Tjena!
Som rubriken lyder är min pappa "alkolist". Han dricker inte varje dag men på helgerna gör han. Han är den snällaste personen som finns när han är nykter. Men när han har fått i sig sprit är han en riktigt odräglig och nonchalant person som inte bryr sig om någon annan förutom sig själv och spriten. Nu i helgen fick jag och mina två brödrar nog utav hans beetende. Vi tog ett riktigt snack med han och vår pappa sa han skulle söka hjälp. (Han gick och pratade med en pskykolog för något år sedan men slutade med det när han mådde bättre, vilket han aldrig skulle slutat med för nu har han fallit tillbaka på ruta ett igen)
Mina två brödrar stack hemifrån för att komma iväg en stund medans jag stanna kvar hemma. Då jag förlorade min mamma i cancer för fyra år sen så har min pappa gjort allt för sina barn även om han har varit en idiot ibland. Mitt problem är att jag kan bara inte "glömma min pappa" då han är min trygghet och min hjälte. Och just nu känner jag att jag inte kan börja leva mitt liv, för jag går och funderar på om min pappa har det bra. Asså jag tänker mer på honom än vad jag tänker på mitt eget bästa. Han påverkar mitt sociala liv och mitt jobb då jag inte kan sova förens han har kommit hem säkert när han är ute och super. Och då kommer han hem ungefär klockan 4 på natten.
Jag har många nära i släkten som också har försökt prata med honom, och han lyssnar och slutar dricka i några veckor men sen börjar han igen.
Min fråga till er, vad hade ni gjort och vad tycker ni jag ska göra?
har lite likadant med förälder och alkohol att göra.
Tyvärr finns det inte så mycket man kan göra :/ Dom är vuxna människor som bestämer över sina egna liv.jag antar att det ända man egentligen kan göra är att prata med personen, som du/ni redan gjort. Att försöka hjälpa personen upp på rätt väg så mkt man kan, så länge den vill det och helt enkelt finnas där för den när den behöver/vill. Det är dock så jävla mkt jobbigare när det handlar om sina föräldrar än tex vänner.
I slutändan är det bara personen själv som faktiskt kan lösa problemet.
i många av dessa fall är det ju något som ligger bakom alkohol"missbruket". Alla personer läker och sörjer på olika sätt och tyvärr så går det i vissa fall utöver på andra. Det är jättesorligt hela grejen.
Om han mådde bättre av att gå till en pskykolog så tycker jag att han bör börja med det igen omgående. Och att när/om han börjar måbättre igen fortsätter att gå hos pskykologen.Länge. Han kan gå hos pskykologen i hela sitt liv ändå fast han inte mår dåligt för att undvika att falla tillbaks.
Jävligt tråkigt..
Nej tyvärr kan man inte göra något åt det utan han måste själv inse att han behöver hjälp. Men han kan ju liksom inte inse det själv utan man måste påpeka det. Jag hoppas iaf han tar tag i sitt liv nu för annars slutar det olyckligt för honom och så att jag och mina brödrar kan börja leva våra liv utan att alltid ha koll och vara oroliga för våra fassa. Egentligen vill jag bara sticka ifrån han och säga upp kontakten men jag är en för snäll människa och jag hade inte kunnat leva med det...
Jag vet inte vad som ligger bakom hans drickande. Jag har frågat han men han vet inte själv, han mår bättre när han dricker säger han.
Jag trodde först det var min mammas bortgång som utlöste detta problem men min farbror har fått slagit ner min pappa och släpat hem honom när dem var yngre. Han berättade också att han har varit såhär sen han var 20 år gammal. Jag fattar inte att min mamma kunde stå ut med honom i alla dem åren... :/
SimonSven: Min fråga till er, vad hade ni gjort och vad tycker ni jag ska göra?
Jag tycker att ni borde berätta för honom hur mycket ni oroar er och hur det tynger er och förstör ert eget mående. Han kanske skiter i sig själv, men om han vaknar upp och inser att han förstör ert liv så kanske det blir en väckarklocka som får honom att ta tag i sina problem.
Razor:
Jag tycker att ni borde berätta för honom hur mycket ni oroar er och hur det tynger er och förstör ert eget mående. Han kanske skiter i sig själv, men om han vaknar upp och inser att han förstör ert liv så kanske det blir en väckarklocka som får honom att ta tag i sina problem.
Jo vi berättade för honom idag att det tynger oss och att vi inte orkar med det längre om det skulle fortsätta. Att vi skulle sticka ifrån honom om han rör en droppe alkohol till så jag hoppas verkligen han fick sig en väckarklocka idag och börjar förbättra sig. För jag vill inte att den dagen kommer då jag måste tacka och ta förväl pga hans missbruk.
SimonSven: Jo vi berättade för honom idag att det tynger oss och att vi inte orkar med det längre om det skulle fortsätta. Att vi skulle sticka ifrån honom om han rör en droppe alkohol till så jag hoppas verkligen han fick sig en väckarklocka idag och börjar förbättra sig. För jag vill inte att den dagen kommer då jag måste tacka och ta förväl pga hans missbruk.
Okej det är bra att ni gjorde det tycker jag. Verkade han förstå att ni mår dåligt av hans beteende?
Razor:
Okej det är bra att ni gjorde det tycker jag. Verkade han förstå att ni mår dåligt av hans beteende?
Ja, han blir ju liksom ångerfull och ledsen (för stunden) men det är ju inte första gången han blir det och lovar att han aldrig mer ska dricka. Men han faller bara tillbaka efter några månader. vilket jag hoppas han inte kommer göra denna gången.
Min pappa tror ju liksom att allt är redan kört, typ det finns inget bra slut på detta. Men vi försöker ju förklara att det finns hjälp att få, att han kanske kommer leva i minst 30 år till, han har ju liksom så mycket framför sig. Tex den dagen han kanske blir farfar. Men min pappa ser inte det. Utan han lever dagen som den kommer utan att tänka positivt och framåt.
Jag känner själv att jag inte ser något positivt framöver i mitt liv (och jag har ju hela livet framför mig), så länge han dricker. Jag kan inte riktigt koppla av..
SimonSven: Ja, han blir ju liksom ångerfull och ledsen (för stunden) men det är ju inte första gången han blir det och lovar att han aldrig mer ska dricka. Men han faller bara tillbaka efter några månader. vilket jag hoppas han inte kommer göra denna gången
Jag tror inte att han klarar det själv. Det han skulle kunna lova er för att vara mer trovärdig i sitt löfte är att börja gå hos psykologen igen eller börja i nån AA grupp. Gör han inte det kommer han bara att falla tillbaka i missbruk, tyvärr. Kräv att han skaffar professionell hjälp och det på direkten, det är mitt tips.
SimonSven: Jag känner själv att jag inte ser något positivt framöver i mitt liv (och jag har ju hela livet framför mig), så länge han dricker. Jag kan inte riktigt koppla av..
Hur gammal är du? Det bästa för dig skulle vara att flytta därifrån så fort du får chansen. Han är en vuxen person och hans mående och liv är hans eget ansvar. Du är en fri individ och du har ett eget liv att leva.
Razor:
Jag tror inte att han klarar det själv. Det han skulle kunna lova er för att vara mer trovärdig i sitt löfte är att börja gå hos psykologen igen eller börja i nån AA grupp. Gör han inte det kommer han bara att falla tillbaka i missbruk, tyvärr. Kräv att han skaffar professionell hjälp och det på direkten, det är mitt tips.
Jag vet att han inte kommer klara det själv och han vet att vi finns och stöttar honom i alla lägen, Han måste bara själv inse att han behöver hjälp. För gör han inte det kommer han aldrig att kunna bli bättre.
På måndag har han lovat att han ska ringa till den psykolgen han gick till innan och förmodligen gå på AA-möte också.
Razor:
Hur gammal är du? Det bästa för dig skulle vara att flytta därifrån så fort du får chansen. Han är en vuxen person och hans mående och liv är hans eget ansvar. Du är en fri individ och du har ett eget liv att leva.
Jag är 19, blir 20 i år. Jo, det hade varit det bästa för mig. Men asså problemet är att det känns som jag inte kommer kunna flytta hemifrån så länge jag vet att han dricker :/
SimonSven: På måndag har han lovat att han ska ringa till den psykolgen han gick till innan och förmodligen gå på AA-möte också.
Det låter bra 
, en start i rätt riktning. Du ska veta att du och dina bröder är starka som har varit med om svårigheter men trots det väljer att kämpa vidare. Jag respekterar det!
SimonSven: Jag är 19, blir 20 i år. Jo, det hade varit det bästa för mig. Men asså problemet är att det känns som jag inte kommer kunna flytta hemifrån så länge jag vet att han dricker :/
Du tar ett väldigt stort ansvar för honom. 
Razor:
Det låter bra
ja 🙂
Ja, mina två bröder betyder allt för mig och utan dem hade man nog inte klarat sig :/
Och jag tackar för du respekterar det. Tro mig när jag säger att man har fått kämpa på med skola och allt annat samtidigt som man har en pappa som alkis
Razor:
Du tar ett väldigt stort ansvar för honom.
Ja det gör jag, redan som 13 år satt jag hemma och var orolig när han var ute. Men egentligen är det han som ska sitta hemma och vara orolig när jag var ute och festade. Man kan väl säga att vi har bytt lite roller, jag och min pappa.
