Pardon:

Med tanke på att jag inte sovit på över en vecka och hade fått lite hjälp på traven att somna, så ska hon väcka mig 2 timmar senare och inte fan kunde jag sova sen...klart som fan jag blir irriterad. för övrigt är det där ett avslutat kapitel i mitt liv

Ah okej.. ja, det var ju lite knasigt att du inte kunde sova vidare, men de har sina rutiner, tänker sig säkert inte riktigt för.

Lät mer som du ifrågasatte att hon frågade hur du mådde.

man får träffa en psykiatriker som frågar diverse frågor, om man anses vara i tillräckligt illa tillstånd så läggs man in över natten, dagen efter får man veta om man ska bli inlagd på avdelning eller inte.

kom in på akutpsyk efter ett krampanfall till följd av en psykos. Men dom gjorde inget eftersom jag inte var en fara för mig själv på det sättet,. Dom drogade bara ner mig och skickade hem mig igen så fort kramperna avtagit (fick stesolidinjektion)

har också varit där med min sambo jag vet inte hur många gånger och har märkt att man blir olika behandlad om man har olika diagnoser. Jag som har psykosproblem drogas ofta ner för att bryta psykosen medan min sambo som har borderline knappt får varken medicin eller inläggning som hjälp utan får bara höra att hon måste få det stabilt på hemmaplan.

Så jag vet inte vad som skulle hända. Som sagt har dom skickat hem min sambo igen trots djupa skärsår som fick tejpas och en enorm lust att bara ta alla tabletter vi har här hemma. Men hon har överlevt såhär långt ändå, men inte är det akutpsyks tjänst.

Lounge fact:

vad jag förstår så verkar du tro att akutpsyk står för någon långvarig inläggning,

nej, det tror jag inte. undrade bara vad som händer ungefär. men uppenbarligen är det väldigt olika.

Geigerzähler:

Man får piller och sedan prata massa när man blir med kontaktbar,

fick inga piller och fick inte prata med ngn läkare eller psykolog efter att den första psykologen mest konstaterat att jag skulle läggas in.

mediakatt:

Man får prata med en läkare och en annan person (skötare/psykolog/whatever, listade aldrig ut riktigt vilket).

fick inte prata med ngn läkare, bara psykolog som tog emot

Pardon:

Du läggs alltid in (nästan) åtminstone över natten. De visiterar dig...bokstavligen...jag fick inte ens ha mina hörlurar till mobilen för de trodde jag skulle hänga mig i dem.

fick inte ha mina nycklar,men fick ha läppsyl..

Pardon:

"nejmen jag ligger på akutpsyken, jag mår helt jävla underbart",

känner igen det. så jävla frustrerande.

Pardon:

du får inte gå in på muggen själv utan någon måste följa med dig,...kort sagt är det ett helvete fyllt med idioter

hade farhågor om att det skulle vara så, men alla på den avdelningen jag var på verkade få gå själva. men de hade ju en lite speciell toalett typ.

framtidstron är död:

man får träffa en psykiatriker som frågar diverse frågor,

fick inte träffa ngn psykiatriker.

lavenderscent:

Som sagt har dom skickat hem min sambo igen trots djupa skärsår som fick tejpas och en enorm lust att bara ta alla tabletter vi har här hemma. Men hon har överlevt såhär långt ändå, men inte är det akutpsyks tjänst.

konstigt. verkar vara väldigt olika hur man behandlas. vet dock inte om vissa här bara gissar hur det är eller om de har erfarenhet av det. men verkar vara olika. jag skakade och grät väldigt mycket. blev kolad för ärr men de blödde inte särskilt mycket. var gamla som hade gått upp av kläderna. blev ändå inlagd. sedan vid utskrivningen fick man träffade en läkare i 1 min som man inte hade träffat tidigare och som inte verkade ha koll på ngt alls. typ bara "hejdå". psykologen som lade in mig var inte med mer. och hur man blir behandlad efter det är väl värst. fan, hatar verkligen denna jävla psykvård.

Man skrattar lite, folk tror att man är bra -> Åk hem.

lacedunlaced:

fick inte prata med ngn läkare, bara psykolog som tog emot

Nej, men jag har fått. Förväntar du dig att jag ska kunna redogöra för varför dina/ditt besök på akutpsyk ser annorlunda ut än mina?

lacedunlaced:

sedan vid utskrivningen fick man träffade en läkare i 1 min som man inte hade träffat tidigare och som inte verkade ha koll på ngt alls. typ bara "hejdå". psykologen som lade in mig var inte med mer.

precis så har det varit för min sambo. Det är alltid nya läkare och nya bedömningar utan att någon lyssnar varken på henne eller oss anhöriga.

Jag själv har haft en stående läkare i snart två år och det fungerar bra men jag kan inte förstå hur vi som bor i samma kommun i samma stad och tillochmed i samma lägenhet kan få så olika vård.