isola:

Nej. Jag menar att människan verkar ju rädd för sitt mående, inte skämmas för det. Har visserligen inte läst allt, men ja.

Precis, jag skäms inte för det som har hänt. Bad ju för mitt liv att de jag var med skulle ringa ambulans, då brydde jag mig inte om jag skulle bli "fast" för cannabis utan det enda jag var rädd för var att förlora mig själv psykiskt. Låter ju galet dramatisk men det var det också.

Kan berätta för alla som undrar att jag nu har pratat med mina föräldrar (dom tog det bra, men det visste jag) och har även bestämt mig för att åka hem ett tag. Har mått så dåligt den här veckan och nu är det enda jag bryr mig om att få vara med dom som betyder mest för mig, mina föräldrar.

Antar att allt det här beror på traumat, panikångesten, och att jag nu behöver prata om det samt känna mig lugn, trygg och glad. Och det finns ingenstans jag känner mig så bra som i närheten av mina föräldrar. Låter ju sjukt töntigt men ja, jag får nog bara tacka för att jag faktiskt har världens bästa föräldrar och för att vi har den relation vi har.

Redbulls:

f1 likt min första gång
tare bara lungt, kommer bli bättre snart

Hur tog du dig igenom det?

msofie:

Behöver råd nu!! Har någon upplevt samma? Känner någon som upplevt det? Vad ska jag göra? Är det någon fara? Snälla hjälp mig!

Har just läst ditt långa och beskrivande inlägg och samtidigt beklagar jag din reaktion. Får jag inledningsvis ställa ett par frågor?

Innan du började röka den där kvällen, befann du dig i psykisk harmoni då?

Rökte alla dina vänner samtidigt den där kvällen?

Du och din kompis rökte för första gången, ok? Hade de andra rökt många gånger tidigare?

Hur mycket alkohol hade du druckit INNAN du började röka?

Några negativa vibbar mellan dig och din kompis eller mellan dig och dina övriga kompisar eller mellan dig och dina föräldrar eller rent allmänt något som kunde orsaka att du kände dig "orolig" innan du började röka?

Nåväl, den effekten du fick av att röka är liksom "en del" av själva påtändningen och är något som väldigt många eftersträvar som effekt av själva rökandet. Man brukar kalla det att "man lämnar sin kropp" men i realiteten lämnar man en del av detta medvetande och går in i ett annat medvetande.

Lite svårt att förklara men om du är intresserad av en djupare analys av det inträffade så kolla gärna in Carlos Castaneda och hans första bok "Samtalen med Don Juan". De fem första böckerna blev Carlos Castanedas doktorsavhandling.

Vad du upplevt är något som jag personligen verkligen eftersträvar till max av att få uppleva. Just detta med att man "sjunker in i sig själv" och på något sätt lämnar detta medvetande. Man lämnar en del av denna existens. Nu ska inte jag komma med några pekpinnar om vad du gjorde rätt och fel men jag har rökt med många andra "förstagångsrökare" och det gäller ju att "lotsa dom rätt" på resan som många kallar det för. Det beklagliga är att du upplevde det som otrevligt och hotfullt att lämna detta medvetande och sjunka in i sig själv och totalt ge sig hän. Totalt släppa allt och bara "följa med på resan". Det är just detta det är frågan om. Ge sig ut på en resa i tid och rum. Tyvärr är det svårt att själv bestämma sig över vad man kommer att få uppleva på denna resa. En del får uppleva sin tidiga barndom när man bara är några veckor upp till några år gammal. Eller kanske du var med dina föräldrar till Paris uppe i Eifeltornet när du var ett halvt år gammal och självklart inte kan minnas det men genom de här resorna kan du få uppleva det på nytt. Detta är inget flumsnack utan det finns många seriösa böcker skrivna av forskare och psykiatrer som just beskriver just Cannabis effekt för att göra dessa resor "innåt i själen" som vissa kallar det för.

Det gick tom ett skämtsamt citat för många år sedan som löd - varför resa med SAS när du kan resa med LSD?

LSD är självklart ett mycket starkare preparat än vad THC är. THC (tetrahydrocannabinol eller delta-9-tetra-hydro-cannabinol) är alltså det verksamma ämnet i Cannabis. Själv är jag uppfödd i ett "cannabis-hem" då min far varit och ÄR Cannabisodlare. Idag är han verksam i Holland. Så detta med Cannabis är något jag har i blodet, i dubbel bemärkelse.

Varför du du känner dig hängig och deppig idag skulle jag med en vild gissning tänka mig att det beror på att du kämpade emot och inte ville ge dig hän och totalt "lämna din kropp" eftersom det är det som är det optimala.

Själv började jag röka när jag var mycket ung kanske jag ska tillägga. För mig var just detta stadie att man gick in i sig själv och till slut lämnada sin kropp en oerhörd påfyllnad av energi. Ska man kalla det "själslig energi"!? Däremot, och det går aldrig att komma ifrån, man är trött efter dessa "resor". Oerhört trött fysiskt, men psykiskt är man på topp!

Har du några frågor så är du välkommen! Lycka till i framtiden.

stoner:

Innan du började röka den där kvällen, befann du dig i psykisk harmoni då?

Ja det gjorde jag. Ingenting som tyngde mig eller så.

stoner:

Rökte alla dina vänner samtidigt den där kvällen?

Det var bara jag och en annan vän (vi som rökte för första gången), men vi rökte tillsammans med bekanta. De övriga som vi bor med var inte där.

stoner:

Du och din kompis rökte för första gången, ok? Hade de andra rökt många gånger tidigare?

Ja det hade dom, och det var väl det som gjorde att jag litade på att de visste vad dom gjorde (vilket dom väl också gjorde). Hade någon berättat att det kunde resultera i att man "lämnade sin kropp" hade jag förmodligen aldrig testat det. Min allmänna uppfattning har tidigare varit att det här är något som gör den brukande lugn och harmonisk.

stoner:

Hur mycket alkohol hade du druckit INNAN du började röka?

Jag hade druckit 3 öl, 4,5or. Inte speciellt mycket men att tillägga är att jag är en ganska liten tjej också (lättpåverkad).

stoner:

Några negativa vibbar mellan dig och din kompis eller mellan dig och dina övriga kompisar eller mellan dig och dina föräldrar eller rent allmänt något som kunde orsaka att du kände dig "orolig" innan du började röka?

Nej, inte alls.

stoner:

Har du några frågor så är du välkommen! Lycka till i framtiden.

Du verkar ha koll och veta vad du skriver. Det jag undrar är om du tror att detta kommer att påverka mig i framtiden? Kommer jag komma ur den här lilla "overklighetsbubblan" så småningom? Det har ju trots allt gått en vecka nu. Vad tycker du att jag ska göra för att komma över det här och bli bra igen? Prata om det? Är lite av en hypokondrier också och inbillar mig allt från att jag fått bröstcancer till att jag har fått en hjärntumör, men det jag är mest rädd för är väl ändå att jag aldrig ska bli den jag var. Önskar att jag kunde göra allt ogjort, men det kan jag ju inte.

msofie:

Kan berätta för alla som undrar att jag nu har pratat med mina föräldrar (dom tog det bra, men det visste jag) och har även bestämt mig för att åka hem ett tag. Har mått så dåligt den här veckan och nu är det enda jag bryr mig om att få vara med dom som betyder mest för mig, mina föräldrar.

Kanske är bäst så. Hoppas det hjälper.

msofie:

Låter ju sjukt töntigt

Tycker inte det.
De har uppfostrat dig, och har du en bra relation med dem är det rätt självklart att de är förstahandsvalet att ty sig till.
Skulle gjort likadant.

stoner:

Vad du upplevt är något som jag personligen verkligen eftersträvar till max av att få uppleva.

Använd tyngre psykadelia? En stark dos LSD + lustgas lyckades åtminstone ta mig till egodöden och tillbaka.

stoner:

Ska man kalla det "själslig energi"!?

Nej, det ska man inte. Åtminstone inte om man är äldre än 15 och inte nyfrälst syra-hippie.

stoner:

man lämnar sin kropp

stoner:

resor "innåt i själen"

Förstår inte hur folk kan komma så långt enbart på cb. Blir lite avis, är bara syra, svamp, 2c-b och dxm m.m. som fått mig att vända ut-och-in på mitt huvud sådär. D:

msofie:

Det jag undrar är om du tror att detta kommer att påverka mig i framtiden? Kommer jag komma ur den här lilla "overklighetsbubblan" så småningom?

Problemet har inte längre något med drogen i sig att göra, den har ju gått ur kroppen sedan länge. Hur du hanterar psykiska problem kan vi som sagt omöjligt svara på. Men fint att det gick bra att prata med föräldrarna.

Sofie.

min spontana tanke är att din oro bara i sig självt är en tillräckligt potentiell faktor för ett framtida sofie-nervvrak, cannabisen borta ur systemet för länge sedan. med andra ord: Lugna ner dig, om du fortsätter oroa dig på det här sättet spelar det inte längre någon roll vad du har rökt/druckit/kombination. Get my point?

Är någon form av oro något sånär befogad, med tanke på bristande erfarenhet av liknande upplevelser? Maybe, maybe not. Men ska du låta det fortsätta styra dina tankar 24/7? Nej, helt meningslöst.

Men åter igen, bekymrande leder ingen vart.

Du behöver göra ett val, nämligen följande:

Låta oron i sig självt trigga mer oro och ångest.
eller
Våga vänta ut det och coola ner, "acceptera läget".

Det kommer bli fine när du låter tanken vara, och det kommer du!

HannesFury:

Det kommer bli fine när du låter tanken vara, och det kommer du!

Tack för era stöttande ord! Det här har varit den jobbigaste perioden i mitt liv tror jag (och nej, jag har inte varit med om så mycket, så tror inte att "det är mer synd om mig än någon annan"), har aldrig känt mig mer förvirrad men nu känner jag ändå att det är på väg till det normala igen. I morgon flyger jag hem till mina föräldrar och det känns jättebra.

Jag är ett kontrollfreak, en tänkare och en överanalyserare, så droger är verkligen ingenting för mig. Jag har lärt mig det nu, den hårda vägen.

Det som känns overkligt att förstå nu är att ingenting har förändrats, det har inte hänt något med mig varken psykiskt eller fysiskt. Det är som att jag så länge har gått och intalat mig själv att något har hänt med mig och min tillvaro, att det känns för bra för att vara sant att det faktiskt inte har hänt någonting alls. Jag känner mig fortfarande trött och har ont i huvudet, men jag antar att det beror på alla tankar och grubblerier som har funnits i mitt huvud den senaste veckan.

antrax:

Det är rätt vanligt att efter en panikångestattack själv locka fram liknande känslor igen. Vare sig du tagit droger eller inte.

Precis, skulle i princip kunna framkalla en ångestattack i vilken situation som helst om jag var så orolig som du verkar vara just nu. Ta det bara lugnt, tänk på annat för jag GARANTERAR dig att du INTE håller på att bli galen.

Tack för dina svar. Då ska vi se om vi kan reda ut detta på bästa möjliga sätt.

msofie:

Ja det gjorde jag. Ingenting som tyngde mig eller så.

msofie:

Det var bara jag och en annan vän (vi som rökte för första gången), men vi rökte tillsammans med bekanta. De övriga som vi bor med var inte där.

msofie:

Ja det hade dom, och det var väl det som gjorde att jag litade på att de visste vad dom gjorde (vilket dom väl också gjorde). Hade någon berättat att det kunde resultera i att man "lämnade sin kropp" hade jag förmodligen aldrig testat det. Min allmänna uppfattning har tidigare varit att det här är något som gör den brukande lugn och harmonisk.

msofie:

Jag hade druckit 3 öl, 4,5or. Inte speciellt mycket men att tillägga är att jag är en ganska liten tjej också (lättpåverkad).

msofie:

Nej, inte alls.

Om man är ovan och röka så är det en fördel om man befinner sig i psykisk harmoni. Dvs att man är lugn och trygg i sig själv och inte oroar sig för något. Jag kan ju dra som en jämförelse en bekant till farsan som hade rökt mycket ihop med mamma och pappa under hela min barndom. Plötsligt avled den här mannens farmor och han var väldigt sorgsen och bedrövad för detta. Men han fortsatt och röka ihop med mamma och pappa och bara någon dryg vecka senare så "flippade han ur" psykiskt och hamnade på psyk. Han trodde nämligen att om han lade sig ner för att sova så skulle hjärtat sluta slå och han skulle dö så därför kämpade han dygn efter dygn att hålla sig vaken tills han togs in på sjukhus. Då ska du trots allt tänka på att då hade han säkert rökt i över 20 år när detta inträffade. Iom detta så lade han totalt av att röka.

Men åter till dig. Så ens eget psykiska tillstånd har väldigt stor betydelse. Sedan har det väldigt mycket med att göra om man är "känslig till sin läggning". Vikt osv har inget med saken att göra till skillnad med alkohol. Vad beträffar alkohol - alkohol är no no no no no i början innan man är "inrökt". Alkohol förstärker Cannabisens effekt!!!

Eftersom Cannabis är ett preparat som gör att man försjunker i sig själv och just "lämnar sin kropp" eller "går ur sin kropp" som vissa uttrycker det så är det i början när man är ovan att röka väldigt bra eller nästintill ett krav att harmonin runt omkring en är bra. Att ex röka på ett stökigt party där folk är fulla och kanske uppträder både skrikigt och hotfullt i fyllan och villan kan vara ett skräckcenario för den ovane Cannabisrökaren. Lugn musik, lite tända ljus och mysig och fin harmoni är vad som gäller.

msofie:

Du verkar ha koll och veta vad du skriver. Det jag undrar är om du tror att detta kommer att påverka mig i framtiden?

Det beror nog lite på vad du menar med "om det kommer att påverka mig i framtiden?" Jag säger så här - du kommer nog inte att glömma det inom närmaste tiden. Men istället för att se det som något negativt - se det som en positiv upplevelse! Du har ju onekligen varit med om någon som garanterat INGEN av dina icke rökande vänner har upplevt. Sedan att du just idag bara några dagar efter händelsen tycker att allt kändes så där alldeles oerhört overkligt, det får du nog även lägga till dina positiva erfarenheter.

msofie:

Kommer jag komma ur den här lilla "overklighetsbubblan" så småningom? Det har ju trots allt gått en vecka nu.

Självklart! 100% garanterat. Även om minnena säkerligen kommer att finnas kvar. Får jag fråga - hur gammal är du?

msofie:

Vad tycker du att jag ska göra för att komma över det här och bli bra igen? Prata om det? Är lite av en hypokondrier också och inbillar mig allt från att jag fått bröstcancer till att jag har fått en hjärntumör, men det jag är mest rädd för är väl ändå att jag aldrig ska bli den jag var. Önskar att jag kunde göra allt ogjort, men det kan jag ju inte.

Jag ska inte nu i efterhand säga vad du "gjorde rätt och fel" därför det finns inga regler för hur du skulle ha gjort. I början när jag rökte så råkade jag just ut för detta varenda gång jag rökte. Beroende på att farsan odlade själv och jag fick av honom och han odlade de fem starkaste eller "trippigaste" strains dvs Cannabissorter som fanns i Europa (och finns än i dag). I början tyckte jag också att just detta att försjunka i sig själv så pass mycket så att man "går ur sin egen kropp" var lite skrämmande. Vad jag mest var rädd för var att om man gick ur sin kropp "för mycket och för länge" att man inte "hittade tillbaka" till sin egen kropp. Om du förstår hur jag menar? Att man blev sittande som en levande zombie eller som en levande död och stirrande planlöst rakt ut i luften och att man i verkligheten var någon annanstans. Idag vet jag självfallet om att något sådant aldrig kommer att hända. Han "hittar" ALLTID "tillbaka".

Du behöver inte göra något för att allt ska bli som vanligt igen. Ät som vanligt, rör dig mycket ute i naturen. Frisk luft i lungorna är SUPERBRA! Skippa snacket med folk som inte har rökt därför dom kommer ändå inte fatta vad du varit med om utan de kommer bara att tycka att du är knäpp. VIKTIGT - skippa alkoholen på ett tag. Alkoholen kan faktiskt i vissa fall återskapa vad du upplevde den kvällen även om sannolikheten är väldigt väldigt liten. Och jag behöver väl inte säga att du ska hålla dig borta från Cannabis... även PASSIV rökning!

Lycka till!

respons:

Använd tyngre psykadelia? En stark dos LSD + lustgas lyckades åtminstone ta mig till egodöden och tillbaka.

respons:

Nej, det ska man inte. Åtminstone inte om man är äldre än 15 och inte nyfrälst syra-hippie.

respons:

Förstår inte hur folk kan komma så långt enbart på cb. Blir lite avis, är bara syra, svamp, 2c-b och dxm m.m. som fått mig att vända ut-och-in på mitt huvud sådär. D:

Ja, jag har testat både svamp, kaktus och syra. Fast de häftigaste "resorna" "ut ur kroppen upplevelserna" eller att "lämna sin egen kropp" har jag faktiskt fått på bra Cannabis. Då snackar jag inte om något "gaturöka" eller ens sådant man kan köpa under disk i coffeeshopparna för över 300 kronor per gram utan sådant som vissa odlare, ex farsan, odlar fram enbart för "inre kretsen".

PurpleHaze & BlondBimbo's Odlingsdagbok

har aldrig hört om detta fett konstigt. trodde inte det kunde hända.. hoppas du mår bättre!

Jag har också sähär, fast permanent som inte kommer från droger. Men droger gör det oftast värre.
Om du har otur kan du ha utvecklat en bipolär sjukdom (med andra ord manodeppression), om dina gener har anlag för det.

För att få det att bli bättre och för att komma ur sig själv så brukar jag försöka hitta en konstruktiv sysselsättning, eller att umgås med någon.

Men jag tvivlar på det, låter som du fått en traumatisk upplevelse, försök bara att chilla nu ett tag och tänk inte så mycket på det. Om det blir värre borde du verkligen prata med någon.