Jag är en person med pronomen hon/henne och jag har en livmoder och sminkar, klär, och klipper håret i en stil som normens tjejer "ska se ut".
Jag umgås med människor jag tycker är trevliga, snälla och gör mig glad (går inte efter kön/identitet/utseende). Vissa av mina kompisar är transpersoner och de är schysta och så men ibland känner jag mig utfryst och hatad eftersom att jag inte är transexuell.. Jag blir avbruten med anledningar som "det där är inte interessant eftersom att jag är trans och du är en cis tjej" och jättemånga andra anledningar. 
Ibland går mina bästavänner emot eller nonchalerar mig för att jag är hetro och följer normer.
Det jag vill säga är att jag blir ledsen, jag vill inte ljuga och byta pronomen, stil eller låssas vara kär i någon jag inte är bara för att bli accepterad av mina kompisar.
I skolan kämpar jag ständigt mot alla homofober och människor som tex säger att "det finns bara två kön, killar ska inte ha smink, jävla Bög han är, usch är du femenist, pronomen hen är ju löjligt, mm" och när jag sedan kommer till mina andra kompisar så dras jag över samma linje som de människor vars åsikter jag kämpar emot.
Jag hatar när folk inte accepterar andra, jag ogillar att folk är homofober och vill bara att alla ska fatta att det är OK att vara exakt vem en vill och vara tsm med vem en vill!!
Mina kompisar som är transpersoner måste acceptera mig för att jag gillar det sätt jag klär mig på, de måste acceptera mitt pronomen och mina val jag gör i mitt liv, jag tvingar inte dem att sätta på sig andra kläder, börja eller sluta sminka sig eller byta pronomen för att jag ska acceptera dem. 
SNÄLLA KAN ALLA BARA ACCEPTERA ANDRAS VAL och jag bryr mig inte mindre om transsexuella personerna bara för att jag är en person som gör det jag gillar och ser ut som jag vill, det många kallar cis tjej.