Jag är en tjej. Jag är 16 (på mitt 17:e) år. Mina föräldrar är religiösa. Inte jag. Jag har haft en väldigt jobbig känsla i bröstet och magen sen onsdag kväll. Den här känslan kommer i perioder nu har den suttit i ett par dagar och jag vet inte var jag ska ta vägen vem jag ska prata med eller hur jag kan få bort den.Som de flesta kanske vet så resulterar religiösa föräldrar och icke-religiösa ungdomar som lever i ett segregerat samhälle till en hel del lögner. Mina föräldrar är ändå väldigt tillmötesgående. För en svensk ungdom är detta fortfarande ingenting men för mig har dom kommit en lång väg. Min mamma har en tendens att få mig att känna mig som att jag är skit. Som jag sa jag ljuger mycket för mina föräldrar, inte för att jag tycker det jag gör är fel utan för att jag vet att dom tycker det. Vad jag ljuger om är när jag ska hem till min pojkvän eller när jag ska sova där. Mina föräldrar har precis börjat låta mig sova borta. Eller när jag ska dricka vilket händer sällan men då är jag med min pojkvän och sover med honom sen så lite samma sak. Jag säger att jag är med tjejkompisar. Min mamma vet mycket lite om mina "tjejkompisar". jag har bara sagt två tjejnamn på tjejer jag vet bor i det området och går på min skola men vi är inte vänner. Hon är inte dum. Hon känner på sig att jag ljuger, hon har bara inte "catchat" mig än. Hon säger att när dom väl catchar mig med en stor lögn så kommer jag få ångra. Hon lägger sig i mitt sociala liv, hon säger att jag går från kille till kille att jag inte har någon självrespekt, att jag skaffar nya vänner varje månad att jag bara är kompis med dåliga personer (inte fatt dom har gjort nåt särskilt dumt men hon gillar bara inte deras personlighet) hon säger att jag har dåligt självförtroende att jag bara försöker anpassa mig till andra, till alla svenska ungdomar osv osv. När jag säger till henne att hon inte ska lägga sig i mitt sociala liv säger hon att hon är min mamma och att hon måste se till att jag umgås med bra personer. Det är sådana saker som ger mig känslan jag beskrev i början. Jag går och har ångest i dagar, det är då jag faktiskt känner mig som skit att jag är en dålig person osv.Har jag rätt att ljuga för att jag vill leva som jag vill (efter mina egna värderingar)? Eller har dom rätt att sätta vilka regler dom vill eftersom dom är mina föräldrar? Men dom har ju ändå tillmötesgått mig och min storebror mycket. Men det är fortfarande inte på det här sättet jag vill leva, jag vill kunna tala sanning men ändå göra det jag vill med gott samvete. Sidenote: hon läste min dagbok hon krävde att få se bilderna på min systemkamera när jag sa att jag va ute med mina vänner men va med min pojkvän. Hon ville även se bilder på min mobil efter att jag kom hem från en fest där jag sov borta, hon krävde dock inte det. Det här blev allt för långt, jag ville bara skriva av mig.~otacksam muslim unge?
Menade sekulariserat inte segregerat
"Rätt att ljuga"...Det vågar jag inte svara ja eller nej på. Det är klart att du ska få umgås med personer du vill umgås med och leva ditt liv som du själv vill, men eftersom du inte är 18 och fortfarande bor hemma har dina föräldrar fortfarande makt över dig.
Om du var över 18 år och hade flyttat hemifrån hade detta varit mycket enklare. Då skulle de inte ha någon makt över dig alls. Då hade det varit fritt fram att leva hur du vill och det hade de bara fått acceptera.
Får lite intryck att din mamma försöker manipulera dig till att leva på det sätt hon tycker är rätt.
En tanke som dök upp i huvudet är att det kanske kan hjälpa om dina föräldrar får träffa dina vänner lite oftare så de vet mer vad det är för personer. (Men du kanske redan testat det, och detta är resultatet av det.)
Funderar lite på hur det skulle vara om du var öppen om ditt sociala liv, så de vet vilka du umgås med på den och den dagen. T.ex. berätta att du ska på en fest men inte dricka, kom hem nykter och i tid. Sådant bygger tillit som kan göra det lättare för dina föräldrar att acceptera ditt liv och umgänge. Nu verkar de inte veta vart du är och vilka du umgås med. Sådant gör föräldrar oroliga, och föräldrar är väldigt bra på att oroa sig.
Men då jag inte har stenkoll på religiösa värderingar -och framförallt inte dina föräldrars- så vet jag inte om det är att rekommendera. Men det är vad jag skulle gjort för mina icke-religiösa föräldrar om jag var i samma sits.
Det kanske är väldigt lätt för mig att sitta här och skriva, men jag tycker inte du ska må dåligt av det.
Visst, det är verkligen inte kul att ljuga och det krockar med föräldrar som ställt upp för en, men de måste acceptera att man är en egen individ, och inte deras nickedocka.
Hando:
"Rätt att ljuga"...Det vågar jag inte svara ja eller nej på. Det är klart att du ska få umgås med personer du vill umgås med och leva ditt liv som du själv vill, men eftersom du inte är 18 och fortfarande bor hemma har dina föräldrar fortfarande makt över dig.
Om du var över 18 år och hade flyttat hemifrån hade detta varit mycket enklare. Då skulle de inte ha någon makt över dig alls. Då hade det varit fritt fram att leva hur du vill och det hade de bara fått acceptera.
Får lite intryck att din mamma försöker manipulera dig till att leva på det sätt hon tycker är rätt.En tanke som dök upp i huvudet är att det kanske kan hjälpa om dina föräldrar får träffa dina vänner lite oftare så de vet mer vad det är för personer. (Men du kanske redan testat det, och detta är resultatet av det.)
Funderar lite på hur det skulle vara om du var öppen om ditt sociala liv, så de vet vilka du umgås med på den och den dagen. T.ex. berätta att du ska på en fest men inte dricka, kom hem nykter och i tid. Sådant bygger tillit som kan göra det lättare för dina föräldrar att acceptera ditt liv och umgänge. Nu verkar de inte veta vart du är och vilka du umgås med. Sådant gör föräldrar oroliga, och föräldrar är väldigt bra på att oroa sig.
Men då jag inte har stenkoll på religiösa värderingar -och framförallt inte dina föräldrars- så vet jag inte om det är att rekommendera. Men det är vad jag skulle gjort för mina icke-religiösa föräldrar om jag var i samma sits.Det kanske är väldigt lätt för mig att sitta här och skriva, men jag tycker inte du ska må dåligt av det.
Visst, det är verkligen inte kul att ljuga och det krockar med föräldrar som ställt upp för en, men de måste acceptera att man är en egen individ, och inte deras nickedocka.
För en gångs skull får man faktiskt ett meningsfullt svar som kan hjälpa en här. Tack så mycket och jag ska försöka tänka på det där att mina föräldrar får träffa mina vänner oftare. Jag har inga nära vänner alls som jag umgås med mycket hemma utan den ända är väl min pojkvän har mycket kompisar som man festar ihop med eller bara umgås med ute över dagen. Jag har dock lätt att prata med folk och lära känna nya vänner så det ska nog inte vara något problem. Jag ska försöka vara mer öppen om mitt sociala liv. Kanske säga att jag umgås med min pojkvän, hällre att dom vet sanningen men kanske inte gillar det så mycket än att dom kommer på mig med att ljuga och blir skit sura. Om dom vet att jag har kille blir de dock mer kontrollerande när jag säger att jag är med vänner och tror att jag är med honom hela tiden. Det är klurigt det här
Vit_afrikan:
För en gångs skull får man faktiskt ett meningsfullt svar som kan hjälpa en här. Tack så mycket och jag ska försöka tänka på det där att mina föräldrar får träffa mina vänner oftare. Jag har inga nära vänner alls som jag umgås med mycket hemma utan den ända är väl min pojkvän har mycket kompisar som man festar ihop med eller bara umgås med ute över dagen. Jag har dock lätt att prata med folk och lära känna nya vänner så det ska nog inte vara något problem. Jag ska försöka vara mer öppen om mitt sociala liv. Kanske säga att jag umgås med min pojkvän, hällre att dom vet sanningen men kanske inte gillar det så mycket än att dom kommer på mig med att ljuga och blir skit sura. Om dom vet att jag har kille blir de dock mer kontrollerande när jag säger att jag är med vänner och tror att jag är med honom hela tiden. Det är klurigt det här
Kul att man inte bara skriver trams.
Jag tror det kan vara bra att låta dina föräldrar träffa din pojkvän.
Om de kan träffa honom några gånger och få sig en uppfattning om hur han är kan det antagligen hjälpa, vettiga personer brukar -oftast- ha vettiga vänner.
De kan bli mer kontrollerande ja, men om de får gott intryck av honom (och kanske någon vän till honom) kanske de släpper lite på tyglarna om de ser att det är bra personer deras dotter/du umgås med.
För om de ändå är tillmötesgående som du skrev i första inlägget så tror jag (Känner ju inte dina föräldrar så gissar) att de kan acceptera att du umgås med honom/sover hos honom.
Ja det är viktigt att vara ärlig för sina föräldrar, men det är ibland klurigt exakt hur ärlig man ska vara.
Men du känner ju dina föräldrar bäst, så jag tror nog du kan hitta en bra balans .
Assalamu alaikum.
Dina föräldrar vill förmodligen bara ditt bästa. Jag tror definitivt att de blir oroliga för dig om du är så ung som 16 och hänger med personer som uppmuntrar dig till att festa, dricka osv, speciellt om dina föräldrar är religiösa och dessa är saker som de inte skulle acceptera från sin dotter.
Jag tycker personligen att du ska lyda dina föräldrar. Du är ung och begår misstag som du kanske ångrar om några år. Dina föräldrar har erfarenhet av att vara unga och att göra misstag, så om de rådgiver dig tycker jag du skall lyssna till deras råd och hålla dig borta ifrån vad de varnar dig för, även om du i dagsläget skiljer dig i åsikt från deras. Det är alltid bättre att lära sig från andras misstag än sina egna.
Ur ett islamiskt perspektiv är vi förpliktade att lyda och respektera våra föräldrar. Att ljuga för dem för att sedan gå och göra vad du vill bakom deras rygg är raka motsatsen. Jag har förstått att du inte är särskilt religiös, men om du bekänner dig till Islam bör du ändå försöka följa de fastställda reglerna. Och även om du inte är religiös borde din moral och etik säga åt dig att det är fel att ljuga, speciellt i ansiktet på dina föräldrar; de som försörjt för dig och tagit hand om dig under hela din uppväxt. Så nej syster, du har inte rätt till att ljuga inför din mor och far för att sedan leva efter dina egna värderingar, speciellt om dessa värderingar går emot vad Gud fastställt (t.ex. förbrukning av alkohol, umgänge med killar utanför äktenskapet, att festa etc). Gud vet vad som är bäst för dig. Och inte nog med att Islam förbjuder alkohol; inte ens enligt svensk lag får du dricka ännu. Så mitt råd till dig är att hålla dig borta ifrån detta.
Ja, dina föräldrar har rätt att sätta upp regler för sitt barn. Som muslimer är de förpliktade att föreskriva det goda och förbjuda det onda, vilket jag antar är just vad de försöker göra när de vill hålla dig borta från festande, pojkvänner och alkohol. Dina föräldrar har ansvar och rättigheter över dig, bland annat rättigheten att du ska lyda dem så länge det de anbefaller dig att göra eller förbjuder dig att göra inte går emot Islams lära. I ditt fall verkar det handla om att begå just förbjudna handlingar.
Så ja. Jag har gett dig ett svar på dina frågor, även om det kanske inte är svaren du vill ha. Förhoppningsvis tar du ändå åt dig av vad jag sagt och försöker att implementera detta sätt att tänka på. Wa assalamu alaikum.
Du är ung och bor fortfarande hemma, så din föräldrar har rätt att ha vissa regler för dig och delvis bestämma över dig, om vad du får göra och inte får göra och så. Men jag förstår att det kan kännas jobbigt, om du nu vill göra saker som du tror att dina föräldrar inte skulle vara helt okej med, men som du tycker känns okej, enligt hur du personligen tycker.
Men jag vet ändå inte precis, om det är en särskilt bra idé att ljuga för dina föräldrar, och att dölja saker för dem, jag är rädd att det bara skulle riskera att göra allt värre, som att dina föräldrar, om de får reda på det ändå, blir arga på dig. Och/eller ännu mer troligt, börjar lita sämre på dig, vilket jag tror att ofta kan leda till, att föräldrar blir ännu mer bestämda om vad barnen får göra och inte göra, och ännu mer noga med att vilja veta vad barnen gör och så.
Kanske kan du, istället för att ljuga, försöka prata med dina föräldrar lite, om hur du tycker och tänker. Berätta lite om vad för saker du vill göra och varför, och lite om hur du personligen känner inför det. Förklara lite om vad för fördelar du ser med det, och försök även förklara lite om hur dina värderingar ser ut. Ibland kan det säkert vara svårt för dina föräldrar, att förstå och sätta sig in i hur du känner varför du känner så, om de på vissa plan tänker på ett helt annat sätt än du. Då tänker jag att det nog kan bli lite lättare för dina föräldrar att förstå dig, om du förklarar lite för dem hur du tänker och känner, så att de förhoppningsvis lättare kan se det hela ur din synvinkel.
Vissa saker tänker jag även att det kanske kan vara bäst att ha tålamod med. Man behöver ju inte göra allt som känns intressant och lockande när man ännu är ung, vissa saker kan man ju vänta med tills man är lite äldre. Jag menar snart blir du ju äldre, och då kan du kanske flytta hemifrån. När du blivit vuxen och kanske flyttat hemifrån, kan du förhoppningsvis bestämma mer själv vad du ska göra och hur du ska leva.
Lycka till!
