Tycker det är dags för dig att växa upp. För det första måste du kunna säga nej till dina vänner. Du bestämmer själv hur mkt pengar du vill slösa. Dina vänner försvinner inte av att säga nej till saker o ting ibland. Vill de slösa men inte du, då vill du inte. Löjligt att falla för grupptrycket bara för att dom vill något du inte vill.

Din hund är din hund. Din hund är ingen 2årig baby, den klarar sig ensam ett bra tag. Du måste alltid komma i första hand. När du har tid över, ge hunden din kärlek och närhet men du ska inte låta ditt vanliga liv komma i kläm pga en hund. Kan du inte passa en hund så bör du inte ha en hund. Du kommer i första hand, din hund i andra hand.

Du har all tid i världen att skaffa ett körkort, ett jobb tackar man inte nej till bara för att ta ett körkort. Det är inte alltid lätt att hitta ett arbete och finner man ett så bör man ta det också. Varför tar du inte ditt körkort när du har mer tid över? Du låter det komma i kläm med ditt jobb.

Du måste växa upp och lära dig säga nej och att disponera din tid bättre. Din träning blir lidande och du mår dåligt. Det är du själv som väljer detta. Det är du själv som gör det här mot dig själv.

grisanfall:

Jag känner ingen motivation till någonting, absolut ingenting, jag vill bara dö, för det känns som det är det ända "rätta"

Så Är Det För Mig Med. Utom Att Det Inte Känns Rätt Att Dö Heller.

Jag Vet Inte Hur Man Ska Tänka.

Vattumans Svar Är Skit.

grisanfall:

Jag har inget jobb, för jag vill satsa på körkortsteorin och då kommer jobb i vägen.

kanske är det ej det rätta att helt strunta i jobb för att hårdsatsa på en grej? kanske är det värt att skaffa sig ett jobb och låta körkortet ta lite längre tid?

grisanfall:

hunden

du har ju ett otroligt ansvar... frågan är om det är värt att ha det så i åtminstone några år till. kanske var det för förhastat? kanske har du någon familjemedlem som kan ta hand om hunden då och då?

när hunden har blivit ett hinder för dig att leva ditt liv du vill så tycker jag de tär dags att börja fundera på alternativ, inte så att du ska AVLIVA ditt hjärta men du fattar

grisanfall:

Vännerna som får mig att äta onyttigt och festa och slöa allt för mycket, som gör att de viktigaste inte blir gjort.

men hur viktigt är inte dina vänner egentligen? skulle du må bättre av att vara ensam?

och det är inte så att de mosar in onyttigheter i din mun och tvingar dig att festa, helt ditt val

grisanfall:

styrs av många tvångstankar - därav all ångest

vad för tvångstankar?

grisanfall:

För jag gör verkligen allt för att inte tappa greppet om mina drömmar och försöker alltid att sträva efter dom.

det är bra! ge inte upp

grisanfall:

vet att detta kanske låter extremt löjligt i era öron. men var snälla..

nej! det gör det inte

grisanfall:

Vännerna som får mig att äta onyttigt och festa och slöa allt för mycket, som gör att de viktigaste inte blir gjort.

Det är svårt det här med grupptryck.. men försök säga ifrån. Fast du borde ta tag i ditt kontrollbehov behov ocskså, måste vara fruktansvärt svårt att leva med. Det är inget fel i att festa och slöa (och äta onyttigt, ibland :p) men du har ju hund och så vill du träna. Du får helt enkelt prioritera lite.

Tack till alla som faktiskt svarade på denna tråd, förväntade mig inte alls det.

Vattumannen, Jag håller med dig fullt ut, jag måste sluta leva i min fantasivärld och förstå att jag lever i verkligheten. Jag skrev detta av ren ångest och ville få ut mina känslor på något sätt, där någon även kunde höra mig som kan ge mig ett svar. Och jag behöver ett "wake up call" för jag är väl medveten om min livssituation och hur jag beter mig och hur jag är som person. Jag ursäktar mig för små saker så det känns lättare för mig att må som jag gör.

Jag har allt planerat, jag vet hur jag ska lägga upp allting, för att få allting att fungera. Jag klarar av väldigt mycket och jag är faktiskt inte den som är omognast av dom alla. Jag skrev väldigt lite av det jag har varit med om, och vad som mer tynger mig och en del saker har jag inte kunnat kommit över ännu.

ibland tror jag att jag har förstora krav på mig själv, på livet, att allting måste vara perfekt annars så duger det inte. Jag har sämst självförtroende och självkänsla och har väldigt mycket ilska inom mig.

men jag tror det är den här besattheten av att ha kontroll som gör att jag har ångest hela tiden, att jag vill vara perfekt.

tack för era svar. nu skäms jag lite, vad patetiskt av mig att skapa tråden... hehe

Lounge:

nej! det gör det inte

Tack för att du skriver och svarat så snällt. Det här med relationer har aldrig varit min grej. Jag har så svårt för att släppa in människor i mitt liv, speciellt om de har kommit in allt för nära. Jag är bara så extremt rädd att förlora dom, det känns som att de glömmer mig om jag inte är med dom, som att jag inte betyder lika viktigt mycket för dom som de gör för mig. Det är bara inbillning alltihop, det är jag som får för mig att de ska lämna mig, och då tror jag att jag måste vara som dom för att de ska gilla mig. alltså, hur patetiskt låter inte detta. Jag är fasen vuxen och har sådana här "problem"

jag har funderat över min hund, funderat om mina föräldrar ska få ta hand om henne på riktigt, på hel tid. För jag ska nu flytta och då kan hon inte ens följa med. men det känns som ett stort misslyckande och det är det jag hatar. men jag vill inget annat än att hon får ha det bra. För jag älskar henne.

Jobb har jag börjat på insett att jag behöver. och jag vill ha jobb också. men eftersom jag ska flytta vill jag göra klart körkortet här först, så jag slipper tänka på det senare.

tvångstankar, t.ex: måste kolla om dörren är låst, flera gånger i timmen, jag har duschfobi, skogfobi, måste vika alla mina kläder, måste räkna varje steg, allt det jag gör, allt måste ligga perfekt, vara perfekt, städat perfekt, allt måste vara perfekt, jag måste gå på stenrutorna som är på marken som finns på stan t.ex, jag måste göra många saker i kronologisk ordning om en sak missas måste jag börja om på nytt, jag har ett planerat schema för mitt liv, ibland måste jag skriva om hela stycken då jag skriver på datorn för att det "ser" fel ut, ångest för att sova, ångest för att vakna. fobi för att bli sjuk, smitta andra, att om någon gör illa sig, tror jag att det är jag som orsakar det. en hel del psykiska upptåg jag håller på med. om jag blir av med allt detta, tror jag att mycket skulle klarna upp.

ennie:

Vattumans Svar Är Skit.

Jag tror man måste börja på inse att det bara är en själv som kan lösa upp sina problem. För mycket av det jag känner, är mina egna hjärnspöken som grundar på dåligt självförtroende, självkänsla och strulig uppväxt.

Barfota:

Du får helt enkelt prioritera lite.

jag var träningsnarkoman förut, alltså hade seriösa problem med det. tränade kanske 6 timmar om dagen och lät träningen komma före allt annat. jag var strikt med maten och allting. därför jag försöker prioritera mina vänner före. men det blir antingen eller, jag. måste hitta balans i mitt liv och det är det jag försöker göra. men att bekämpa sina hjärnspöken är svårt, men jag försöker varje dag.

grisanfall:

jag försöker varje dag.

Förtsätt försöka! Till slut ska det väl gå vägen för dig! 🙂

Strunta i dina vänner som sagt skit i festandet, da och da är väll okej men inte för mycket. Du borde fokusera mer pa din framtid tycker jag.skitt i det som har hänt, börja om pa ett nytt kapitel.

grisanfall:

Jag är fasen vuxen och har sådana här "problem"

sluta tänk så alltså... du mår dåligt över något och då är det så liksom, är inte ett dugg töntigt

bra att du verkar förstå själv iaf att tankarna är en överdrift ang. att de skulle lämna dig

grisanfall:

men det känns som ett stort misslyckande och det är det jag hatar. men jag vill inget annat än att hon får ha det bra. För jag älskar henne.

jag tycker du verkligen verkar bry dig om din hund.. det är ju jättebra om dina föräldrar kan ta hand om henne.. som sagt kan du ju inte helt begränsa ditt liv efter din hund, ibland sker sådant här, det är livets gång liksom

grisanfall:

om jag blir av med allt detta, tror jag att mycket skulle klarna upp.

det tror jag absolut med! och jag tror det skulle vara en väldigt lättnad för det där låter asjobbigt, astressigt. det är lite paradoxalt för du skriver att du skriver scheman över hur du ska leva ditt liv och strukturen ger det en trygghet, men samtidigt stressar det ju bara upp dig för det har blivit världens arbete kring det och tvång.

har du någon kontakt med psykiatrin?

Lounge:

har du någon kontakt med psykiatrin?

åh jag blir så tacksam över dina fina svar till mig. har gått hos en kurator i åtta år men det gav liksom inget, eftersom han inte verkade kunna arbeta på ett sätt så att jag kunde öppna upp mig. jag öppnade mig på sluten men han svek mig då också. och jag är en sådan som inte vill öppna mig för mycket med nya personer hela tiden. det jag egentligen skulle vilja ha hjälp med är ju tvångstankarna och kanske mitt stora kontrollbehov - så kanske jag ser lättare på vardagen. 🙂

grisanfall:

ar gått hos en kurator i åtta år men det gav liksom inget, eftersom han inte verkade kunna arbeta på ett sätt så att jag kunde öppna upp mig. jag öppnade mig på sluten men han svek mig då också. och jag är en sådan som inte vill öppna mig för mycket med nya personer hela tiden.

finns många rötägg, ge inte upp hoppet om att det finns hjälp att få för det.. för det finns det

grisanfall:

det jag egentligen skulle vilja ha hjälp med är ju tvångstankarna och kanske mitt stora kontrollbehov - så kanske jag ser lättare på vardagen. 🙂

och det finns ju jättebra hjälp mot! t.ex. kognitiv beteendeterapi.. tycker du ska ringa vuxenpsykiatrin (om du är över 18) imorgon och göra en nyanmälan!