Jag har länge kämpat med min ångest och har en depression. Känner att jag verkligen inte orkar längre. Jag försöker distrahera mig med olika saker, typ kolla film, kanske gå ut o gå/cykla, prata med någon men ångesten ger sig aldrig! Det är som att kroppen kämpar emot mig helatiden..:( Anledningen till att jag måste distrahera mig är för att jag annars skadar mig själv. Visserligen gör jag det fortfarande och såren blir bara djupare och djupare. Hela armen är nu täckt av sår.. (Tidigare var det bara lite grann) Har kontakt med en psykolog på BUP men jag är där så himla sällan. Vad ska jag göra? Mina föräldrar vet att jag skär mig o dom försöker stötta så gott dom kan i det mesta men när jag berättad detta fick jag till svar "Vafan kan vi göra åt det, vi är så maktlösa". Vilket bra svar... Var väl inte det jag tänkte mig precis. Ibland funderar jag på om jag vill bli inlagd igen.. Låter weird men 🙁 Snälla hjälp mig.
är inte 100 men tror att morfin brukar hjälpa mot sånt tror även weed funkar relativt bra weed är ju billigt också, 100-150kr/g dyrt räknat
Bandit.:
är inte 100 men tror att morfin brukar hjälpa mot sånt tror även weed funkar relativt bra weed är ju billigt också, 100-150kr/g dyrt räknat
Morfin?... Det är ju sånt man får när man har riktigt ont fysiskt. Det lilla jag har hört om det
Emmanicolinaaa:
Morfin?... Det är ju sånt man får när man har riktigt ont fysiskt. Det lilla jag har hört om det
precis men om du blir typ hög eller va man blir på det så kommer du glömma bort smärtan både fysiskt och psykiskt
Hitta en partner...då kanske du mår/känner dig lite bättre...
för tillfället
Bandit.:
precis men om du blir typ hög eller va man blir på det så kommer du glömma bort smärtan både fysiskt och psykiskt
Sant. Fungerar väl ungefär samma med alkohol. Men om man ska tänka mer seriöst och vettigt är det inget som hjälper i längden! Behöver liksom nåt långvarigt. Blir ju lite som ett "självskadebeteende" nästan om man börjar ta alkohol eller mediciner och grejer..
vaniljmunken från norr:
Hitta en partner...då kanske du mår/känner dig lite bättre...
för tillfället
Kan ju funka. Men jag känner att jag inte vill gå in i ngt förhållande just nu. Med tanke på mitt mående fixar jag inte det för tillfället och precis som du säger är det mer ngt tillfälligt. Det känns inte riktigt vettigt, även om man kan må bättre för en stund. Bättre att tänka långsiktigt. Har haft tillräckligt med problem med killar så.. (låter knäppt jag vet, orkar inte heller riktigt gå in på allt som hänt)
Emmanicolinaaa:
Kan ju funka. Men jag känner att jag inte vill gå in i ngt förhållande just nu. Med tanke på mitt mående fixar jag inte det för tillfället och precis som du säger är det mer ngt tillfälligt. Det känns inte riktigt vettigt, även om man kan må bättre för en stund. Bättre att tänka långsiktigt. Har haft tillräckligt med problem med killar så.. (låter knäppt jag vet, orkar inte heller riktigt gå in på allt som hänt)
Jo ....jag förstår ...att må dåligt och sen går ens relation sönder då blir det nog det värsta man upplevt
Emmanicolinaaa:
Sant. Fungerar väl ungefär samma med alkohol. Men om man ska tänka mer seriöst och vettigt är det inget som hjälper i längden! Behöver liksom nåt långvarigt. Blir ju lite som ett "självskadebeteende" nästan om man börjar ta alkohol eller mediciner och grejer..
Något jag lärde mig tidigt är att man kan dämpa smärta med vrede, adrenalin. något som kanske har varigt livsviktigt för mig var nog det kriminella som jag växte upp i varje dag var ett äventyr och när man inte var med gangstrarna så flashade man grejerna, och de va tur att vännerna man fick baxade och plundrade det håll oss peppade och maxade fokuserade till 100k.
Du måste ändra ditt tänkande.
HashtagLame:
Du måste ändra ditt tänkande.
åh, tänk att det skulle finnas en så enkel lösning, att inte alla med depressioner eller ångestproblematik tänkt på det!?!
Emmanicolinaaa:
Jag har länge kämpat med min ångest och har en depression. Känner att jag verkligen inte orkar längre. Jag försöker distrahera mig med olika saker, typ kolla film, kanske gå ut o gå/cykla, prata med någon men ångesten ger sig aldrig! Det är som att kroppen kämpar emot mig helatiden..:( Anledningen till att jag måste distrahera mig är för att jag annars skadar mig själv. Visserligen gör jag det fortfarande och såren blir bara djupare och djupare. Hela armen är nu täckt av sår.. (Tidigare var det bara lite grann) Har kontakt med en psykolog på BUP men jag är där så himla sällan. Vad ska jag göra? Mina föräldrar vet att jag skär mig o dom försöker stötta så gott dom kan i det mesta men när jag berättad detta fick jag till svar "Vafan kan vi göra åt det, vi är så maktlösa". Vilket bra svar... Var väl inte det jag tänkte mig precis. Ibland funderar jag på om jag vill bli inlagd igen.. Låter weird men 🙁 Snälla hjälp mig.
går det att få komma dit oftare? om inte kan du komplettera med att t.ex även träffa kuratorn på skolan?
Vet inte hur gammal du är, eventuellt är du för ung för mediciner. Det som hjälpte mig att bli fri från ångesten var iaf kbt i kombination med SSRI.
Ett annat tips kan vara att prova mindfulness. det tycker jag delvis har hjälpt mig. inte så att det magiskt botar något, men det kan hjälpa lite för att kunna distansera sig från ångesten.
Haha vem mår inte dåligt 😉 men jag personligen kämpar på.. Gör absolut inte som ynkryggar och tölpar det vill säga att börja med narkotika preparat,Alkohol och morfin. Skaffa en god vän alternativt en Pojkvän/Flickvän för som stöttar alltid (i alla fall vad jag skulle göra men det finns ju människor till allt) Om du absolut inte vill göra det då går du till galningarna på BUP som inte kan göra sitt jobb sedan ber du om recept på: Cipramil, Prozac det vill säga anti-demeriterande. Om du behöver stöd på vägen så kan du bara kontakta mig oavsett när/ hur är här för att hjälpa. MVH Grentzelius Teddie
Teddie01:
Haha vem mår inte dåligt 😉 men jag personligen kämpar på.. Gör absolut inte som ynkryggar och tölpar det vill säga att börja med narkotika preparat,Alkohol och morfin. Skaffa en god vän alternativt en Pojkvän/Flickvän för som stöttar alltid (i alla fall vad jag skulle göra men det finns ju människor till allt) Om du absolut inte vill göra det då går du till galningarna på BUP som inte kan göra sitt jobb sedan ber du om recept på: Cipramil, Prozac det vill säga anti-demeriterande. Om du behöver stöd på vägen så kan du bara kontakta mig oavsett när/ hur är här för att hjälpa. MVH Grentzelius Teddie
Förlåt men lite knäppt av dig att skriva "vem mår inte dåligt ;)". Nej det vet jag väldigt väl, ingen har det perfekt. Ursäkta att jag låter dryg men det är faktiskt en j*vla skillnad på att ha en depression än att "må lite dåligt". Förlåt men det är inte vad jag behöver höra. Du vet inte vad som hänt mig eller vad jag gått/går igenom. Och vafan vet du om bup? Dom hjälper mig jättemycket så tyst. Du behöver inte snacka ner saker på det sättet. Felet med bup är att jag är där för sällan. Det är personal som slutar och det är fullt där. Inget man kan göra åt. Förresten, en sista grej. Man ska inte käka mediciner, det första man gör. Först ska man göra en basbehandling och om inte det fungerar då ska man prata om ev. medicinering..
Bandit.:
precis men om du blir typ hög eller va man blir på det så kommer du glömma bort smärtan både fysiskt och psykiskt
Japp så är det. Men det är nog inget vettigt alternativ egentligen :/ lite grann som självskadebeteende... Då glömmer man också bort smärtan inom en för att "flytta" den till ett annat ställe.