serreferre:
du kan ju inte påstå att en person med en kronisk sjukdom eller ett handikapp har samma förutsättningar som dig i livet?
Det är inte det h*n gör heller.
serreferre:
Man kan aldrig få samma förutsättningar att lyckas här i livet, du kan ju inte påstå att en person med en kronisk sjukdom eller ett handikapp har samma förutsättningar som dig i livet?
jo, det var just det jag menade med att man kompenserar för missgynnande förhållanden. ifall någon t.ex. inte har fungerande ben, då ger man honom/henne en rullstol, tillgång till hissar, ramper och liknande. man jämnar därmed ut klyftorna.
iosib:
jo, det var just det jag menade med att man kompenserar för missgynnande förhållanden. ifall någon t.ex. inte har fungerande ben, då ger man honom/henne en rullstol, tillgång till hissar, ramper och liknande. man jämnar därmed ut klyftorna.
Okej, jag respekterar din åsikt. Men låter inte största möjliga lycka för störst antal människor jävlig mycket enklare?
serreferre:
Okej, jag respekterar din åsikt. Men låter inte största möjliga lycka för störst antal människor jävlig mycket enklare?
utilitarism är hjärtlöst. enligt mig låter största möjliga lycka för ALLA människor bättre även ifall det betyder att denna lycka är en aning mindre.
iosib:
utilitarism är hjärtlöst. enligt mig låter största möjliga lycka för ALLA människor bättre även ifall det betyder att denna lycka är en aning mindre.
Okej, utilitarismen har 300 år på nacken men den är långt ifrån förlegad. Lyckan kommer alltid vara omöjlig att fånga för alla! eller?
serreferre:
Okej, utilitarismen har 300 år på nacken men den är långt ifrån förlegad.
jag sa inte att den är förlegad, det är nödvändigt med utilitarism vid vissa tillfällen. dock är det inte en lära att bygga upp ett samhälle kring.
genom utilitarism kan man maximera lyckan för ett begränsat antal individer och därmed den totala lyckan, ja. jag anser bara att det är viktigare att lyckan per person hålls på högsta nivån möjlig än att man säkrar en maximal total lyckonivå som inte alla kan nå.
sedan är den förstås ens egna värderingar som bestämmer om man hellre vill leva i ett samhälle där man kan nå maximal lycka eller i ett där alla är lika lyckliga, om än på en lägre nivå. jag föredrar det senare alternativet.
Tråden låst på grund av inaktivitet
