Grät när Harry Potter fick komma till Hogwarts också. Blev så lycklig för hans skull eller något.

Sen storbölade (hulkade) jag till New Moon. Under Bellas ångestattacker om nätterna efter att Eddy lämnat henne alldeles själv i skogen.

Har generellt väldigt lätt för att bli gråtfärdig, oftast för saker är fina, ibland när saker är hemska. Ibland bara för att jag känner för mycket på en gång. Då känns det lite gråtigt. Så då gäller detta även när jag ser på film.

Om jag vore ensam skulle jag nog nästan gråtit lite när det var en förlossning i solsidan. Fucking jävla solsidan, det är det inte till för. Usch. Skäms på mig. Eftersom det skulle vara pinsamt till och med inför min pojkvän så tror jag att jag höll mig. Men det kändes i halsen.

(men det är fint när ett liv kommer till världen, liksom! )

gråter också jättelätt.
tänker ibland på mig sj & känner igen mig, tar ett djupt andetag och faller ihop då. låter verkligen som ett riktigt djävla cp då... Att jag också låter som min mamma emellanåt, när jag Huttrar, gör det endast värre.

Senast grät jag över ett gammalt avsnitt av OC.
Fy.

Kan nog bli lite blöt i ögat om jag sitter ensam och ser på något ostigt och fint.
Men storböla? Nej.
Fäller högst en tår.

Har gråtit till Smallville, det är närmast en bedrift.

ja. det är skönt.

Har aldrig gjort riktigt, men skulle nog kunna om jag valde att se ledsamma filmer när jag själv var nedstämd.

Förstår dock inte hur det är ett problem.

Nja alltså, jag är ju man

Jag är så i perioder.

Nachac:

Förstår dock inte hur det är ett problem.

Inte mycket man förstår här i livet.

Renesmee:

Inte mycket man förstår här i livet.