Jag tycker allt känns meningslöst, jag hittar ingen mening med livet. Jag har en depression, har mycket ångest, panik och jag skadar mig själv. Jag får hjälp hos BUP, men det hjälper inte längre. Har ni nått tips om vad jag kan göra? Någon som har varit i samma situation? Skulle vara tacksam för svar!
mittliv: Jag får hjälp hos BUP, men det hjälper inte längre.
Varför hjälper det inte? Nåt som förändrats?
Jag tycker du ska prata med din BUP-kontakt och säga det, så kanske ni kan göra nåt annorlunda.
mittliv: Jag tycker allt känns meningslöst, jag hittar ingen mening med livet. Jag har en depression, har mycket ångest, panik och jag skadar mig själv. Jag får hjälp hos BUP, men det hjälper inte längre. Har ni nått tips om vad jag kan göra? Någon som har varit i samma situation? Skulle vara tacksam för svar!
Det är många som har varit i liknande situation, och många som fortfarande är det. Du är inte ensam, det kanske kan hjälpa att du vet det. Jag själv går in och ut ur depressioner och ångest så jag vet hur man ser på det hela från de olika perspektiven. När det är svart så tror man att det bara finns svart, och att det ljusa är ett falskt minne. När man mår bättre förstår man istället inte hur man kunde vara så negativ till allt.
Ett råd är att aldrig ge upp. Du ser ingen mening just nu, och allt känns förmodligen svart, men det finns en väg ut. En väg som är unik för just dig. Det enda som du behöver veta är att du behöver fortsätta kämpa tills ser ljuset. Håll ut. <3
Har något förändrats på sistone som har gjort det hela värre?
Run Riot:
Varför hjälper det inte? Nåt som förändrats?
Jag tycker du ska prata med din BUP-kontakt och säga det, så kanske ni kan göra nåt annorlunda.
De förstår mig inte riktigt, och jag vågat inte heller säga som det är, för jag vill inte att mina föräldrar ska få veta.
Razor:
Det är många som har varit i liknande situation, och många som fortfarande är det. Du är inte ensam, det kanske kan hjälpa att du vet det. Jag själv går in och ut ur depressioner och ångest så jag vet hur man ser på det hela från de olika perspektiven. När det är svart så tror man att det bara finns svart, och att det ljusa är ett falskt minne. När man mår bättre förstår man istället inte hur man kunde vara så negativ till allt.Ett råd är att aldrig ge upp. Du ser ingen mening just nu, och allt känns förmodligen svart, men det finns en väg ut. En väg som är unik för just dig. Det enda som du behöver veta är att du behöver fortsätta kämpa tills ser ljuset. Håll ut. <3
Har något förändrats på sistone som har gjort det hela värre?
Ska försöka att kämpa! <3Nej, det känns som att allt blir värre och värre för varje dag..
mittliv: Ska försöka att kämpa! <3
Bra! Blir glad av att se att glöden är kvar. Kampviljan är det enda som kan få dig ur det här mörkret. Lita på den, en dag kommer den ha lyckats ta dig ända fram!
mittliv: Nej, det känns som att allt blir värre och värre för varje dag..
Hm, vilket är det största problemet just nu? Man behöver ta en sak i taget för att inte drunkna i all skit.
Kanske du inte har träffat rätt kontaktperson? Det är väldigt viktigt för att kunna komma framåt, åt rätt håll. Och du måste vara ärlig med det. Alla psykologer osv förstår detta också. Vad är din åsikt om antidepressiva? Det har hjälpt mig enormt. Lycka till!
Ibland
Razor:
Bra! Blir glad av att se att glöden är kvar. Kampviljan är det enda som kan få dig ur det här mörkret. Lita på den, en dag kommer den ha lyckats ta dig ända fram!Hm, vilket är det största problemet just nu? Man behöver ta en sak i taget för att inte drunkna i all skit.
Alltså jag vet inte själv, men det är nog hur jag känner att jag inte har ork til något och att jag börjar tappa kontrollen om allt.
24/7:
Kanske du inte har träffat rätt kontaktperson? Det är väldigt viktigt för att kunna komma framåt, åt rätt håll. Och du måste vara ärlig med det. Alla psykologer osv förstår detta också. Vad är din åsikt om antidepressiva? Det har hjälpt mig enormt. Lycka till!Ibland
Jag har inte ätit antidepressiva så länge, en vecka. Så jag kan inte sägs så mycket om det. Men jag hoppas ju såklart att de hjälper.
mittliv:
Jag tycker allt känns meningslöst, jag hittar ingen mening med livet. Jag har en depression, har mycket ångest, panik och jag skadar mig själv. Jag får hjälp hos BUP, men det hjälper inte längre. Har ni nått tips om vad jag kan göra? Någon som har varit i samma situation? Skulle vara tacksam för svar!
Förstår dig precis. Känner också ingen mening med livet. Har ångest hela tiden och lite panikkänsla. Jag går hos en kurator, det kan vara skönt att få prata med någon men sånt tar tid. Det blir inte bra bara sådär. Vet inte riktigt vad man kan göra. Det som behövs är väl kärlek och bekräftelse för att känna sig värdig.. Kanske man kan börja syssla med något som får en att känna sig som en del av gemenskapen. Eller prata med någon med liknande problem, så som vi gör nu typ? 🙂
är i samma situation men lägger hellre pengar på annat (såsom mat och hyra) än dyra psykologer och piller
det är inte du som ska till östersund
Känner samma sak. Kanske låter sjukt. Men det kan funka om man skaffar ett djur eller en vän som man får en stark relation till! Du får gärna mejla mig! ☻
sommargåvan:
Förstår dig precis. Känner också ingen mening med livet. Har ångest hela tiden och lite panikkänsla. Jag går hos en kurator, det kan vara skönt att få prata med någon men sånt tar tid. Det blir inte bra bara sådär. Vet inte riktigt vad man kan göra. Det som behövs är väl kärlek och bekräftelse för att känna sig värdig.. Kanske man kan börja syssla med något som får en att känna sig som en del av gemenskapen. Eller prata med någon med liknande problem, så som vi gör nu typ? 🙂
Men hon jag går och pratar med på BUP, förstår mig inte och jag tycker det är jobbigt att prata med henne. Jag ska be att få byta kontaktperson. Ja skulle gärna vilja prata med dig om du skulle vilja 🙂
mittliv:
Jag tycker allt känns meningslöst, jag hittar ingen mening med livet. Jag har en depression, har mycket ångest, panik och jag skadar mig själv. Jag får hjälp hos BUP, men det hjälper inte längre. Har ni nått tips om vad jag kan göra? Någon som har varit i samma situation? Skulle vara tacksam för svar!
Gick till BUP från att jag var 4 år tills jag fyllde 18. Det hjälpte inte mig ett skit. Det som är mest deprimerande är att jag fortfarande är självmordsbenägen..