Mitt problem är att jag aldrig haft en seriös pojkvän.
Jag tycks bli kär i fel killar som inte kan besvara mina känslor och de killar som tycks "falla" för mig är inte seriösa.
Så... jag får nog spendera evigheten ensam med mig själv och sluta upp och dagdrömma om en själsfrände.
För de finns väl inte?
Du får mig verkligen att hoppas på framtiden >.>
Är det så himla brottom?
näe det är riktigt. dem finns inte
spaceFlea:
brottom
De finns, men bara ibland
Sahara_star:
För de finns väl inte?
Haha klart dem inte gör, vilken värld lever du i? ![[crazy]](/img/smilies/crazy.gif)
Optimism mitt i natten är sällsynt.
Bråttom, snarare en längtan att fylla ett tomrum i hjärtat. Eller nåt.
Känns lite väl orimligt att anta att man kommer vara ensam för alltid bara för att man aldrig haft en seriös pojkvän när man är 17, faktiskt. Såvida du inte har någon dödlig sjukdom eller är benägen att råka ut för allvarliga olyckor så har du förmodligen ett tag på dig.
Jag kan identifiera mig delvis i din beskrivning fast i ombytta roller, kille. Men precis som flera redan poängterat så är det väl inte särskilt bråttom ännu?
Har insett att det kommer när man slutar vänta och istället börjar leva.
Sahara_star:
Optimism mitt i natten är sällsynt.
Antar att det stämmer, har varit vaken sen klockan 05. =.=
Sahara_star:
jag får nog spendera evigheten ensam
Nej. Sluta tyck synd om dig själv.
Som någon skrev: det kommer när man slutar leta. (Inte för att jag lyckats, men jag tror det är så.)
Jag är den alla tjejer letar efter ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Sahara_star:
För de finns väl inte?
Nej.
