hejj:

Men det behöver ju inte vara personer från klassen, inte ens från skolan där du går. Kan/vill du inte börja på någon aktivitet? Har du något speciellt intresse? Livet kan kännas rätt inrutat när man går i skolan, men i själva verket finns det hur mycket som helst!

Jo, det vet jag. Jag skulle väl kunna hitta kompisar om jag försökte mer men det är tyvärr så att jag känner mig så tom och tråkig. Jag stänger ute mycket av det sociala och jag orkar inte ens syssla med mina intressen just nu.

hejj:

Men man kan faktiskt vara ledsen utan att för den skull fastna i negativitet. Det är fullt möjligt att känna sig nedstämd men ändå försöka se positivt på tillvaron. Det är lättare sagt än gjort, precis som med så mycket annat, men det går. På något sätt går det.

Ja det mesta är väl möjligt bara man har viljan, ibland behöver man bara lite hjälp på traven.

hejj:

Men så ska du inte känna! Visst det finns alltid de som har det värre, men vad spelar det för roll för dig? Ibland får man vara lite självisk... Om man mår dåligt över något är det ingen idé att tänka "det finns de som har det värre, så jag borde inte känna såhär" Det faktum att andra har det sämre är ingen mirakelkur mot ens eget lidande.

Jag är dålig på att visa att jag är ledsen, det känns fel helt enkelt. Men jag får väl försöka att sluta tänka på andras elände när jag känner mig nedstämd.

hejj:

Nej, det är inte det. Men jag vill inte "visa mig svag", även fast man är stark egentligen. Jag vill klara mig själv fast jag vet att det inte alltid är möjligt. Jag har tänkt att jag inte vill ha någon hjälp utan att jag vill ta tag i mitt liv på egen hand, men insett att det inte går.

Du borde ha någon att anförtro dig till. Det känns värre att vara ensam och inte klara av det man vill, än att prata med andra och få den hjälp man behöver av dem.

hejj:

Jag förstår att du vill tillbaka dit. Men det är inte så jättebra att förlita sin trygghet till någon annan, eller vad man ska säga? Visst människor behöver varandra, men man behöver också ha en inre trygghet att förlita sig på. Att man känner sig trygg i sig själv

Det är helt sant. Jag gör mycket för att kunna se trygghet i mig själv, men jag hatar ensamhet. Jag har varit ensam länge nog i mitt liv så jag vet att jag kan klara mig på egen hand. Att vara ensam och trygg är ingenting jag skulle välja istället för att vara tillsammans och trygg, även om det kanske inte är så bra.

hejj:

Det är inte lätt när man svävar omkring i det okända (när man känner att man inte riktigt har fast mark under fötterna), men du måste lita på dig, lita på att du har orken att hitta nya människor som kan förgylla ditt liv.

Det som får mig att reagera på det här viset är nog att jag mådde så dåligt innan jag träffade henne och det känns som att mitt glada jag förgick när hon försvann.
Det ska dock inte få hindra mig. Bara jag finner någon som jag trivs med så blir jag nog glad, och då kommer jag kunna göra sådant jag tycker om samtidigt som jag kan träffa fler människor.

Hur går det för dig, har du hittat någon ännu som du kan tänkas trivas med?

ebert två:

Jag skulle väl kunna hitta kompisar om jag försökte mer men det är tyvärr så att jag känner mig så tom och tråkig.

Det blir en ond cirkel. Du känner dig tom och tråkig, och därför vill du inte göra någonting, vilket i sin tur leder till att du känner dig ännu mer tom och tråkig. Har jag rätt?

ebert två:

Ja det mesta är väl möjligt bara man har viljan, ibland behöver man bara lite hjälp på traven.

Och hjälp finns att få.

ebert två:

Jag är dålig på att visa att jag är ledsen, det känns fel helt enkelt. Men jag får väl försöka att sluta tänka på andras elände när jag känner mig nedstämd.

Du får göra så. Försök.

ebert två:

Du borde ha någon att anförtro dig till.

Jag vet, jag kommer få det snart. Det kommer bli bra.

ebert två:

Jag gör mycket för att kunna se trygghet i mig själv, men jag hatar ensamhet.

Jag med. Ibland känner jag att jag bara vill ge upp, för det verkar ändå inte som att jag kan få vänner. Och ja, man vill hellre vara tillsammans och trygg än ensam och trygg. Det tror jag att de allra flesta vill.

ebert två:

Det som får mig att reagera på det här viset är nog att jag mådde så dåligt innan jag träffade henne och det känns som att mitt glada jag förgick när hon försvann.

Känns det som att hon typ räddade dig?
För att hitta någon du trivs med måste du försöka strunta i att du känner dig tråkig. För som jag skrev i början; det blir en ond cirkel.

ebert två:

Hur går det för dig, har du hittat någon ännu som du kan tänkas trivas med?

Nej, och det känns inte som att jag kommer göra det på ett bra tag. Förutom någon professionell då. Men det är ju ett steg på vägen 🙂

hejj:

Det blir en ond cirkel. Du känner dig tom och tråkig, och därför vill du inte göra någonting, vilket i sin tur leder till att du känner dig ännu mer tom och tråkig. Har jag rätt?

Har inte tänkt på det så, men ja ungefär.

hejj:

Jag med. Ibland känner jag att jag bara vill ge upp, för det verkar ändå inte som att jag kan få vänner. Och ja, man vill hellre vara tillsammans och trygg än ensam och trygg. Det tror jag att de allra flesta vill.

Vad lustigt, det var precis sådär jag tänkte och fortfarande tänker ibland. Men det är ungefär när man ger upp som man blir överraskad.

hejj:

Känns det som att hon typ räddade dig?
För att hitta någon du trivs med måste du försöka strunta i att du känner dig tråkig. För som jag skrev i början; det blir en ond cirkel.

Hon räddade mig, jag räddade henne.
Ja jag måste verkligen börja trivas mer med mig själv så att andra kan vilja prata med mig.

hejj:

Nej, och det känns inte som att jag kommer göra det på ett bra tag. Förutom någon professionell då. Men det är ju ett steg på vägen 🙂

Vad tråkigt.. men bättre sent än aldrig. Ja, professionella är ju också människor som har unika tankar. Det är någon som kan ge närhet.

Jag funderar på att också prata med någon psykolog/kurator eller liknande. För jag tror inte att jag kan ta mig ur allt själv. Speciellt inte som det ser ut nu med en helt främmande skola där ingenting är som det brukar.

ebert två:

Vad lustigt, det var precis sådär jag tänkte och fortfarande tänker ibland. Men det är ungefär när man ger upp som man blir överraskad.

Jag "slutar inte" ge upp (uttryckte mig lite konstigt där) för att jag blir överraskad. Det är mer för att jag försöker vara förnuftig. Jag vet ju att någon gång, även fast det kanske dröjer länge, kommer jag att få ordning på liv. Men jag vet också att jag måste anstränga mig hårt, och det är det som ibland får mig att vilja ge upp.
Fast det kan förstås vara så som du säger också. Att man blir överraskad.

ebert två:

Ja jag måste verkligen börja trivas mer med mig själv så att andra kan vilja prata med mig.

Och viljan. Glöm inte viljan. Det är en sak att veta vad man måste göra, en annan sak att verkligen vilja göra det. Men det är ju så, det kan kännas lite som ett tvång att gå igenom vissa saker. Man måste bara hålla i minnet anledningen till varför man gör det.

ebert två:

Vad tråkigt.. men bättre sent än aldrig.

Visst. Jag är fast besluten att göra det här. Hur "onda" tankarna (och känslorna) är blir ibland. Viljan att må bra är starkare än viljan att hålla fast vid tryggheten, faktiskt.

ebert två:

Jag funderar på att också prata med någon psykolog/kurator eller liknande. För jag tror inte att jag kan ta mig ur allt själv.

Bra! Det är starkt att erkänna att man behöver hjälp. Lycka till nu vännen 🙂

hejj:

Jag vet ju att någon gång, även fast det kanske dröjer länge, kommer jag att få ordning på liv. Men jag vet också att jag måste anstränga mig hårt, och det är det som ibland får mig att vilja ge upp

Du kommer få ordning på ditt liv, du kommer anstränga dig hårt och uppnå det du vill. Om du lägger hälften så mycket energi, som du lägger ner tid på svar till mig, på att skapa kontakter då kommer du att kunna få mycket goda vänner.

hejj:

Och viljan. Glöm inte viljan. Det är en sak att veta vad man måste göra, en annan sak att verkligen vilja göra det. Men det är ju så, det kan kännas lite som ett tvång att gå igenom vissa saker. Man måste bara hålla i minnet anledningen till varför man gör det.

Jag vill trivas med mig själv, så jag ska nog klara av det här. Mycket av det du säger kan du ta nytta av själv, och det både hoppas och tror jag att du gör.

hejj:

Visst. Jag är fast besluten att göra det här. Hur "onda" tankarna (och känslorna) är blir ibland. Viljan att må bra är starkare än viljan att hålla fast vid tryggheten, faktiskt.

Underbart bra!

hejj:

Det är starkt att erkänna att man behöver hjälp. Lycka till nu vännen 🙂

Jag säger detsamma, jag önskar dig allt väl.
🙂

ebert två:

Jag säger detsamma, jag önskar dig allt väl.

Tack!