sandylocker91:
å jag har tyvärr inga råd att ge... får bara orka ta sig igenom ångesten, om den nu vill försvinna
Klart den försvinner. Det går fler tåg ska du se 🙂
sandylocker91: Sitter hemma och ugglar
Vi ugglar upp stämningen vart vi än kommer.
Det spelar ingen roll om du går ut och klubbar, det är vad du känner som är det väsentliga. Gör saker du mår bra av bara.
Hmm det har nog pågått i cirka 5 år (sen jag gick i 9an), känt att jag missar massa skit. Har periodvis mått mycket dåligt med depressioner etc och då har jag inte alls haft en tanke på att ens vilja gå ut, men nu när jag börjat må bättre vill jag ge mig ut igen. Känner bara ett sjukt hat mot mig själv som inte tar vara på att gå ut när jag väl mår bra osv osv
Hm, ja jag känner igen mig i det. Var deprimerad på högstadiet och ledde till att den tiden och början på gymnasiet gick skit :/ Så "isolerade" mig då och missa massa 🙁
Men du mår bättre nu då? Då kommer det nog komma tillbaka att du kommer ut, får försöka bara att inte vara så hård mot dig själv, även om det är lättare sagt än gjort :/ Kanske börja lite i taget? Så kommer du säkert vara igång sen igen 🙂
sandylocker91:
okej, det är ju vad man själv väljer att göra. men du får aldrig ångest för att du missar nått/känner dig onormal etc?
Nepp. Jag har det andra problemet, med min mor och far som klagar på att jag sitter vid dator hela tiden.
var glad att du nt är fkpaw iaf
rulltorta :
Hm, ja jag känner igen mig i det. Var deprimerad på högstadiet och ledde till att den tiden och början på gymnasiet gick skit :/ Så "isolerade" mig då och missa massa 🙁
Men du mår bättre nu då? Då kommer det nog komma tillbaka att du kommer ut, får försöka bara att inte vara så hård mot dig själv, även om det är lättare sagt än gjort :/ Kanske börja lite i taget? Så kommer du säkert vara igång sen igen 🙂
ja kanske, men känner ändå denna ilande ångest och det är den som gör mig helt maktlös. Men ja som du säger är det bara att kämpa på, får väl se till att tacka ja nästa gång.
sandylocker91:
ja kanske, men känner ändå denna ilande ångest och det är den som gör mig helt maktlös. Men ja som du säger är det bara att kämpa på, får väl se till att tacka ja nästa gång.
Jo det är ju så :/ Jäkla ångest är inte att leka med! Precis, försök med nåt lugnt först kanske eller så 🙂 Vet dina vänner hur du känner?
Om du får sån ångest kring saker ofta så skulle jag nog föreslå att du går och pratar med någon. Låter jättejobbigt!
Fingerprints:
Om du får sån ångest kring saker ofta så skulle jag nog föreslå att du går och pratar med någon. Låter jättejobbigt!
Tack för omtanken! Går och pratar med en psykolog,
men ibland hjälper inte ens det (o definitivt inte när det är flera dagar kvar tills jag ska dit)
rulltorta :
Jo det är ju så :/ Jäkla ångest är inte att leka med! Precis, försök med nåt lugnt först kanske eller så 🙂 Vet dina vänner hur du känner?
Har berättat lite lätt för de närmsta, men känner mig lika dum och värdelös för det när jag missar saker av egen vilja
har börjat vänja mig vid tanken på en sån ålderdom. Tror att det är det bästa en kan göra när livet bara rinner mellan fingrarna. förbereda sig mentalt. under tiden kan en psykolog eller liknande person vara bra att tala med.
om det bara är det här du har ångest över låter det som något som är väldigt lätt att göra något åt.
gå ut mer
problem solved.
är ångesten i sig ett problem: sök hjälp för den
Du gör en höna av en fjäder. Nu vet jag ju inte hur gammal du är, men världen kommer inte gå under för dig för att du stannade hemma en kväll. Ibland får man andra känslor när det är försent. Det är fullkomligt normalt. Du behöver inte piska dig själv så hårt för något så litet.
