Jag har själv social fobi och vill veta lite hur ni andra upplever det. Om ni är intresserade av att svara på några frågor får ni gärna kommentera så jag kan skicka frågorna till er. 🙂
Hej!
Jag vet inte säkert om jag har social fobi, men många delar stämmer in väldigt bra. Vad tycker du är jobbigast och hur yttrar det sig?
chloie:
Hej!Jag vet inte säkert om jag har social fobi, men många delar stämmer in väldigt bra. Vad tycker du är jobbigast och hur yttrar det sig?
En bra idé är att prata med en psykolog. 🙂
Jag vet inte riktigt någon specifik sak just nu som är jobbigast och hur det yttrar sig beror på situationen. Hur är det för dig? 🙂
Mollybolly: Hur är det för dig? 🙂
Jag går till en psykolog men ska bli flyttad till öppenpsykiatrin nu.
Jobbigast för mig är när jag får allas uppmärksamhet riktad mot mig i både små och stora grupper. Då blir jag oftast kallsvettig, röd i ansiktet och stressad, och självklart får jag även ångest. Dom situationerna är jobbigast när jag känner mig granskad och ifrågasatt även att jag vet att jag har rätt eller inte gör något fel alls.
Även situationer med nya människor eller för mycket folk kan ge mig ångestattacker och i värsta fall panikattacker. Så ja den värsta situationen jag kan tänka mig inom detta är att få all uppmärksamhet från många personer jag inte känner. Skulle troligtvis behöva lämna väldigt snabbt för att inte få en panikattack just där.
Jag går till en psykolog men ska bli flyttad till öppenpsykiatrin nu.
Jobbigast för mig är när jag får allas uppmärksamhet riktad mot mig i både små och stora grupper. Då blir jag oftast kallsvettig, röd i ansiktet och stressad, och självklart får jag även ångest. Dom situationerna är jobbigast när jag känner mig granskad och ifrågasatt även att jag vet att jag har rätt eller inte gör något fel alls.
Även situationer med nya människor eller för mycket folk kan ge mig ångestattacker och i värsta fall panikattacker. Så ja den värsta situationen jag kan tänka mig inom detta är att få all uppmärksamhet från många personer jag inte känner. Skulle troligtvis behöva lämna väldigt snabbt för att inte få en panikattack just där.
Usch då. Låter inte alls kul. 🙁 Men jag vet hur det är!
Tränar du på det eller låter du det vara?
Om du känner att du är på väg att få en attack, går du därifrån då eller vad gör du?
Mollybolly: Tränar du på det eller låter du det vara?
Om du känner att du är på väg att få en attack, går du därifrån då eller vad gör du?
Jag försöker att inte undvika situationer som jag tycker är obehagliga för jag vet att det troligtvis kommer leda till att det blir värre och att jag inte lär mig hantera det. Jag "utsätter mig" ganska mycket för social situationer för att jag vill klara av dom även om det ibland inte går så bra. Om jag känner att jag inte kan andas lugnt och få kontroll över ångesten går jag oftast ifrån situationen. Det skulle bara bli en värre attack om jag stannade kvar och fick den där, ibland kan jag dock lugna mig om jag går iväg en stund och sedan komma tillbaka några minuter senare.
Fick diagnosen social fobi för två år sen. Det var värre då, jag lämnade inte lägenheten.
Nu för tiden arbetar jag men är annars ganska ensam, har svårt för att behålla kontakter
eftersom jag periodvis går in i depression och då yttrar sig den sociala fobin mer. Jag svarar heller inte i telefon, men försöker bli bättre på det när familjen ringer. När vissa saker sker, exempelvis att jag glömmer lämna tillbaka en bok på bibloteket kan göra att hela jag låser mig. Jag vet om att jag bara kan gå dit och lämna den, men någonting i mig bara sätter stopp.
FruLiten:
Fick diagnosen social fobi för två år sen. Det var värre då, jag lämnade inte lägenheten.
Nu för tiden arbetar jag men är annars ganska ensam, har svårt för att behålla kontakter
eftersom jag periodvis går in i depression och då yttrar sig den sociala fobin mer. Jag svarar heller inte i telefon, men försöker bli bättre på det när familjen ringer. När vissa saker sker, exempelvis att jag glömmer lämna tillbaka en bok på bibloteket kan göra att hela jag låser mig. Jag vet om att jag bara kan gå dit och lämna den, men någonting i mig bara sätter stopp.
Jag förstår! 🙂 T.ex. med boken som du beskrev, skam skulle nog stoppa mig, eller att jag ''gjort fel''. Men egentligen är det ju bara huvudet som spelar. 🙂 Lust att svara på några frågor?
chloie:
Jag försöker att inte undvika situationer som jag tycker är obehagliga för jag vet att det troligtvis kommer leda till att det blir värre och att jag inte lär mig hantera det. Jag "utsätter mig" ganska mycket för social situationer för att jag vill klara av dom även om det ibland inte går så bra. Om jag känner att jag inte kan andas lugnt och få kontroll över ångesten går jag oftast ifrån situationen. Det skulle bara bli en värre attack om jag stannade kvar och fick den där, ibland kan jag dock lugna mig om jag går iväg en stund och sedan komma tillbaka några minuter senare.
Jag förstår! 🙂 Det är så man får göra, hur jobbigt det än är. Små steg är bättre än inga alls. 🙂 Vill du svara på några frågor?
Mollybolly: Vill du svara på några frågor?
Ja visst, om jag kan hjälpa till även att jag inte fått diagnosen!
chloie:
Jag försöker att inte undvika situationer som jag tycker är obehagliga för jag vet att det troligtvis kommer leda till att det blir värre och att jag inte lär mig hantera det.
FruLiten:
Fick diagnosen social fobi för två år sen.
Får jag använda det ni skriver om jag eventuellt skulle behöva det? 🙂
chloie:
Ja visst, om jag kan hjälpa till även att jag inte fått diagnosen!
Jo, men absolut. 🙂 Allting handlar om ångest och skam, det är ju det du beskriver också. 🙂 Tänkte göra ett arbete om det här och uppskattar att du vill svara!
Mollybolly: Jag förstår! 🙂 T.ex. med boken som du beskrev, skam skulle nog stoppa mig, eller att jag ''gjort fel''. Men egentligen är det ju bara huvudet som spelar. 🙂 Lust att svara på några frågor?
Ja. Jag har även problem med att komma tillbaka till jobbet/skolan om jag har varit hemma några dagar som sjuk, men det är också någon slags skamkänsla som du skriver. Försöker att inte tänka så negativt om allting men ibland känns det som att jag tänker extremt mycket och att det hindrar mig i mitt sociala liv.
Jag kan alltid försöka svara på dina frågor! Är det personligt intresse eller är det frågor för något slags skolarbete eller så?
FruLiten:
Ja. Jag har även problem med att komma tillbaka till jobbet/skolan om jag har varit hemma några dagar som sjuk, men det är också någon slags skamkänsla som du skriver. Försöker att inte tänka så negativt om allting men ibland känns det som att jag tänker extremt mycket och att det hindrar mig i mitt sociala liv.
Jag kan alltid försöka svara på dina frågor! Är det personligt intresse eller är det frågor för något slags skolarbete eller så?
Så är det för mig med, iaf när jag hade praktik. Till skolan hade jag inga problem, men praktikplatsen. Kändes som att dom trodde att man var sjuk för att det var praktik, så kallat praktikantsjukan. :p Det går så klart upp och ner. Det viktigaste är väl att man försöker! 🙂
Det är ett arbete. 🙂 Försöker samla in info om hur andra har det för att kunna jämföra o.s.v. 🙂
Mollybolly: Så är det för mig med, iaf när jag hade praktik. Till skolan hade jag inga problem, men praktikplatsen. Kändes som att dom trodde att man var sjuk för att det var praktik, så kallat praktikantsjukan. :p Det går så klart upp och ner. Det viktigaste är väl att man försöker! 🙂
Ja fy tusan. Hade också en praktikplats genom arbetsförmedlingen ett tag, sen blev jag riktigt kass och var tvungen att sticka hem, när jag sen hade flera missade samtal från min chef (som hade godkänt att jag gick hem) så fick jag panik. Det slutade med att jag aldrig mer gick dit. Men det var precis innan en depression jag hade hösten -12 så..
Jag ska kolla på frågorna och svara så gott jag kan! 
FruLiten:
Ja fy tusan. Hade också en praktikplats genom arbetsförmedlingen ett tag, sen blev jag riktigt kass och var tvungen att sticka hem, när jag sen hade flera missade samtal från min chef (som hade godkänt att jag gick hem) så fick jag panik. Det slutade med att jag aldrig mer gick dit. Men det var precis innan en depression jag hade hösten -12 så..
Jag ska kolla på frågorna och svara så gott jag kan!
Det är den vägen jag också tar, jag går aldrig dit igen. Men det är väl någon blandning av allting som gör att man helt enkelt inte kan gå dit igen. Och man mår hellre bra än att plågar sig på en praktikplats. En del arbetsplatser är jättebra och en del är jättekassa.
Då har jag en till fråga till dig, utöver dom jag skrev. Jättesnällt att du vill svara också. 🙂
Fick/Får du hjälp genom AF? 🙂
