Ingen av den eftersom att jag inte är alkoholist än! Så jag drar gränsen där man inte kan sluta dricka ifall man vill.

Svårt att kommentera när alla alternativen är luddiga.

EDIT: Men ja, DoG har en poäng. Dock så tror ju en del missbrukare att de kan "sluta dricka när jag vill" fast än de inte kan.

2) Dricka på krogen/förfest med kompisar flera dagar i veckan

skulle inte kalla det alkoholism men det kommer ju troligtvis bli det efter ett tag

Jag kan dricka en öl hemma själv framför datorn och jag är inte alkis. Jag kan dricka en grogg också, det räknas inte som alkoholism här nere iallafall.

NE:

Alkoholberoende har samma grunddrag som annat beroende: ständigt sug efter alkohol, oförmåga att begränsa intaget (kontrollförlust) och fortsatt överkonsumtion trots negativa sociala verkningar och alkoholskador.

Ah, ok...

Jag sitter och funderar lite: jag dricker nästan aldrig när jag är ute o festar (man kan inte dansa om man är full), och alla vänner i stockholm är näst intill nykterister. Så de enda gångerna jag dricker med annat folk är när jag är o besöker min hembyhåla, eller på personalfester... vilket är väldigt sällan.

Men jag uppskattar ibland ett glas whiskey el. dyl på kvällen, vilket på något sätt känns mer lodigt än en krogrunda, även om jag antagligen intar mycket mindre alkohol i det förstnämnda exemplet.

Gifted:

Men jag uppskattar ibland ett glas whiskey el. dyl på kvällen

klart du ska dricka ett glas whiskey på kvällen.

3:an är jag.

dricker alkohol varje dag, men jag KAN sluta.
det vet jag eftersom jag inte pallade dricka nåra
dagar och då sket jag i det och hade inte ett enda sug då.

Alla och ingen. Det beror ju på!

jag_gillar_glass:

klart du ska dricka ett glas whiskey på kvällen.

Då så... Var ställde jag min 8-åriga Macleods single malt... ?

Gifted:

8-åriga Macleods single malt... ?

finner du att smaken är tillräckligt välutvecklad trots att den fortfarande är ett barn?

Tycker inget av det där är direkt missbruk, sålänge man kan avstå utan problem.

Jag är uppväxt med en far som drack varje fredag och lördag, men han ansåg inte att det var alkoholism eftersom han inte satt på bänken med A-lagarna, och för att han aldrig drack när han skulle köra dagen efter.
Det var så han tyckte att alkoholism var, och sålänge han var nykter på vardagar och hade en bostad så tyckte han att det minsann inte var tal om något alkoholproblem.

Dock drack han skrämmande mängder som han inte hanterade särskilt bra, och han kunde verkligen inte sluta dricka när han väl börjat. Det spelade ingen roll om vi bråkade, pratade och grät, han drack ändå tills allt var slut och hade inget stopp.
Jag kan inte minnas att han en enda gång hällde ut en öppnad öl och sade "Nej, nu vill jag inte ha mer". Inte en gång, på 15 år.

Han och mamma skilde sig för att hon ogillade hur han blev när han drack, och tyckte att det inte var värt att stanna om han inte ens ville avstå från alkoholen för henne.
Jag flyttade ifrån honom tillslut, mycket pågrund av att jag inte stod ut med hans fyllor.
Han söp alltså bort sin familj i princip. Trots att han inte drack en droppe på vardagar och alltid höll mig med hela kläder och mat på bordet.
Ändå var han fullt medveten om att både jag och mamma ansåg att drickandet var ett problem.

Det är synd att många, liksom min far, ser alkoholism som något som bara hemlösa och arbetslösa är.
Alkoholism finns i så många olika former.

Blablabla.

Gifted:

Då så... Var ställde jag min 8-åriga Macleods single malt... ?

Oj då, var det din? Jag tror det e den jag nyss slörpa i mig...

jag_gillar_glass:

finner du att smaken är tillräckligt välutvecklad trots att den fortfarande är ett barn?

Den är från Islay, så ja.

XMinGrönaLampaÄrDödX:

Det är synd att många, liksom min far, ser alkoholism som något som bara hemlösa och arbetslösa är.

Ja, det är verkligen sant.