt, du snuddar alltså på undervikt. Oavsett om du skulle göra det eller inte så har man all rätt till vård. Åter, en ätstörning kan man ha oavsett om man är underviktig, helt normalviktig eller överviktig.
Fråga:
Kommer man någonsin bli frisk från anorexi/ätstörningar? Orkar inte längre med denna sjukdom.
Svar:
Svar JA. Så länge du fortsätter att kämpa och tar hjälp av vården. Tro mig, jag vet att man tvivlar men jag är ett levande bevis på att det går att bli frisk till 100%. Och vet du det bästa? Man ångrar aldrig jobbet man gjort eftersom man får ett fantastiskt liv utan ätstörningen. I föreningen har vi över 60 mentorer som kan säga dig samma sak. Behöver du pepp från någon som gått igenom samma sak så läs på hemsidan. http://www.abkontakt.se
Fråga:
Min bästa vän har anorexia. Enligt henne själv följer hon sitt matschema och tränar aldrig och äter bara mer och mer. Men jag ser ibland att hon tar mat och slänger iväg i buskar. Ska jag säga något till henne om det?
Hennes mamma vaktar henne konstant. Ska jag då också vara en slags polis eller vakt? Är det vad hon behöver? Eller behöver hon min stöttning oavsett vad hon gör? Jag vill att hon ska bli bättre. Hur gör jag så det blir lättare för henne?
Svar:
Förstår att detta måste vara jobbigt för dig. Att se någon du tycker om må så dåligt. Du ska absolut inte gå in i någon vårdande roll över din kompis och inte agera polis. Du är hennes vän och inte hennes förälder eller vårdare. Du gör ett toppenjobb genom att vara hennes friska vän och som ger henne möjlighet att tänka på andra saker än mat i mellan åt.
Dock betyder inte det att du ska behöva hålla med henne om att det är bra att kasta maten, det kommer bara förvirra henne. Var ärlig, berätta att du ser att hon kastar och att du inte gillar det. Men låt det inte bli ett anklagande utan mer för att visa att du ser och att du bryr dig.
Känner du igen dig själv? Har du en vän som du misstänker må dåligt? Eller vill du bara lära dig mer om ätstörningar? Kolla in dessa sajter.
http://www.atstorning.se/
http://www.umo.se/Att-ma-daligt/Atstorningar/
http://www.abkontakt.se/
http://www.scfa.se/
Du kan också ställa en fråga direkt till Catherine här!
Sara Lundin:
Den sjuke känner ett stort behov av kontroll och mycket tid går åt planera hur man ska undvika mat eller träna.
Här byter du från att ha skrivit direkt till läsaren, alltså i duform till att skriva om den sjuke. Vore snyggare om hela inledningen var skriven direkt till läsaren, men jag förstår att det kan vara svårt att skriva det sista så.
Sedan tycker jag att alla henns avslutningskramar kan tas bort, känns bara som att de tar plats och stör eftersom det är själva svaren som är grejen.
Kanske kan du utveckla ditt avslut om var man kan läsa mer till typ nåt om att jaha känner du igen dig själv eller andra i det här eller vill du helt enkelt bara veta mer läs då här.
Sara Lundin:
kroppsuppfattningen blir väldigt negativ
Du hoppar mellan presens och imperfekt i meningen.
Sara Lundin:
Den sjuke känner ett stort behov av kontroll och mycket tid går åt planera hur man ska undvika mat eller träna.
Syftningsfel. Ändra så att det inte står att den sjuke vill undvika att träna.
Sara Lundin:
en låg självkänsla eller prestationskrav är ofta centrala.
men en låg självkänsla eller höga prestationskrav är ofta centrala.
Sara Lundin:
Det går att bli frisk från sina ätstörningar och hitta tillbaka till ett bättre och gladare liv, men det kräver vård och behandling.
Det går faktiskt inte att bli frisk då detta är en kronisk sjukdom. Tyvärr. Däremot kan man lära sig att ta kontroll över sjukdomen.
-------
Ingen aning om frågorna ska korras. Struntade i det i vilket fall.
Annars ser det kanon ut!
Tar och korrar din inledning när du fixat Amys och Marielles ändringar!
Marielle Hagblad:
Ingen aning om frågorna ska korras. Struntade i det i vilket fall.
Det ska de. Så in i helvete mycket. Men det känns onödigt att hålla på att citera och sånt trams - lär bli en jävla massa citering - så låt Sara sköta det.
Marielle Hagblad:
Det går faktiskt inte att bli frisk då detta är en kronisk sjukdom
Sara Lundin:
Fråga:Kommer man någonsin bli frisk från anorexi/ätstörningar?Orkar inte längre med denna sjukdom.Svar:Svar JA. Så länge du fortsätter att kämpa och tar hjälp av vården. Tro mig, jag vet att man tvivlar men jag är ett levande bevis på att det går att bli frisk till 100%.
Jag kan tänka mig att åsikterna om detta går isär.
Nu ha jag också "light-korrat" frågorna. Borde de bli ännu mer slipade?
Lite senare: Nu har jag korrat de en del och tagit bort lite onödig info och sånt.
Sara Lundin:
Du lyssnar inte längre på kroppens signaler när den är mätt eller hungrig och din kroppsuppfattning är väldigt negativ. Du tycker illa om, och är extremt dömande mot dig själv.
kommatecken efter "mot".
Sara Lundin:
Den sjuke känner ett stort behov av kontroll och mycket tid går åt planera hur du ska undvika mat eller hur du ska maximera din träning.
Precis som Amy säger går du här från att skriva direkt till läsaren till att tala om "den sjuke". Jag tycker inte det är fel, det blir tvärtom en skön vändning. Dock måste du isåfall vara konskvent och skriva:
"Den sjuke känner ett stort behov av kontroll och mycket tid går åt planera hur han eller hon ska undvika mat och maximera sin träning."
Sara Lundin:
UM:s expert inom ätstörningar heter Catherine Koff. Hon jobbar inom Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt och hjälper människor till ett mer hälsosamt liv. Här har hon tagit fram fem stycken av hennes mest vanliga frågor.
Föreslår att du skriver om det här lite.
Catherine Koff arbetar inom Riksföreningen Anorexi/Bulimi-Kontakt och hjälper människor med ätstörningar till ett mer hälsosamt liv. Hon är också expert på Ungdomar.se och har här plockat ut fem stycken av de mest vanliga frågorna hon får.
Sara Lundin:
Om du känner igen dig i det ovanför så läs mina andra svar om hur och vart man kan söka vård. Du kan också kontakta http://www.abkontakt.se för mer information.
Jag tycker du kan ta bort det här (på första svaret) eftersom det återkommer i slutet.
Annars såg det strålande ut, Sara. En kort ingress och någon rad i slutet om att det går att ställa frågor till Cathrine på expertsidan också, sen är texten färdig! ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
