Asså, jag vet inte vrf jag har börjat tycka såhär men liksom jag ser ingen anledning till att sluta skära mig.. liksom ingen i min familj vet, de 3 ”vänner” irl som vet bryr sig inte, skolkuratorn bryr sig inte, JAG bryr mig inte.. asså visst, jag får väll lite ärr men va spelar de för roll, de gör ont ett tag men de e ju de jag vill typ, jag vill typ bara göra mer och eller djupare... ända grejen som gör att jag försöker göra mindre är att nu när inne idrotten snart börjar så måste jag ju byta om till annnan tröja också å då kan ju nån i omklädningsrummet se..+ vi ska ha 2-3 simmlektioner.. asså typ jag bara vet inte vad jag ska göra..
I början försökte jag sluta, men nu ser jag ingen poäng i att sluta..milda som jag i te ser riktigt varför jag ens lever,de har typ blivit en del av den jag är på nå sätt att jag måste skada mig själv eller nåt idk...
Disciplin, för att utmana dig själv att avstå från det som gör dig bekväm.
Du växer inte när du är bekväm.
Elände är bekvämt.
Det finns väl inte någon riktigt bra anledning till att leva, inte så vitt jag vet. jag vet dock att det finns vissa saker som jag gillar, och om man lika gärna ska leva, då kan man eftersträva resiliens, i hopp om bättre tillvaro.
Det är början på en permanent lösning till ett temporärt problem, det är enda anledningen du behöver.
Är det inte bättre att du ställer dig frågan varför du över huvud taget ska självskada dig bl a skära dig?
vegetarianen:
Är det inte bättre att du ställer dig frågan varför du över huvud taget ska självskada dig bl a skära dig?
Kanske för att det är kul.
folk dömer en skit mkt för att ha ärr i framtiden dessutom inte kul på framtida sommar/andra jobb
123fendas: Kanske för att det är kul.
Kul? Självklart är det ett mycket allvarligt psykiskt sjukdomstillstånd. Men då är ett besök hos en psykolog/psykiater betydligt bättre. Eller besöka närmaste akut-psykmottagning. Skär man fel kan en förblödning med dödsfall bli resultatet.
vegetarianen:
Kul? Självklart är det ett mycket allvarligt psykiskt sjukdomstillstånd. Men då är ett besök hos en psykolog/psykiater betydligt bättre. Eller besöka närmaste akut-psykmottagning. Skär man fel kan en förblödning med dödsfall bli resultatet.
Ja, det skulle jag inte vilja göra, eftersom jag inte vill dö.
M04:
Asså, jag vet inte vrf jag har börjat tycka såhär men liksom jag ser ingen anledning till att sluta skära mig.. liksom ingen i min familj vet, de 3 ”vänner” irl som vet bryr sig inte, skolkuratorn bryr sig inte, JAG bryr mig inte.. asså visst, jag får väll lite ärr men va spelar de för roll, de gör ont ett tag men de e ju de jag vill typ, jag vill typ bara göra mer och eller djupare... ända grejen som gör att jag försöker göra mindre är att nu när inne idrotten snart börjar så måste jag ju byta om till annnan tröja också å då kan ju nån i omklädningsrummet se..+ vi ska ha 2-3 simmlektioner.. asså typ jag bara vet inte vad jag ska göra..
I början försökte jag sluta, men nu ser jag ingen poäng i att sluta..milda som jag i te ser riktigt varför jag ens lever,de har typ blivit en del av den jag är på nå sätt att jag måste skada mig själv eller nåt idk...
Jag förstår att du mår dåligt. Men innan vi egentligen kan gå vidare måste du säga vad som orsakar dig till att skära dig själv. "Vet inte" är också ett svar.
egentligen vad är det värsta som kan hända? jag har aldrig blivid judged för det och när min familj fick reda på att jag skärde mig fick jag bara en 7 timmar lång utskällning sen brydde dom sig inte. min kompis gör det också, hon fick en resa till usa för att hennes föräldrar ville göra henne glad. så se det på den ljusa sidan och embracea dina tiger armar
dahlbear: egentligen vad är det värsta som kan hända?
enligt vegetarianen
vegetarianen: Skär man fel kan en förblödning med dödsfall bli resultatet.
123fendas:
Du bryr dig inte om du dör?
jag är generellt nyfiken på vad som händer efter döden så nej
Hej, jag har själv aldrig haft självskadeproblem, så jag kan därför inte veta hur du känner, men... För ungefär två år sedan så spelade jag fotboll och älskade att springa, men sedan lite eften julen det året så började jag att få ont i höften. Jag trodde ju så klart att det skulle gå över, men jag fick bara ont på fler ställen i kroppen. Till slut kunde jag inte längre springa, jag fick ont i knäna, ryggen, nacken och i andra leder. Jag haltade hela tiden, vissa dagar kunde jag inte ens resa mig upp från sängen. Så ont hade jag i ryggen. Jag blev väldigt deprimerad och rädd, ibland trodde jag att jag skulle få så ont i ryggen så att jag aldrig mer skulle kunna gå. Som tur hände det aldrig. Efter ungefär 8 månader så fick jag beskedet att jag hade fått en ledsjukdom. Jag fick träffa en proffesor som beslutade att jag skulle ta en spruta varannan vecka, sprutan heter Humira och kostar 5000 kr per spruta. Efter andra sprutan så började jag att må mycket bättre. Efter ett tag kände jag att jag kunde börja att träna igen. Så jag började att träna! Det var då min depression försvann. Sedan dess så har jag kunnat träna 4 - 5 ggr i veckan. Och nu mår jag super!
Idag såg jag en livesändning från vårdguiden, en sak jag lärde mig var att:
Om man har bra kondition så är man inte heller deprimerad, stressen minskar, och man får lite högre IQ. För att bli av med depretion så skulle man: Springa 45 min, tre dagar i veckan. Det är först efter 6 veckor som man börjar att må bättre. Detta har forskats om och är sant! Jag började ju själv att må bättre när jag fick bra kondition. Ibland kan det ju vara så att man inte orkar att springa, men då måste man tvinga sig själv. För annars kommer det aldrig att kunna bli bättre. Om man tycker att 45 minuter är för mycket, då kan man ju dela upp det i två delar. Jag tror att detta verkligen skulle kunna funka för dig! Ge inte upp!
